Recension: Mare of Easttown

Strax utanför den amerikanska miljonstaden Philadelphia ligger den lilla staden Easttown – men det är nästan som att komma till en annan värld och tid.

Den småslitna staden är så liten att alla vet varandras förnamn och de flesta är släkt med varandra på något sätt. Och småstadsidyllen är nu full av misstro, hat och förtvivlan.

För ett år sedan försvann ett av stadens unga hopp, 17-åriga Katie Bailey, som i tomma intet. Hennes cancersjuka mamma och stora delar av stadens invånare anklagar polisutredaren Mare Sheehan (Kate Winslet) för inkompetens och oduglighet. Ett år har gått och stadens polisstyrka har ingenting att gå på – då hittas liket av en annan ung kvinna …

https://youtu.be/miQqyfO66uw

 

Filmen bygger på ett originalmanus av Brad Ingelsby (The Way Back) och tar oss med till en nästan klassisk brittisk krim-stämning i en liten stad där alla sticker näsan i andras angelägenheter, träffas på puben på lördagskvällen och hyser stark misstro mot alla som kommer utifrån.

Förutom hatet Mare möts av på grund av sitt polisarbete har Mare hon händerna fulla av problem hemma. Hennes son var psykiskt sjuk, drogmissbrukare och begick självmord, sedan lämnade hennes man henne och bor numera i grannhuset och ska gifta om sig. Svärdottern åker in och ut på rehabilitering och kräver nu vårdnaden om Mar barnbarnet, på samma gång som Mares mamma – som Mare inte drar jämnt med – har flyttat in och dottern utforskar sin gryende sexualitet.

In på banan kommer en inlånad utredare, Colin (Evan Peters), som Mare visar sitt fulla förakt för och vägrar samarbeta med. Konstigt nog blir den unge polisutredaren charmad av den arroganta, halvalkoholistiska och lätt deprimerade Mare. Och privatlivet blir inte enklare av att den nyanlände författaren Richard (Guy Pearce) också visar amoröst intresse för stadens gamla basketlegend (Mare satte ett episkt skott i en match för 25 år sedan).

Det är karaktärerna, med alla dess skavanker, mänsklighet och vardagliga, lätt igenkännliga problem som lyfter Easttown från vanliga krimserier. Detta och inte minst en fantastisk roll av Winslet som gör en stark Emmy-prestation när hon tolkar den komplexa och mycket plågade utredaren.

Tyvärr har Ingelsby låtit sig ryckas med lite väl mycket när han skapat många av de udda personerna. Det blir ofta inte särskilt subtilt, han breder på för mycket och bitvis tippar allt över och blir en smula karikerat. Charmerande, ja visst, ofta med ljummen humor från de varma människorna, men ibland känner vi att vi har hamnat i ”Twin Peaks-land”, med udda människor i en stereotyp handling. Hade man druckit lika många Rolling Rock som Mare så är det tämligen tveksamt att man hade kunnat komma ur sängen på morgonen.

Den största bristen är dock att själva krim-biten inte håller. Jakten på den eller de som dödat/rövat bort de unga kvinnorna är aldrig spännande eller fängslande. Polismetoderna är för slumpmässiga/enkla, och vi sitter aldrig och biter på naglarna när vi ser jakten på mördaren. Och hur i hela friden kan den externa utredaren (som bor hemma hos sin mamma) vara mycket mindre erfaren och kunnig än de han har kallats in för att hjälpa?

Strukturen i de tre första avsnitten är mycket mer stabil än de efterföljande, som mynnar ut i ett antiklimax i det femte avsnittet.

Mare of Easttown har blivit en solid miniserie som imponerar mer som drama än thriller, med en respektabel produktion och exceptionellt skådespel från Winslet. Pearce, Nicholson och Rice gör alla starka och minnesvärda, biroller. 4 stabila stjärnor.

Recensionen bygger på de första 5 (av 7) avsnitten.