Recension: Avatar – The Way of Water

Det har gått 13 (!) år sedan den helt kompromisslöse och smått legendariske regissören James Cameron presenterade sin drömvärld på en avlägsen planet, befolkad av naturvänliga blå jättar. Kända som Na’vi-folket.

Den excentriske kanadensiske regissören återinförde på egen hand 3D-formatet som ett popkulturfenomen i världens biografer – och bländade publiken med sin häftiga visuella stil och unika, tekniskt banbrytande filmfest: Avatar.

Varken handlingen, karaktärerna eller dialogen hade visserligen dimensioner som gav filmen sin välförtjänta plats i filmhistorieböckerna, men Avatar var (och är fortfarande) en av de mest (ekonomiskt) framgångsrika filmerna genom tiderna. Vilket givetvis banade väg för uppföljare. Men vägen dit har varit lång och problemfylld.

Redan i augusti 2017 påbörjades inspelningen av den oundvikliga uppföljaren, mer än fem år senare kan vi köpa en biobiljett för att bevittna slutresultatet av detta mastodontiska maratonprojekt – som slutade med en produktionskostnad på mer än vansinniga två miljarder!

Människans kamp mot naturen

Huvudhandlingen skiljer sig inte så mycket från originalfilmens. Vi befinner oss fortfarande på fantasiplaneten Pandora, med all världens naturresurser, dit människorna har skickat en förtrupp för att exploatera den potentiella kolonin och se om det är finns förutsättningar för ett exodus för hela mänskligheten.

Rent kronologiskt befinner vi oss ungefär tio år efter Na’vi-folket slog tillbaka och kastade ut sina ockupanter i slutet av Avatar. Kommandosoldaten från jorden, Jake Sully (Sam Worthington), ”went native” och allierade sig med fienden och dödade tillsammans med sin blivande fru den hatade översten Quaritch (Stephen Lang), vilket tvingade jordborna att retirera.

Men nu har uppenbarligen jorden i det närmaste blivit obeboelig och det är absolut nödvändigt för mänsklighetens överlevnad att hitta en ny plats för reproduktion, livsutveckling – och exploatering. Naturligtvis utan hänsyn till naturens känsliga balans.

Det finns en uppenbar pik mot människans rovdrift på naturen, kolonialism och överkonsumtion i Camerons berättelse, men allt drunknar lite i allt fokus på teknisk fulländning, ytliga karaktärer och halsbrytande action.

Försvara familjen!

Sully har skaffat sig en tvättäkta Na’vi-familj med infödda Neytiri (Zoe Saldan). Tillsammans har de två söner, en dotter och en adoptivdotter, Kiri (Sigourney Weaver) – med i gänget är också familjens vän, jordbon Spider (som är son till överste Quaritch).

Hans patriarkala uppväxt skapar realistiska och igenkännliga konflikter och motsättningarna mellan honom och hans fru är påtagliga. När allt så småningom står på spel förvärras osämjan.

När massiva militära styrkor från jorden återvänder till Pandora, med ett enda mål (döda Sully!), tvingas familjen i exil och söker skydd hos vattenfolket Metkayina som leds av ståndaktige, stolte Tonowari (Cliff Curtis) och höggravida Ronal (Kate Winslet).

Egentligen vill Metkayina-stammen bara lämnas i fred, leva i harmoni med naturen och undvika det eskalerande kriget som når dem, men Sullys legendariska krigsinsats övertalar dem att ta familjen under sina våta vingar.

Visuellt mästerverk!

Rent berättarmässigt bjuder inte Avatar 2 på särskilt mycket nytt, här serveras vi i grund och botten samma historia som i originalfilmen, fast i ett par snäpp högre tempo.

I centrum av konflikten är det fortfarande cyniska, hänsynslösa människor mot naturälskande, sympatiska infödda. Konflikterna är klyschiga, karikerade och förenklade. Människan är till sin natur ond och kommer att förstöra naturen om det ligger i hennes (kortsiktiga) intressen, till skillnad från Pandoras infödda som inser (den uppenbara) helheten.

Lägg sedan till ibland töntigt pompösa och pretentiösa dialoger (skrivna av ingen mindre än James Cameron), klyschiga konflikter och häftigt stereotypa karaktärer (personifierade av översten och det lite naiva, men ack så fridsamma vattenfolket) så har du något skulle kunna sluta som en kalkon – men Cameron & Co är alldeles för skickliga för att servera en (ens halvstekt) kalkon.

Vad vi i stället får se är en optimerad, smått fulländad actionfest av sällan skådat slag, toppad med teknisk briljans och visuella intryck som faktiskt får en ”världsvan” recensent att tappa hakan!

