Recension: Equinox

Med Equinox ger Netflix oss sin sjätte nordiska serie (den första var danska The Rain 2018) och bland de bästa hittills.

Baserat på den kritikerrosade podcasten Equinox 1985 med Tea Lindeburg reser vi i serien tillbaka till Köpenhamn 1999, och en händelse som skakar den danska kärnfamiljen och traumatiserar den yngsta dottern, Astrid (Danica Curcic) för livet.

 

Astrids syster Ida (Karoline Hamm) tog examen 1999, men på själva studentfesten försvinner hon och 20 av hennes studiekamrater i tomma intet. Inga spår finns av de 21 studenterna; Astrid hamnar på institution efter händelsen, men 20 år senare får hon plötsligt en ledtråd om det mystiska försvinnandet.

Efter Idas försvinnande upplöstes äktenskapet mellan hennes föräldrar (Hanne Hedlund och Lars Brygmann) och Astrid förlorade all kontakt med sin mycket alternativa mor. Den stora frågan är om mamman vet mer om hennes försvinnande än hon medger…

Lindeburg (som är både serieskapare och manusförfattare) har skapat en välgjord serie med en engagerande intrig och en fascinerande brottsgåta, toppad med bra skådespelare. Equinox är en originell och kreativ genre-blandning av ett kriminaldrama och övernaturliga element.

Vi serveras en dyster, nästan dystopisk, bild av Köpenhamns förorter, där Astrid som vuxen desperat söker svar på gåtan, medan hon kämpar för att få människor att tro på hennes verklighetsuppfattning och antaganden om försvinnandet. De flesta vill bara lägga saken bakom sig och gå vidare.

Den talangfulle Viola Martinsen är den 9-åriga Astrid, som har speciella ”förmågor” och får en sorts kontakt med Ida. De drömlika sekvenserna är som tagna ur en Guillermo del Toro-film, som bildar en bro mellan den jordnära brottsgåtan och det abstrakta efterlivet. Astrids instabila psyke är ett snyggt grepp för att skapa tvivel om hon är tillräknelig, och Curcic (Bron) gör ett bra jobb med att få fram komplexiteten och ambivalensen i hennes karaktär.

Ockulta grupper, mystiska böcker, mytologi och spådomar runt vår- och höstdagjämningen omfamnas av seriens hippieaktiga och alternativa karaktärer, där Ida och hennes klasskamrater också lockas in. Men Lindeburg balanserar berättandet fint så att det inte tippar över i en långsökt parodi och new age-fanatism. I huvudsak är Equinox ett spännande och jordnära, nordiskt noir-försvinnande som kryddas med inslag av övernaturlighet.

Slutet blir något av ett antiklimax- och några av bifigurerna kämpar med sin trovärdighet. Serien är inte spännande nog för att du skulle sitta på kanten av stolen, och måste se alla episoder i en följd, men detta universum vill vi mer än gärna se en uppföljnings-säsong av. 4 starka stjärnor för ännu en solid nordisk serie från streamingjätten.