Hur i hela friden tänkte Netflix när de gav Peter Berg (regissör) grönt ljus för den här soppan?

Spenser (Mark Wahlberg) är en riktig helylle-kille som alltid gör det som är bäst, bryr sig om alla, är stor i käften och den coolaste killen i kvarteret – och har problem med raseriutbrott. Ett problem som gav honom fem år bakom lås och bom efter han gått loss på sin egen polischef …

Nu är Spenser på väg att släppas ut ur fängelset och lovar bot och bättring, han ska flytta från Boston till Arizona och livnära sig som lastbilschaufför. Yeah right!

Allt bär raka vägen tillbaka till de gamla kompisarna (och den nya rumskompisen, den aningen enfaldige slagskämpen Duke), redan andra dagen hamnar han i luven på sina före detta kollegor inom polisen, som triggats av att hans gamla chef kvällen innan hittats halshuggen på en parkeringsplats. När misstankarna riktas mot en hedersknyffel i poliskåren bestämmer sig Spenser för att avslöja de korrupta jävlarna och rentvå sin ex-kollega.

Både temat, handlingen och den fullständigt hopplösa humorn är som hämtad direkt från en medioker B-film från 1980-talet. När Spenser attackeras (”hysteriskt” kul!) av en lite hetsig hund är hela scenen som en rip-off från Fira med Ferris (som för övrigt är en komedi-klassiker). Karaktärerna är pinsamt stereotypa, plotten helt förutsägbar och hela konceptet med korrupta poliser så uttjatat att filmen blir en enda lång gäspning.

Humorn är helt föråldrad rakt igenom, och pinsamt infantil, på samma nivå som en medelmåttig skolpjäs. Vi har ofta en déjà vu-känsla från Dum & Dummare. Hur skaffar sig Spenser till exempel information? Genom att få stryk! Vilket han får gång på gång …

Vi har faktiskt tappat räkningen på hur många polisfilmer vi har sett med Wahlberg där temat har varit korrupta poliser. Några av dem har faktiskt varit underhållande och spännande (We Own the Night och Four Brothers), men i hans femte film med Berg kapsejsar det mesta. Inte för att Berg inte kan göra underhållande filmer (The Kingdom och Deepwater Horizon), utan för att han den här gången nog satte sig ner med sin ”bästa kompis” Wahlberg – förmodligen i ett starkt marijuana-rus – och kokade ihop en ”nostalgisk”, barnslig humorsoppa. Och dessutom har Netflix algoritmer garanterat förutspått att det här är precis vad de enfaldiga abonnenterna vill ha. Säkert…

Att Brian Helgeland är involverad i manuset tycker vi är chockerande, vad som är ännu mer illavarslande är att det mot slutet av filmen hintas om en uppföljare (!). Robert B. Parker har skrivit flera böcker (bland annat Wonderland) om Spenser-karaktären. Låt oss hoppas att Berg får en släng av Corona innan det blir aktuellt med en uppföljare. 1 usel stjärna – ta en lång omväg runt den här!