3D var inte dött!

Som vi nämnde i inledningen var det faktiskt Avatar som blåste nytt liv i 3D-mediet för snart 13 år sedan. Efter premiären skulle plötsligt ”alla” filmer komma i en 3D-version på bio. Den ena rent tekniskt sämre än den andra – vilket publiken genomskådade och så småningom dödade formatet (igen).

2022 är det ingen som frågar personalen på Elgiganten om den nya TV:n de ska köpa har 3D, eller frågar efter 3D-versionen av den senaste Marvel-filmen på bio. Med det sagt så är 3D-tekniken som Cameron så mödosamt har fulländat i Avatar 2 faktiskt så otroligt bra att vi tror att den skulle kunna blåsa nytt liv i formatet.

Det är inte alls utan anledning som totalkostnaden för filmen hamnade på en bra bit över 2 miljarder. Men under den utdragna inspelningen i Nya Zeeland har Cameron spenderat pengarna väl och levererar ett visuellt festfyrverkeri som suger in oss i filmen och dess lätt enfaldiga handling.

När kamerorna, i full 360-vy, svävar runt i den frodiga djungeln, flyger över himlen eller dyker djupt ner i den exotiska vattenvärlden, blir vi i publiken plötsligt ett med karaktärerna och handlingen. Så får vi bara leva med att Sam Worthington river av den ena hopplöst självhögtidligt verklighetsfrånvända monologen efter den andra.

Action!

När en scen ska börja filmas brukar regissören ropa ”Action!” och är det något som Cameron behärskar ut i fingerspetsarna så är det överdådiga, intensiva actionscener som får pulsen att stiga till nya, oanade nivåer. I detta avseende är Avatar 2 definitivt inget undantag.

Tricket den här vändan är att Cameron har flyttat huvudfokus från Pandoras frodiga djungel till det otroligt fascinerande livet över och under vattenytan på den blå planeten. En miljö som inbjuder till lite 3D-onani men som har förmågan att förvåna och fängsla när fantasifigurerna leker i det våta elementet. Scener som vida överträffar vad Cameron presenterade i klassikern Avgrunden (1989).

Tidigare har Cameron förvånat oss med actionfester i filmer som Terminator, Terminator 2, Aliens och True Lies. Om karaktärerna genomgående är stereotypa och dialogen (ibland) är otroligt icke-subtil så bländar Cameron oss med långa actionscener som får oss att tappa andan.

Oavsett om det är en enorm tågurspårning, man-mot-man-djungelkrig, jakt på enorma havsdjur (vi anar konturerna av att Cameron inte precis är ett stort fan av valfångst…), akrobatiska strider i luften eller enorma katastrofscener ombord på sjunkande skepp (en homage till Titanic?) så sitter vi nästan som klistrade i fåtöljen och suger i oss de intensiva intrycken. Han levererar verkligen, helt kompromisslöst, varorna på det här området!

The never ending story?

Samtidigt med Avatar 2 filmade Cameron Avatar 3 (premiär i december 2023). I samband med slutförandet av inspelningen sa Cameron:

COVID hit us like it hit everybody. We lost about four and a half months of production. As a result of that, we’ve rolled around one more full year for a release in December of 2022. That’s been announced already. (…) …that doesn’t mean I have an extra year to finish the film because the day we deliver ‘Avatar 2,’ we’ll just start working on finishing ‘Avatar 3,’. So where we are right now, I’m down in New Zealand shooting, we’re shooting the remainder of the live-action.

Och som om inte det vore nog har han (sammanlagt) fem Avatar-filmer på gång, med planerad premiären av Avatar 5 2028.

Om Avatar 4 och 5 faktiskt blir verklighet beror nog till stor del på om Avatar 2 levererar som förväntat på biograferna – vilket vi tror att den har potential att göra. Flera av karaktärerna är dåligt utvecklade (inte minst Spider) och överdrivet stereotypa, och dialogen är ofta löjligt pompös och handlingen fylld av klichéer, men om du letar efter en spektakulär film som kan underhålla dig och blända dig med sina unika scener så hittar du knappast bättre underhållning än Avatar: The Way of Water.

Sammanfattningsvis får du, i Camerons inpackning, något helt unikt: ett visuellt mästerverk, men också en väldigt duglig actionfilm. 5 stjärnor.

Recensenten såg filmen i 3D, på en IMAX-biograf, vilket definitivt rekommenderas. Vad du än gör, vänta inte på att filmen ska bli tillgänglig på Disney+ så att du kan se Avatar 2 på en mobilskärm – den här filmen kräver ett stort format, för så spektakulär är den!

Avatar: The Way of Water har biopremiär den 14 december.