Recension: Home for Christmas, säsong 1

Netflix fortsätter att satsa lokalt i Norden, med en ny serie från regissören och manusförfattaren till Störst av allt, Per-Olav Sørensen.

Den här gången har Sørensen skrivit en serie som är så formelorienterad och anpassad efter säsongen/högtiden att vi föreställer oss att Netflix avancerade algoritmer pulserar häftigt rött hela vägen till nya tittarrekord. Å andra sidan är Home for Christmas odiskutabelt en charmbomb, och en must see-serie i juletid.

Sjuksköterskan Johanne (Ida Elise Broch) har just passerat skrämmande 30 år och har hållit sig undan pojkvänner sedan hon blivit brutalt dumpad tre år tidigare. I den ”harmoniska” storfamiljen har alla hennes syskon stadgat sig och har 2–3 irriterande småbarn, så förväntningarna från familj och vänner om en ny pojkvän tilltar i styrka ju närmare julskinkan hon kommer.

Så under en middag ett par veckor före ju kastar en frustrerad Johanne ur sig en vit lögn: Jodå, hon har visst en pojkvän, och hon ska ta med honom hem till jul. Nu har hon 24 dagar på sig att hitta en lämplig man.

Välvilliga medhjälpare i form av vänner, kollegor och familj saknas inte, alla står nästan i kö för att hjälpa Johanne att få ett ”komplett” liv som ”är meningsfullt” – och Johanne kastar sig huvudstupa in i alltihop. Det börjar med intensiv speed-dating, där den ena kandidaten efter den andra överträffar den föregående när det gäller märkligheter och tokiga egenheter. Kul, men lite väl överdrivet och inte särskilt subtilt.

Webbdating-appar föser ihop henne med allt från sportfånar och nördar till bråkstakar och kåta pappas pojkar i slutet av tonåren. I ren frustration håller Johanne på att ge upp – är det egentligen en pojkvän hon drömmer om?

Home for Christmas är fullproppad med en härlig blandning av roliga, konstiga, helt genomsnittliga och charmiga karaktärer. Mest spännande är en av Johannes patienter, 89-åriga Ghita Nørby i en paradroll som Johannes mentor. Småfräck, envis, full av livserfarenhet och politiskt inkorrekt åsikter sticker hon verkligen ut ur mängden.

Serien stjäl oblygt från andra romantiska komedier och julklassiker, bland annat Johannes favoritfilm Love Actually, en film som hon för övrigt inte tål att någon kritiserar. Pappan i huset (Dennis Storhøi) imiterar Chevy Chase (Ett päron till farsa firar jul) med julbelysningen ända tills strömmen går i hela grannskapet, musikern Gabrielle har fått Rhys Ifans roll (från Notting Hill) som ”excentrisk” och godhjärtad inneboende. En roll hon klarar fint. Men så länge allt fungerar, och serien lyckas skapa sitt eget, och (relativt) trovärdiga jordnära universum, så är allt förlåtet.

Serien är charmerande så det räcker och tack vare en övertygande Ida Elise Broch i huvudrollen, plus ett fint galleri av biroller, är den imponerande. Att du kommer att dra på smilbanden och blir charmad är vi är säkra på, däremot är vi inte lika säkra på att du blir särskilt överraskad av Home for Christmas – den är för förutsägbart och formelbaserad för det. Vissa av scenerna verkar väl konstruerade och konstlade.

 

Allting utspelas i ett Norge som är klätt i sin vackraste vinterskrud (med renar på gatorna!) och serien kommer förmodligen att fascinera många även utanför Norge, men det största skälet till att man gillar Home for Christmas är det universella och igenkännliga – oavsett om man är från Köpenhamn, Vancouver, Bremen eller Neapel så känner man igen sig i alla Johannes problem, både om man lever som singel eller i en långvarig relation.

Förväntningar och påtryckningar om att skaffa en livskamrat och en jobbig familj, påfrestande familjemiddagar med ”gulliga” småbarn, inkompetenta chefer, misslyckade förhållanden och känslan av att inte räcka till, kommer att tilltala många av oss. Dessutom är serien så full av jul att till och med Ebenezer Scrooge skulle ha blivit charmad, och den förlösande humorn fixar den rätta julstämningen.  4 stabila (jul)stjärnor.