Recension: Lust, säsong 1

Det har snart gått fyra månader sedan HBO förvandlades till HBO Max och i samband med nystarten kom också löften om mer lokalproducerat innehåll.

Hittills har vi fått se den utmärkta danska Kamikaze, samt den inte lika lyckade andra säsongen av norska Beforeigners. Båda serierna låg i produktionsschemat långt före Max kom in i bilden. Nu är det Sveriges tur, med den första nordiska Max Originals.

 

Vardagssexet som försvann

Lust är en komediserie om kvinnor i 40-årsåldern som kämpar för att hålla lusten vid liv i en vardag präglad av familjerutiner, tråkiga partners, kinkiga/krävande tonåringar – och växande tecken på åldrande.

Gör dig redo för medelålders, svenska kvinnor i 40-årskris – som fortfarande kämpar för sin rätt att ha en skönt, experimentellt och tillfredsställande sexliv. Sofia Helin har huvudrollen i Lust.

Sofia Helin är förmodligen mest känd för sin roll i succéserien Bron, men har varit med i många andra nordiska serier och filmer också, inklusive en liten roll i andra säsongen av norska Exit och i den kontroversiella Atlantic Crossing.

I pressmeddelandet säger Helin följande om seriens ursprung:

– I mitt barndomshem fanns det en bok i bokhyllan som var helt sönderläst av släktens alla flickor och kvinnor; sexundersökningen Hite-rapporten, bästsäljaren från 1976 av den amerikanska feministen Shere Hite. Att få en inblick i de vuxnas mest intima rum och förstå hur olika alla har det vad gäller sex var häpnadsväckande. När jag och mina vänner nu i vuxen ålder tog upp att vi faktiskt pratar med varandra om allt utom just om våra sexliv, mindes vi åter Shere Hites banbrytande sexundersökning. Det blev till långa samtal med mycket skratt. Det är ett så sårbart ämne och därför så befriande att få skratta åt tillsammans. Att para ihop en sexundersökning med en komediserie skapade ett fantastiskt kreativt rum och det blev vår serie Lust.

Den svenska synden

Under perioden 1950–1970 var Sverige synonymt med en extra liberal syn på sex. Frigjort sex var närvarande i både konst och kultur samt i lagliga porrfilmer. Förträffligt exemplifierat i Lukas Moodyssons Tillsammans.

Men 1975 är länge sedan. Hur står det till med det svenska sexlivet 2022?

Anette (Helin), Nadia (Anja Lundqvist), Ellen (Julia Dufvenius) och Martina (Elin Klinga) är alla barndomsvänner, som ”mitt i livet” fortfarande håller ihop och nu brottas med sina problem och utmaningar.

Anette har inte haft sex med sin man, audiofilen Lorenzo (som är långtidssjukskriven på grund av elkänslighet (!) och skräpar ner stereon med Bonnie Tyler) på över två år. Hennes syster, författaren Martina, är i krig med sin man à la The War of the Roses. Mannen är ihop med sin unga älskarinna och miljonvillan är indelad, med tejp, i fredszoner.

Nadia är en tonårsmamma och frustrerat gift med världens mest politiskt korrekte och mentalt impotente gubbe. Tills en småkriminell boxningstränare (med mikropenis!) väcker hennes sexlust till liv. Ellen är en framgångsrik bilförsäljare, som chefen nu (på grund av hennes ålder) vill ska flytta över till familjeavdelningen.

Genom sitt jobb på Hälsomyndigheterna ska Anette leda hälsoundersökningen med den härliga titeln ”Sex är en motorväg till hälsa”. Där intervjuas medelålders kvinnor (40–65 år) om deras relation till kropp, samlevnad och sex – och det visar sig att de är betydligt mer sexuellt aktiva än förväntat. Undersökningen utlöser självrannsakan i kompisgänget.

Frustrerade fruar

Serien bygger på en brainstorming med Åsa Kalmér, Julia Dufvenius och Sofia Helin. Anja Lundqvist är serieskapare och manusförfattare. Tillsammans har gänget skapat en synnerligen underhållande historia som många kan relatera till.

Det speciella systerskapet, förtroendet och vänskapen mellan dem kommer fram lysande i det suveräna samspelet mellan Helin, Lundqvist, Dufvenius och Klinga. Det här är vardagshumor man kan relatera till, med en kvick nordisk knorr när den är som bäst.

Speciellt Klinga är djävulskt bra som den seriedrickande, grova och skrytsamma Martina. Hon tvekar inte att langa fram ett bröst hos banktjänstemannen för att garantera ett lån eller hoppa på nätdejting för att ta igen förlorade år.

Helin är den lite grå musen, som vill ha något mer av livet. Med en konstant irriterande, überpolitiskt korrekt dotter och en slapp man saknar hon närhet och action i sänghalmen. Men hur hittar man tillbaka till sig själv?

Karikerat persongalleri

Tyvärr går serieskaparna i den vanligaste fällan för komedier: att till varje pris göra många av karaktärerna våldsamt karikerade och stereotypa.

Anettes tonårsdotter är så woke och politiskt korrekt feministisk att det gör ont, det blir inte bättre av att Nadias son (hen?) är pansexuell och inte bryr sig om kön, medan maken är en parodi på toffelhjälte som tycker att det är kränkande för det kvinnliga könet att ge sin fru lite smisk på rumpan under herdestunden.

Målet har uppenbarligen varit att ta överdrivna samhällstrender på kornet och sedan blåsa upp dem ännu mer, men här har de ”blåst” lite väl hårt.

Serien är som bäst när den behandlar medelsvenssons vardagsproblem och mellanmänskliga svårigheter. Särskilt medelålders kvinnors ”problem” med sexlivet är på pricken, och äntligen sedda ur en kvinnas synvinkel. Komiken är vass, stundtals vågad och befriande – vi är säkra på att gänget har haft kul under arbetet med manus. ’

Halvtimmesavsnitt klär serien väl och vi tillbringar gärna mer tid med detta sköna, befriande kompisgäng – men ser fram emot ett något mer nedtonat persongalleri. 4 starka stjärnor.

Recensionen är baserad på hela säsongen. Samtliga åtta avsnitt släpps på HBO Max på premiärdagen 18 mars.