Recension: Cruel Intentions, säsong 1

Trenden att göra om gamla storfilmer till TV-serier med en modern knorr pågår för fullt. Vi har nyligen sett ”återuppståndelser” av bland annat Clueless, Karate Kid (Cobra Kai), Fatal Attraction och Presumed Innocent.

Att göra om en populär film till serie kan tillföra något nytt och uppfriskande till historien och utvidga berättelsen. Nytolkningen av filmen (med samma namn) från 1999 gör inget av detta. Här försöker Prime Video skamlöst pressa ut några extra streamingminuter på kultfilmens bekostnad.

Franska frestelser

Premissen för både filmen och serien är faktiskt baserad på den franska romanen Les Liaisons dangereuses från 1782 (av Pierre C. de Laclos). En roman som handlade om den dekadenta, amoraliska borgarklassen och deras ständiga önskan om egen självisk njutning, lycka och framgång. För övrigt exemplariskt filmatiserad som Farliga förbindelser (1988) med Glenn Close, Michelle Pfeiffer och en slemmig John Malkovich i huvudrollerna.

Serien utspelar sig i nutid bland de poshe välbeställda på ett elitcollege i Washington DC. Här ”regerar” styvsyskonen Caroline (Sarah C. Hook) och Lucien (Zac Burgess) sitt hov och bestämmer cyniskt vem som ska flyttas upp i hierarkin eller dumpas i den förnedrande avgrunden.

Caroline är ordförande i den populära studentföreningen Alpha Pi, så när dottern till USA:s vicepresident, Annie (Savannah L. Smith, Gossip Girl), börjar på college blir hon det ultimata ”priset”.

Caroline manipulerar sin playboy-styvbror för att få Annie på kroken och in i ”hennes” studentförening – lyckas Lucien får det han alltid drömt om, en natt i sängen med sin styvsyster!

Ointressanta karaktärer

Duon Sara Goodman och Phoebe Fisher är både serieskapare och manusförfattare, men trots sin erfarenhet har de skrivit en fullständigt oinspirerande historia med platta, stereotypa och ointressanta karaktärer. Desto värre är att alla försök att piffa upp handlingen med sexiga anspelningar och heta scener faller helt platta. Faktum är att Cruel Intentions är precis lika upphetsande som ett söndagsmöte i den lokala gudstjänstlokalen!

Nu var visserligen inte originalfilmen direkt någon ”stor” film med karaktärer av enormt djup och Pulitzerprisvinnande dialog, men den osade av kittlande sex, cyniskt svek och flagrant, lekfull ondska.

Dessutom briljerade en infam Sarah Michelle Gellar och en lagom sliskig Ryan Phillips när de lekte med ”offren”, den dygdiga Reese Witherspoon och den naiva Selma Blair. Kvartetten spelade bra mot varandra och lekte med det franska originalmaterialet.

TV-serien är däremot som att titta på en plastig 2024-version av vad det värsta streamingtjänsterna har att erbjuda: förkastligt realityskräp med ihåliga karaktärer i vackra miljöer och läckra (lättklädda) utstyrslar – men när man tittar bakom de snygga kulisserna så har den inget att erbjuda.

Ex on the beach?

Sarah C. Hook är den enda i det osympatiska persongalleriet som väcker ens en antydan till intresse. Hennes småkorkade ”sekreterare” (Sara Silva) är inget annat än arrogant och lika uppskattad som hemorrojder, medan Zac Burgess ser ut som om han provspelar för nästa säsong av Ex on the Beach.

Den till synes klipske vicepresidentdottern är ett alldeles för lätt byte och låter sig löjligt lätt manipuleras av de snorkiga styvsyskonen. Dramaturgin är lika platt som hjärtslagen hos ett lik på obduktionsbordet.

Nej, det här är verkligen sex lååånga timmar med lite essens och potens. 2 stjärnor till denna ytliga skräpserie.

PS! Se hellre om originalfilmen – den går att streama på samma plattform, Prime Video. Serien släpps den 21 november.