Recension: Bird Box

Danska Susanne Bier har fått stabilt fotfäste i Hollywood, nu har hon även fått en Netflix-film med stora skådespelare på sin CV. Bird Box har helt klart ett populärt filmtema, men lyckas bara delvis med sin originella handling.

Domedagsprofetior och hårda liv i postapokalyptiska världar har gått som en farsot genom Hollywood det senaste årtiondet, med filmer som The Road, Divergent-serien, I Am Legend, Maze Runner-serien, Planet of the Apes-trilogin, Oblivion, War World Z och Blade Runner 2049 har Hollywood-studior tagit för sig av en växande marknad där de inte minst har lockat till sig en yngre publik. Bird Box tar plats i den här kategorin, men är mer jordnära och mindre övernaturlig, och har en överraskande knorr.

Höggravida Malorie (Sandra Bullock) är inte särskilt entusiastisk över sin baby, men följer med sin entusiastiska syster för att göra ultraljud. Utanför går världen plötsligt, snabbt och brutalt, åt helvete. I Ryssland och Östeuropa härjar en oförklarlig självmordsvåg – som nu väller in över USA.

Människorna tycks bli ”hypnotiserade” av ”någon” eller någonting”, som manar fram de värsta känslorna hos dem och får dem att känna ett obönhörligt tvång att omedelbart begå självmord. Men så länge man täcker för ögonen så är man säker från den/de okända …

Tyvärr är alldeles för många av de besluten som karaktärerna fattar både osannolika och direkt korkade, samtidigt som majoriteten av rollerna är pinsamt stereotypiska. Här hittar vi nörden, tjockisen, skitstöveln och diplomaten. Allt känns för enkelt och förutsägbart. Däremot är handlingen finurlig och Sandra Bullock är utmärkt som den överbeskyddande och lätt desperata mamman. Stämningen är genomgående obehaglig och otäck, vilket håller intresset vid liv. 3 helt okej stjärnor.

Netflix levererar sin vanliga stabila tekniska kvalitet där både bilden och ljudet imponerar.

PS! Om du fängslas av domedagstemat och att sakna ett sinne, så se den mycket bättre A Quiet Place – faktiskt en av förra årets bästa filmer.