Recension: Free Guy

Många har försökt kombinera de två populära underhållningsgenrerna film och gaming, med ytterst varierande framgång. Free Guy är helt ett ohämmat frieri till den ständigt växande gaming-communityn, vilket säkerligen kommer att märkas på det ekonomiska slutresultatet.

Walt Disney Company var faktiskt en av pionjärerna när det gäller att kombinera film och spel, med den banbrytande filmen Tron (1982). Där ”zappades” arkadspelare in i spelet och hamnade i en kamp på liv och död. Steven Spielberg fulländade konceptet i den synnerligen underhållande och charmiga Ready Player One, medan Jim Carrey gav oss skräckvisionen av ett 100 % artificiellt samhälle i dokusåpan The Truman Show.

 

Free Guy, med Ryan Reynolds i sedvanlig oförskämd komisk form, kombinerar de här två koncepten i en fullt sevärd nonsensfilm – men med ett koncept som garanterat främst kommer att tilltala spelnördar.

Guy (Reynolds) är en så kallad NPC (Non-player Character) i dataspelet ”Free World”. Det innebär att han är en kodad bifigur som spelarna inte kan spela, men som de till exempel kan skjuta, köra över eller slå ihjäl. Det enda ”problemet” är att Guy inte har en aning om att han inte är en riktig person och så småningom börjar utveckla en fri vilja.

På utsidan sitter den kolossalt slemmiga superkapitalisten Antwan vars enda mål är att klämma ut så mycket pengar som möjligt av spelare som köper hans genomkommersiella spel. Men ta det lugnt, det finns självfallet (!) riktiga idealister även i denna cyniska bransch. Här representeras de av Keys (Joe ”Stranger Things” Keery) och Millie (Jodie Comer). De är förhoppningsfulla spelutvecklare som har blivit uppslukade av jätteföretaget, nu är det deras nya livsuppgift att rädda Guy.

Bitvis lite småkul, där metahumorn haglar, och Ryan Reynolds river av den ena ordvitsen efter den andra – inte helt olikt hans roll i Deadpool. Problemet är bara att Free Guy inte engagerar på samma sätt och att den efter ganska så kort tid känns väldigt upprepande. Vi känner aldrig att något verkligen står på spel och det är svårt att identifiera sig med de stereotypa karaktärerna.

Reynolds har ännu en bra dag på jobbet med sin pojkaktiga charm, hans partner, säkerhetsvakten Buddy försöker bli den nye Kevin Heart, och huvudrollen som Millie/Molotovgirl är ganska så fel castad. Comer lyckas aldrig med rollen som intressant femme fatale.

Visst dundras det på med massor av spelreferenser som kommer att få varje finnig, småknubbig, energidrycksberoende 16-åring att nå orgasmisk Nirvana, men för oss vanliga dödliga når vilopulsen eller underhållningsvärdet aldrig högre än medelhögt. 3 stjärnor.

Free Guy går redan att strömma på Disney+.