Recension: Shōgun

På 1980-talet spelade den smått legendariske ”hunken” Richard Chamberlain (Törnfåglarna) den ärkebrittiske sjömannen John Blackthorne i den mytomspunna TV-serien Shogun.

År 1600 förliste det holländska skepp Blackthorne var navigatör på utanför Japans kust och han tillfångatogs av samurajkrigare.

Efter en tid i fångenskap blev Blackthorne betydligt mer förstående (om än ambivalent) mot japanerna och fick smeknamnet Anjin. Han blev djupt involverad i det feodala Japan och dess eskalerande politiska maktkamp, och blev en viktig bricka i ett farligt spel.

Ovanligt nog spelades serien in helt och hållet i Japan och blev en stor TV-succé.

Miniserien var baserad på en roman av James Clavell – nu kommer Disneys remake!

 

Kolonial och religiös kamp

Den nya miniserien har Rachel Kondo och Justin Marks som serieskapare och håller sig, precis som serien från 1980, ganska nära originalromanen. En roman som faktiskt till stor del är baserad på verkliga historiska personer, fast med andra namn.

Det är ett faktum att framför allt Spanien, Portugal och England kämpade om världsherraväldet på 1600-talet och att den maktkampen, inklusive koloniseringen, till stor del ägde rum till havs, i världens alla hörn. När Blackthorne och hans holländska skepp anländer till Japan är han den förste engelsman som följer människorna från Iberiska halvön genom Magellans sund.

Minst lika intensiv, bitter och konfliktfylld som kampen om landområden och intressesfärer var den religiösa kampen som pågick samtidigt. Katolikerna (främst representerade av Spanien och Portugal) stod mot protestanterna från norra Europa.

Mest av allt vill Blackthorne återfå kontrollen över sitt skepp och sin besättning så att han kan angripa de katolska portugiserna, som på falska premisser har lierat sig med den japanska regimen – men de stolta samurajkrigarna vill något helt annat.

Lost in translation

När Blackthorne kommer till Japan vet han ingenting om folket, levnadssättet och det politiska systemet. Han framstår som en irriterande besserwisser, som beter sig som en elefant i en porslinsfabrik när han går på med sin västerländska imperialism.

De intensiva kulturkonflikterna är påtagliga och den hetsige Blackthorne hyser inget annat än förakt för det stolta folket som värdesätter hövlighet, heder och återhållsamhet. Det håller på att förändras.

Japanerna har ett helt annat förhållande till starka familjeband, hederskodex och kroppskontroll än de högljudda, egocentriska ”barbarerna” från Europa. Därför är alla, från båda sidor, ytterst nedlåtande.

I början spelar Cosmo Jarvis nästan över, men karaktären växer med tiden. Han blir våra ögon in i en främmande, djupt fascinerande värld, och den stora klyftan mellan de två kulturerna blir ett centralt element.

Skiftande allianser

Jarvis imponerar, men den starkaste prestationen kommer från de två mycket komplexa och mångfasetterade karaktärerna Yoshii Toranaga (Hiroyuki Sanada, The Wolverine) och den kristna adelsdamen Mariko (Anna Sawai, Fast & Furious 9).

Sanada är ett fynd i rollen som mannen som egentligen inte söker absolut makt, men som inte heller drar sig för att använda alla cyniska medel för att nå en maktposition när han tycker att det är nödvändigt och ändamålsenligt. En djupt enigmatisk och karismatisk person.

Den betydligt mer pragmatiske maktspelaren Yabushige (Tadanobu Asano, Thor: Ragnarok) har ett avslappnat förhållande till vem som i slutändan styr Japan – så länge han är med i det vinnande laget. Tillsammans, i en ”påtvingad” allians med Toranaga, utnyttjar de Anjins krigskunskaper och tankar från Europa i ett försök att säkra sin maktbas.

På motsatta sidan bär Mariko på spöken från sitt förflutna och den skam som följer med dem. Hennes arrangerade äktenskap är en farsartad fasad, som döljer tragedin i ett liv som hon egentligen bara vill avsluta. Men i egenskap av den som bäst talar engelska och portugisiska blir hon länken mellan Anjin och japanerna – och så småningom ägnar det osannolika paret sig åt mer än tolkning …

 

I krig och kärlek

Mellan de papperstunna väggarna viskas det och konspireras om behovet av ännu en allsmäktig general-diktator: Shōgun (”befälhavande general för expeditionsstyrkan mot barbarerna”).

Maktkampen intensifieras och under Toranagas vingar fortsätter Anjin att stiga i graderna – om än något motvilligt. Med Toranaga omgiven av fiender på alla sidor, och samtliga i ” The Council of Regents” emot sig, måste Blackthorne antingen fly eller hjälpa sin nya allierade.

Det pågår ett ständigt spel av intriger och dolda agendor, fula maktkamper och skiftande allianser. Där alla utkämpar en strid för sin egen och landets framtida utveckling. En kamp som inte minst står mellan de mer traditionella, värdekonservativa och de mer framåtblickande, liberalt sinnade.

Samtidigt är det inte bara den växande respekten för Toranaga som håller Blackthorne tillbaka. Den subtila attraktionen mellan Mariko och Blackthorne finns där konstant, men till skillnad från originalserien överskuggar eller dominerar den inte handlingen.

Äkta och trovärdig

Shōgun är en helt amerikansk produktion, men den är (precis som originalserien) helt inspelad i Japan, med övervägande japanska skådespelare och övervägande japansk dialog.

Den unika japanska naturen spelar en stor roll och kommer till sin fulla rätt i samarbete med Sam McCurdys imponerande kameraarbete. Om serien hade varit en film hade den säkert lagt beslag på en Oscar för bästa kostym och smink, eftersom ingenting har sparats för att återskapa det gamla Japan – in i minsta detalj.

Vi måste gå tillbaka ända till 2018 för att se att det blev grönt ljus för en remake av serien, å andra sidan har Kondo och Marks använt tiden väl. De har gjort sitt bästa för att vara trogna romanen, samtidigt som de har ”moderniserat” manuset och återskapat Japan, dess folk och livsstil, på ett mer korrekt och samtida sätt.

Handlingen är definitivt våldsam, och ibland mycket explicit, men det känns aldrig påtvingat eller konstlat. Ett flagrant exempel på hårdför machiavellisk realpolitik.

Man kan skaka på huvudet av avsky över det brutala våldet och (i våra västerländska ögon) föraktet för människoliv, men ur landets invånares perspektiv är det både normalt och förståeligt.

Remaken av Shōgun har blivit något så unikt som en lyckad blandning av dramatisk thriller, action och mellanmänskligt drama – allt varvat med en fascinerande historielektion och förträffliga skådespelare. Den har i stort sett alla ingredienser som behövs för att åstadkomma något stort. Hittills definitivt en av årets mest intressanta och bästa serier. 6 stjärnor.

Säsongspremiären av miniserien är den 27 februari på Disney+ och innehåller de två första avsnitten, sedan följer ett nytt avsnitt varje vecka. Denna recension är baserad på samtliga tio avsnitt.