Recension: Soul

Som ännu ett filmoffer för pandemin fick den nya Disney/Pixar-filmen Soul sin biopremiär inställd på grund av corona-stängda biografer. Alltså måste du skaffa ett abonnemang på den nya strömningstjänsten Disney+ för att kunna se filmen – och det är den definitivt värd!

Till skillnad från en annan Disney-film, Mulan, ingår dock Soul i månadspriset för alla prenumeranter redan från premiärdagen. Mulan släpptes först som betalfilm på Disney+ efter att Disney valt att hoppa över biopremiären.

 

Klassiker i långa rader

Ända sedan deras första helaftonsfilm, Toy Story (1995), har Pixar-studion bländat oss med överlägsen teknisk kvalitet i alla sina datoranimerade konstverk, på samma gång som de har lyckats kombinera teknisk överlägsenhet med bra, engagerande och själfulla historier.

De har serverat oss mästerverk som Hitta Nemo, Ratatouille, Wall-E, Toy Story 3, Insidan Ut och Coco. Alla är filmer som kan underhålla hela familjen, som har så många lager och en djupare historia att både de minsta och familjens något äldre garde får stor glädje.

Soul tar elegant plats i raden av Pixar-klassiker.

Vad är en själ?

Medelålders jazz-fantasten Joe Gardner (Jamie Foxx) brinner för musiken och drömmer om att försörja sig på att spela.

Livet har inte alltid gjort det lätt för honom, till och med hans åldrande mamma har tappat lite tron på sin son. Han livnär sig som gymnasielärare där han har till uppgift att undervisa milt sagt oinspirerade tonåringar som hellre skulle vilja sitta och pilla med mobiltelefonen eller zappa sig genom Netflix-katalogen.

Drömmen är att få ett riktigt stort gig tillsammans med en berömd jazzmusiker – men när han (i sitt livs lyckligaste ögonblick) äntligen får en viktig spelning blir han så euforisk och okoncentrerad att han ändar sina dagar längst ner i botten av ett öppet brunnsschakt.

Rakt till Pärleporten bär det av, men i sista sekunden lyckas han smyga sig undan och hamnar i ”själsfabriken”. Här ”utbildas” och formas själarna som ska utgöra grunden för nya människor på jorden.

Abstrakta, Picasso-liknande figurer styr och ställer i själsfabriken, där livets stora frågor tas upp – till exempel vad det är som formar en människa och vad som är en själ. Vad är inlärt, och vad är fri vilja?

Fascinerande självrannsakan till svängig jazz

Foxx är förträfflig som den balanserade, sympatiske drömmaren och smått naive jazzälskaren. Han har tidigare porträtterat jazzgeniet Ray Charles på film (2004), och i Soul får han gott om möjligheter att lyfta fram den underbara musiken han älskar.

Tillbaka på jorden uppstår komik när Joes gamla själ hamnar i en kattkropp (!) och den negativa och tungsinta ”22” (Tina Fey) har tagit över Joes gamla kropp.

Det är i de här i scenerna som familjens minsta blir mest roade, med klassisk slapstick-humor och pratande djur i absurda situationer. Men Soul bjuder på mycket, mycket mer än så.

En animerad film som marknadsför sig som en familjefilm, men som ändå vågar ställa de stora frågorna, är något man verkligen måste ta av sig hatten för. Samtalen i Soul är djupa, rannsakande och eftertänksamma, men tippar aldrig över och blir pompösa eller blasé. Filmen svämmar över av värme och är känslomässig så det räcker. Inte lika emotionellt gripande som Insidan ut, men nästintill.

Konversationen som ”22” har med Joes frisör är en av de bästa och mest välskrivna scenerna vi har sett på film under hela 2020.

Tekniskt briljant

Vi hoppas verkligen att du i ditt karantän-vardagsrum har en riktigt stor TV, komplett med en häftig soundbar, för Soul har så mycket tekniskt briljanta godsaker att den placerar Disney/Pixar i en klass för sig.

Datoranimationen, både fabelkaraktärer och vanliga människor, är helt enkelt i en helt annan liga än vad andra studior producerar. Gatulivet i New York ser så realistiskt ut att det är skrämmande och mardrömssekvenserna i själfabriken, med förlorade själar, är en fröjd för ögon och öron. Och ett sådant manus och en sådan fantasi Pete Doctor, Mike Jones och Kemp Powers uppvisar!

Lite för lite tid ägnas åt berättelsen om människan Joe, hans val i livet och varför han är den han är. Å andra sidan har de lyckats ge oväntat mycket själ och mänsklighet åt en liten vit gummiboll med likgiltig själ, i Tina Feys skepnad. Och Graham Norton som en navelskådande, anal, byråkrat är en fullträff!

En av Disney/Pixars bästa och starkaste filmer hittills. 5 solida stjärnor – och en solklar anledning att investera i ett abonnemang på Disney+.