Recension: Return of the King – The Fall and Rise of Elvis Presley

För knappt två och ett halvt år sedan kunde vi se Austin Butler som ung Elvis i den färgstarka, australiensiske regissören Baz Luhrmanns syn på rockkungen i filmen Elvis.

Nu har Luhrmann och en rad andra musikexperter ställt sig till förfogande för dokumentärfilmaren Jason Hehir när han tar oss med till en av musikhistoriens mest unika och fantastiska comebacker.

Konturerna av historien som ledde fram till NBC:s mytomspunna ”’68 Comeback Special” är välkända. Men här avslöjar Hehir hela den dramatiska historien, som var ett avgörande ögonblick för rockkungens fortsatta karriär.

Den 3 december 1968 kunde amerikanska TV-tittare ratta in NBC och bevittna Elvis återuppståndelse. Det hade gått hela sju år sedan Elvis senaste liveuppträdande och efter två år i militären hade han ägnat den mesta tiden åt att spela in den ena hjärndöda, lättsamma musikaliska komedin efter den andra i Hollywood – allt ”elegant” iscensatt av hans girige och cyniske manager, Tom Parker.

 

Något helt nytt

Med sin unika blandning av blues, country, gospel och R&B revolutionerade den höftvickande ynglingen från Tupelo, Mississippi, musikhistorien. Elvis Presley sjöng nästan de svartas musik, men framförde den på ett helt nytt och svängigt sätt. Rock’n’roll hade fötts.

Med sina gedigna släpp från legendariska Sun Studios, Memphis, TN (1953–1955) fick radiostationerna, musikpressen och allmänheten snabbt upp ögonen för nykomlingen. Med låtar som That’s All Right, I Love You Why, My Happiness, Blue Moon of Kentucky och Good Rockin’ Tonight ristade Elvis in sitt namn i guld i musikhistorieböckerna.

Efter ett par ”chockerande” TV-framträdanden var han ett känt namn över hela USA – älskad av tonåringarna och (ofta) avskydd av föräldrarna. Hans uppenbara sensualitet, höftvickande scenframträdanden och livsbejakande (djävuls)musik splittrade generationerna.

När den marknadsinriktade Tom Parker lyckades få Elvis att skriva kontrakt med honom som diktatorisk manager var karriären beseglad. Efter två år i militären (1958–60) var Parker fast övertygad om Hollywood hade mest pengar i popkulturen. Utan någon konstnärlig frihet och händer och fötter bundna var Presley kontraktsmässigt skyldig att göra den ena mer tanketomma filmen efter en andra.

Visst fanns det ett par hedervärda undantag (King Creole, Flaming Star), men efter 60-talet blev filmerna (och filmlåtarna) sämre och sämre – och det gällde även Presleys humör, han kände sig instängd.

Återuppliva karriären

Samtidigt drabbades USA av ”den brittiska invasionen” med The Beatles, Rolling Stones och The Animals. Hur skulle Elvis kunna återupprätta sin musikaliska karriär i denna nya tid?

Parker såg behovet av ett nytt, storslaget TV-framträdande – och NBC var den bästa partnern. Det visade sig dock att Parker och Presley hade två diametralt olika åsikter om hur showen skulle se ut. Parker ville att Elvis skulle sjunga en serie generiska julklassiker, medan Kungen insisterade på att återvända till de rockiga rötterna.

Full tillgång

Något av det mest extraordinära med just den här dokumentären är Hehirs nära samarbete med ”The Presley Estate”. De har gett honom nästan full tillgång till arkiven, både okända liveinspelningar och privata filmer från familjelivet på Graceland, ingående intervjuer med personer som var med Elvis, samt historiker/musiker som (för det mesta) har något relevant att tillföra historien.

Genom Elvis egna kommentarer och intervjuer sätts hans musikaliska karriär in i ett större perspektiv och personer som Priscilla Presley, Jerry Schilling, Baz Luhrmann, Bruce Springsteen, Conan O’Brien, Wright Thompson och Darlene Love hjälper till att belysa och analysera hans karriärs nedåtgående spiral och comeback-showens avgörande roll.

Det var under denna show som Elvis återtog kontrollen över sin karriär och fick den på rätt köl. Kungen var återfödd! Som Springsteen så träffande beskriver 68-showen:

That night, he went where his destiny was leading him. And he met it!

Personligt porträtt

Till skillnad från många andra dokumentärer och filmer om The King (även Luhrmanns Elvis) kommer vi i denna dokumentär mycket närmare människan Elvis Aaron Presley.

Han var en ofta osäker person som längtade efter personligt erkännande och musikalisk status. Pengar var i sig inget mål, utan ett bevis på att han hade flytt sin barndoms fattigdom och nu (fullt ut) levde den amerikanska drömmen.

Men trots kändisstatus och lysande filmkarriär var det country, blues och gospellåtar han egentligen ville fylla sitt liv med. Tyvärr var hans manager mer intresserad av att sälja buttons, hattar och pråliga Elvis-T-shirts än att främja hans musikaliska frihet. Med ’68 Comeback Special föddes hans karriär på nytt och Elvis blev en framstående liveartist igen (innan han fångades in av Vegas…).

En genuin, varm och djupt fascinerande, bitvis upprörande, dokumentär om en helt unik musikalisk talang och milstolpe i den moderna musikhistorien. Dessutom är det mänskliga porträttet rikligt kryddat med låtar från liveframträdandet 1968. 5 stjärnor.