Recension: Kärlek & anarki, säsong 2

En mörk höstkväll 2020, coronapandemin och de sociala avstånden härjade för fullt, dök det upp ett riktigt ljus i mörkret från den svenska serieskaparen Lisa Langseth.

I Kärlek & anarki lärde vi känna ”Digitaliseringskonsulten” som mitt i livet anställdes för att få ordning på ett antikvariskt bokförlag. Där föll den gifta kvinnan Sofie (Ida Engvoll), pladask för den mycket unge IT-teknikern Max (Björn Mosten). De inledde en så kallad ”olämplig” relation, präglad av ömsesidig attraktion, tillit, lust och befriande lekfullhet.

På kontoret utvecklas allt till ett hemligt spel där de utmanar varandra att utföra den ena fräckare handlingen än den andra.

 

När vi ett och ett halvt år senare återigen träder in i deras liv är Sofie skild, hennes relation med Max är fortfarande djupt hemlig (men de beter sig fortfarande som kaniner) och hon jobbar inte längre på Lund & Lagerstedt.

Sofie har flyttat in i en ny liten lägenhet och har tonårsbarnen halva tiden. Genom bekanta stöter hon på investerare som är exalterade över potentialen i ”storytelling” och får en möjlighet att återvända till förlaget – den här gången som chef.

Men så inträffar en personlig tragedi, ett dödsfall i familjen, Sofie som ett knytnävsslag i magen. I stället för att lyssna på kroppen, omfamna sorgen och bearbeta den, stänger hon inne alla känslor och stänger ute alla nära kära. Denna reflexreaktion leder ut henne på en krokig och brant väg där hon håller på att förlora sig själv, kärleken och allt hon står för.

Som en konsekvens av sorgen gör Sofie ”en Flight Attendant” och inleder (ofrivilligt) långa samtal och djupt frustrerande diskussioner med avlidna; ofta vid mycket olämpliga tillfällen och platser. Och Max börjar ”beta” på grönare ängar, blir en populär hobbyträdgårdsmästare på Instagram och går till sängs med söta receptionisten.

Låter inte precis som receptet på en komedi, säger du? Andra säsongen är betydligt mer ett mellanmänskligt drama än lättsam komedi – men Lisa Langseth har inte glömt var karaktärerna kommer ifrån och bjuder på massor av underbar, lätt absurd komik! Hennes gliringar mot en pompös bransch är oftast spot on, om än något vinklade.

Kärlek & anarki bjuder ofta på komik som drar mot den mörkare genren, men jösses vad Nordens svar på Elisabeth Moss, Ida Engvoll, levererar varorna. Engvoll är imponerande och trovärdig, lika mycket som diabolisk femme fatale som djupt mentalt nedbruten eller lekfullt nyförälskad. Allting kretsar kring henne, hon är helt och hållet den som bär upp serien och handlingen.

Upp dyker också två nya karaktärer, med David Dencik som den karikerade ”sensitivitetsexperten” (som en symbol för kränkningssamhället vi lever i) och Marina Bouras. Som en respektlös, dansk författardiva är Bouras en frisk fläkt i ensemblen, en skön parodi på självcentrerade författarkonstnärer och hennes historia ger mer utrymme för den begåvade Gizem Erdogan att glänsa.

Vi tar av oss hatten för Langseth, som har lyckats med något som få serieskapare gör, att vidareutveckla narrativet i en berättelse, samtidigt som grundkonceptet behålls. Serien är på inget sätt en enkel romantisk komedi à la amerikansk standard, men den har förmågan att underhålla, beröra och få oss att skratta. 5 stjärnor.

Säsong 2 släpps globalt på Netflix 16 juni. Recensionen är baserad på alla avsnitt.