Recension: Fleishman is in Trouble

Temat medelålderskris, trytande lust, krossade livsdrömmar och efterföljande fula och svåra separationer är verkligen inget nytt i serie- och filmvärlden. Tvärtom verkar manusförfattare och serieskapare inte kunna få nog av det.

Med Jesse Eisenberg (The Social Network), Claire Danes (Homeland) och Lizzy Caplan (Masters of Sex) i huvudrollerna tar serieskaparen Taffy Brodesser-Akner sin egen (!) roman Fleishman is in Trouble och skapar en rolig, engagerande och lätt ironisk serie – perfekt för tittare i mitten av 40-årsåldern.

Collegekärleksparet Toby (Eisenberg) och Rachel (Danes) har efter 13 års äktenskap, två barn och divergerande karriärval äntligen insett att de (som det ser ut i dag) inte är gjorda för att hålla ihop ”tills döden skiljer dem åt”.

 

De bor i en tjusig lägenhet på Manhattans Upper East Side, han är en skicklig läkare (specialiserad på leversjukdomar) som verkligen brinner för sina patienter och för att göra något osjälviskt och gott här i världen, medan hans fru driver sin egen agentur för teaterskådespelare – och bokstavligen arbetar dygnet runt.

From rags to riches!

Parets ekonomiska framgång har stigit Rachel, som kommer från enkla förhållanden, helt åt huvudet. Det enda som gäller verkar vara att ha ”rätt” vänner, ”rätt” möbler, ”rätt” sommarhus och att barnen går i ”rätt” skola. En fläckfri fasad med all tänkbar lyx präglar vardagen – samtidigt som en alltmer frustrerad make och barnen känner sig försummade.

Till slut får Toby nog och kastar ut Rachel. Eller rättare sagt, hon behåller den lyxiga lägenheten och han flyttar in i ” en håla” där luftkonditioneringen inte fungerar och persiennerna hänger på sniskan (han tjänar ju trots allt bara 3,2 miljoner om året).

Direkt efter uppbrottet blir Tony nästan apatisk och stänger av mentalt. Han jobbar extra, umgås inte med andra och stirrar in i väggarna i sin trista lägenhet. Men sedan upptäcker han dejting-apparnas lockelse. Om det är en ny vår eller ren desperation för att förtränga vad han en gång hade vet vi inte, men Tony blir som en ung hingst igen och går till sängs med halva New York.

Som ett slags terapi bestämmer han sig för att återuppta vänskapen med sina gamla collegekompisar som han inte träffat på tio år. Libby (Caplan) är numera en frustrerad småbarnsmamma som är ”in between jobs” och den dekadente livsnjutaren Seth (Adam Brody) lever i stort sett livet precis som han gjorde under collegeåren, bortsett från att han numera är förmögen. Om ett förhållande för honom varar längre än tre månader sätter paniken att binda sig in.

Trots allt ser Toby så småningom relativt ljust på livet som nyskild man – men då försvinner Rachel. Efter en spa-helg är hans ex-fru som bortblåst. Toby tröstar sig med tanken att hon förmodligen bara har bestämt sig för att klippa alla band och dumpa honom och barnen för gott. Tro det ..?

Rädslan för att åldras

Brodesser-Akner har skrivit en underhållande roman som serverar en varm, igenkännbar och lättsam betraktelse av den inneboende rädslan för att bli medelålders och känna att man inte har uppnått de mer idealistiska mål man en gång satte upp för sig själv.

Med det sagt är persongalleriet i Fleishman is in Trouble ofta väldigt navelskådande, där rika, (till synes) framgångsrika människor som i grund och botten lever bekymmersfria liv i sus och dus tycker innerligt synd om sig själva. Som Libby och Seth säger till Toby: ”Du pratar ju bara om dig själv och dina problem.” Det stämmer, och det förstör lite för serien. Manuset är emellanåt inte särskilt subtilt och tippar över i tabloid-grepp och -beteenden. Tobys barn är också lite för överdrivna och stereotypa – även om personligheterna bjuder på komik.

Om varken temat eller utförandet är särskilt originellt så lyfter utmärkta skådespelarinsatser från Caplan (framför allt), Eisenberg (i bästa Woody Allen-stil), Brody och Danes serien flera snäpp. Om du trodde att du hade sett Danes mentalt störd som bipolär agent i Homeland, så spänn fast säkerhetsbältet!

Vad som kunde ha varit

Den roliga dialogen, de subtila betraktelserna och självreflektionen mellan vännerna är seriens styrka. Alla började med en liknande utgångspunkt, men gjorde väldigt olika livsval och befinner sig nu i olika världar. Ändå hittar de tillbaka till varandra och har behållit många liknande värderingar.

Greppet med Rachels mystiska försvinnande blir aldrig mer än en lätt förvirrande parallellhandling, nästan artificiellt konstruerad för att skapa dramatik i Tobys vardag.

Det som är riktigt intressant med paret är resan vi (i efterhand) får följa, där de går från djup kärlek till etableringsfasen, vardagen, försummelse av sin partner och till slut totalt förakt. Här prickar manusförfattaren rätt! Vi tar också av oss hatten för henne för hur hon på ett elegant sätt får fram att maken ser sin partner genom sina, högst subjektiva, ögon.

I de två sista avsnitten får vi en markant tempoväxling, från mer lättsam komedi till djupt mänskligt drama. Det passar inte riktigt in i serien och verkar nästan lite bipolärt när det gäller den dramaturgiska utvecklingen.

Det här är en serie som många förmodligen kommer att tycka är ”trist” och lite långtråkig, men för målgruppen bjuder den på många guldkorn och möjligheter till både erinran och reflektion. Solitt skådespeleri lyfter Fleishman & Co till 4 stjärnor.

Serien har premiär på Disney+ den 22 februari. Då släpps hela säsongen. Recensionen är baserad på alla avsnitt.