Recension: Mayor of Kingstown, säsong 2

Serieskaparen Taylor Sheridan ligger bakom megasuccéer och publikfavoriter som Yellowstone, 1883, 1923, Tulsa King – samt kommande Lioness, 1883: The Bass Reeves Story och 6666.

Mellan alla cowboy-historier har han dessutom lyckats hitta tid att skriva en serie som handlar om det genomkommersialiserade, dysfunktionella amerikanska fängelsesystemet 2023.

Alla, på båda sidor om lagen, verkar i gråzoner, allt och alla går att köpa och systemet uppmuntrar till korruption. Säkert en smula mer dramatiserat än i verkligheten, men det är allmänt känt att USA:s fängelsesystem (med privata aktörer) är en smutsig historia.

 

Mayor of Kingstown dramatiserar det enorma fängelsesystemet i Kingstown, Michigan (en stad med 40 000 invånare, där ”alla” invånarna jobbar med de 20 000 fångarna). ”Fixaren” Mike McLusky (Jeremy Renner) fungerar som en medlare, och länk, mellan de kriminella på in- och utsidan, samt den lokala polisen.

Mike är en före detta fånge som respekteras av båda lägren och ständigt jonglerar med den känsliga balansen mellan kaos/krig och bräcklig fred. Kort sagt ”administreras” nästan hela staden av Mike, därav smeknamnet ”borgmästare”.

Den intensiva första säsongen kulminerade i tidernas fängelseupplopp, massdöd bland fångarna (och fler än 30 döda anställda) och att maffiabossen Milo (Aidan ”Littlefinger” Gillen) tog sig ut i friheten.

Nu är fängelseadministrationen nedbruten och nedtvingad på knä, fångarna är hopklumpade i ett tältläger på gården, berövade alla privilegier – och anarki och kaos hotar. Som Mike så lakoniskt uttrycker saken: ”Brist på ledarskap och anarki innanför murarna leder till exakt samma sak som på stadens gator och förorter.” Vi får genast se bevis på hur rätt han har …

Pressen har bara fått se de två första avsnitten (av totalt sex – eller tio), men det lilla vi har sett bekräftar Mayor of Kingstowns stabila position som hård kriminalaction, marinerad med Sheridans fingertoppskänsla för nerv och spänning – och allt kryddat med stenhård, modern socialrealism.

Det är opolerat, rått, brutalt och skoningslöst, men känns skrämmande realistiskt – om än dramatiserat och stundtals föga subtilt. Den sjudande spänningen, och hårfina terrorbalansen som råder mellan gangstermiljön, personifierad av knarklangaren Bunny (Tobi Bamtefa), och polisen/kriminalvården skildras elegant. Allt och alla går att köpa och båda parter rör sig mer än gärna i lagens gråzoner. Allt uppenbart motiverat av ”ändamålet helgar medlen”-arrogans och en förkärlek för korruption.

Myndigheterna är överbefolkade med dåligt utbildade, skjutglada adrenalinjunkies, som mer än gärna skjuter ner en misstänkt, kallblodigt, efter den första varningen. Och den enda hederskodexen som råder bland fångarna är vad som är bäst för klanen. Respekt för människoliv existerar inte i denna brutala värld.

I orkanens öga befinner sig den bedårande och djupt traumatiserade Iris (en briljant Emma Laird). Hon är en naiv femme fatale med chockerande stort självförtroende och livsvilja. Efter att ha undkommit Milos våldsamma klor tog Mike henne under sina vingar förra säsongen. Men kan hon räddas – och framför allt: vill hon bli räddad?

När hela systemet bryter ihop sönder får Mike famnen full av lösa, explosiva bollar som han måste jonglera med. Gängkriget flyttar till stadens gator och hela familjer dödas. Det är då Mike får användning för alla sina diplomatiska förmågor och kommer på en genialisk (?) plan som kan lösa stadens/fängelsets problem och återupprätta ett slags fredlig terrorbalans.

Vi medger gärna att vi gillat Renners insatser i filmhistorien som den lekfulle och otraditionelle superhjälten Hawkeye i otaliga Marvel-filmer, men med undantag för Wind River har vi aldrig sett Renner glänsa som han gör i Kingstown.

Den ”vanlige” mannen, som nyligen blev svårt skadad, är som skapt för rollen som den vardagliga och jordnära, men samtidigt handlingskraftige och obarmhärtige, ”fixaren” som lyssnar på alla men som inte heller tvekar att skära av någon handen. Hans varma interaktion med Laird, och hans omtanke om mor och bror, är seriens mellanmänskliga värme. Och Taylors dialog passar (i stort sett) som gjuten.

Det ligger så mycket dolt mellan raderna i handlingen, och karaktärerna, att vi hela tiden vill se mer. Kingstown suger in dig i handlingen.

Mayor of Kingstown har blivit en helt unik blandning av tuff action och cynisk, iskall socialrealism, något som Sheridan redan tidigare visat sig behärska (Sicario 2). McLusky är den tilltufsade antihjälten som vi alla vill heja på! 5 stjärnor.

Den andra säsongen av Mayor of Kingstown har premiär på SkyShowtime måndagen den 30 januari, därefter släpps ett avsnitt varje vecka. I skrivande stund är det (märkligt nog) inte klart om säsongen har sex eller tio avsnitt.