Recension: Blasted: Gutta vs. aliens

De senaste åren har Netflix hållit ett vansinnigt lanseringstempo med nya serier och filmer, även lokalt producerade nordiska titlar har streamingjätten släppt på marknaden. Det har nästan verkat som om Ted Sarandos fickor varit outtömliga.

En oundviklig konsekvens av den höga lanseringstakten har varit att det tyvärr har släppts mycket skräp på plattformen, som ett skräckexempel kan vi nämna den danska julserien Nissar.

När marknaden och konkurrenssituationen nu har förändrats radikalt, har även Netflix-cheferna på allvar börjat stänga sina fickor och drastiskt minskat antalet nya titlar (samtidigt som de vill lansera ett billigt abonnemang med reklam). En serie som Nissar skulle nog aldrig fått grönt ljus i dag – och detsamma gäller nog den nya norska science fiction-komedin Blasted …

 

Med bara en långfilm på sin CV (sagokomedin Benjamin Falck & The Ghost Dagger) siktar regissören Martin Sofiedal betydligt högre den här gången, målet är att tillfredsställa Netflix 220 miljoner streamingabonnenter. Tyvärr når varken handling, karaktärer eller regi upp till den ambitionsnivå som Netflix representerar.

Fåniga crazykomedier har det gjorts många av, men det är långt mellan guldkornen. I Blasted: Guys vs. aliens möter vi det nördiga grabbgänget Sebastian, Audun och tönten Pelle. Sebastians svensexa är på gång och för att vinna över en viktig investerarkund bjuder Sebastian med honom på tidernas fyllekalas. Och var annars än i den UFO-mytomspunna Hessdalen?

I Norges svar på Area 51 har ”misstänkta” ljus observerats på himlen i årtionden, vilket har fått ett antal konspirationsteoretiker att hävda att utomjordingar ockuperar de gudsförgätna dalarna. Hit kommer grabbarna för att roa sig med quiz, öl, sprit och paintball – men allt får ett abrupt slut när grönögda zombie-aliens anländer till dalen.

Alltför ofta tippar både berättelsen och karaktärerna över i det ofrivilligt komiska. Ändå finns det en grundläggande charm som räddar filmen från totalhaveri. Det vilar något patetiskt, oskyldigt och smått mänskligt över nördkillarna som spelade lasertag under hela barndomen och nu får en chans att hävda sig mot elaka utomjordingar. Nördarnas revansch!

Inte minst är den lite osäkra fondförvaltaren Sebastian (en underbar Axel Bøyum), vars röst brister lite under stress, en fascinerande karaktär. Synd bara att för mycket tid ägnas åt den påtagligt klyschige nyblivne miljonären Kasper och den misslyckade barndomsvännen från helvetet, Mikkel.

Emellanåt kryddas historien med teman och referenser från filmklassiker, från såväl Fargo som Ghostbusters och Stranger Things. 1980-talet har uppenbarligen varit en stor inspirationskälla för manusförfattaren Emanuel Nordrum och teamet bakom.

Men en överkarikerad Ingrid B. Berdal (Westworld), som landsbygdens ordningsmakt, når inte ens en höggravid Frances McDormand upp till knäna. Och ska man karikera lite enkla människor från landsbygden, varför inte göra det med lite finess och subtilitet? Det är fullt möjligt att göra, titta bara vad Harald Zwart åstadkom med Post Mortem – Ingen dör i Skarnes!

Produktionsmässigt håller Blasted oväntat hög kvalitet och specialeffekterna imponerar, men så småningom vissnar historien bort och dras ut i onödan – samtidigt som karaktärerna står stilla. Dramaturgiskt borde den här filmen aldrig ha fått närma sig tvåtimmarsstrecket, vilket den tyvärr gör. Långt innan vi kommer så långt är vi trötta på alla klumpiga (upprepade) skämt och bondlurkar med böjda ben och irrgröna ögon.

Ett hyfsat första försök från Sofiedal att nå en större publik, och vi tvivlar inte heller på att filmen kan få en stor publik trots sina uppenbara svagheter. Ett tips till en potentiell uppföljare: ta in Sebastians blivande fru, Josefine (Cecilie Svendsen), mer i historien, då kan det bli riktigt underhållande och snäppet charmigare än den tidvis platta grabbhumorn. 3 väldigt mediokra stjärnor.

Blasted: Gutta vs. aliens har global Netflix-premiär idag.