Recension: The Gray Man

Att belöna en välgjord actionfest av popcorn-dimensioner, som har legendariske Billy Bob Thornton i en ledande roll, med bara tre ynka stjärnor gör ont i hjärtat på en recensent.

The Gray Man bjuder verkligen på massor av välkomponerade och läckra actionscener, signerade Russo-bröderna – men tyvärr har de blivit så förblindade av sin enorma budget och möjligheten att filma överallt i världen att de har sagt farväl till den mänskliga aspekten …

Tänk dig James Bond på speed, inspirerad av kampscenerna i Jason Bourne, kryddad med Mission: Impossible och en skvätt Die Hard, så har du essensen av den här actionexplosionen som är inspirerad av Mark Greanys böcker.

 

Filmen ser verkligen läcker ut, den har en föredömlig (action)klippning och har på ett imponerande sätt lyckats flytta filmteamet jorden runt under corona-nedstängningen – och har ett stjärngalleri i huvudrollerna. Men så var det ju det där med den mänskliga aspekten …

Ryan Gosling är den alltid välklädde, lite dandy-aktiga CIA-agenten ”Sierra Six” som verkar i gråzonen. Han har ingen personlig mapp eller något ID, han är ”The Gray Man”, utvald av Fitzroy (Billy Bob Thornton) för att hantera alla smutsiga operationer som en ”riktig” CIA-agent inte kan ta i ens med tång.

Småironisk, snygg och alltid med en intakt åttiotalsfrisyr slår han ner skurkar för Uncle Sam. Varför? För att han ”tyvärr” tog livet av sin degenererade pappa som höll på att döda hans bror.

När ett uppdrag i Bangkok går fullständigt åt skogen, och slutar med att Six tar livet av en av sina egna, får han tag i information som avslöjar hans skitstövel till chef, Carmichael (Regé-Jean Page), och hans smutsiga affärer.

I Bridgerton var Regé-Jean Page en spännande, gåtfull förförare av rang, här framstår han som en fullständigt endimensionell klyscha av en högt uppsatt tjänsteman som desperat försöker dölja sina olagliga förehavanden. Och just klyschor och stereotyper finns det ett överflöd av i The Gray Man.

Six sidekick är den diaboliska femme fatalen Dani Miranda. En eldig Ana de Armas som vi tidigare (No Time to Die) har sett bemästra actionbaletten, men här når hennes action verkligen nya höjder. Hon är ett av filmens stora plus, men är tyvärr en smula förbisedd och utnyttjas inte tillräckligt.

Hela idén att casta ”Mr. Nice Guy” (Captain America) som filmens iskalla psykopatmördare är fängslande och Chris Evans gör också en förvånansvärt bra roll som den privata lönnmördar-entreprenören som inte drar sig för NÅGOT för att eliminera sina fiender.

Gosling och Evans får gott om tillfällen att sparka och skjuta på varandra. Den helt absurt sköna spårvagnsscenen genom Prags gator är en av filmens actionhöjdpunkter – och det finns gott om dem. Uppfinningsrik, originell och fullständigt over-the-top.

Ett annat actionmonster från streamingjätten Netflix, Extraction, bjöd på också överdoser av hård action och ofta en helt osannolik handling, men den glömde aldrig bort att servera publiken riktiga människor som vi faktiskt engagerade oss i och brydde oss om. På det området är Ryan Gosling i The Gray Man raka motsatsen till Chris Hemsworth i Extraction. Efter att under två hela timmar ha blivit pepprade av ändlösa men (det måste sägas!) kreativa actionsekvenser orkar vi i slutändan inte bry oss det minsta om huruvida hjälten överlever eller dör – och det är faktiskt ganska imponerande, för Gosling är en ganska så sympatisk typ!

Och precis som i Extraction är själva kärnan (så småningom) i The Gray Man att försvara ett försvarslöst, oskyldigt barn – fast återigen: vem bryr sig? Till och med Thorntons bitande ironi faller igenom i detta intetsägande kaos.

Historien är genomgående osammanhängande, fullständigt osannolik och rörig, och dessutom inkonsekvent berättad. Hela poängen är att skurkar och (snälla?) agenter ska slåss – och i så många länder som möjligt under två timmar.

När sedan karaktärernas motiv och ursprungliga mål vittrar bort (som när den tamilske agenten plötsligt ger sig) ska vi i publiken acceptera detta nonsens och låta oss bländas av kulregn och en vacker Ana de Armas.

Med det sagt så kan vi inte heller rekommendera dig att inte se The Gray Man, för visst, är du uttråkad en regnig sommarkväll och vill ha lättsam, tanketom (!) action så levererar filmen faktiskt varorna. Förvänta dig bara inte att bli intellektuellt stimulerad. 3 starka stjärnor till detta läckra actiontrams.