Anledningen till att Hegel länge stått högt i kurs hos oss för sina förstärkare är att de har en förståelse för vad det är som gör att bra ljud är bra ljud. Nämligen frånvaron av brus och förvrängning. Förstärkarens uppgift är helt enkelt att förstärka den elektriska musiksignalen som kommer från ljudkällan, varken mer eller mindre. Och det är mycket svårare än det låter. Gränserna för vad som är möjligt flyttas hela tiden och i Hegels fall är det den patenterade SoundEngine-tekniken som ska ha mycket av äran. Den nya integrerade förstärkaren H190 har fått den senaste versionen av den här tekniken.
Test av Klipsch Forte III SE – stenhårda högtalare!
Det handlar om en negativ återkopplingsteknik, där musiksignalen övervakas i realtid. Om oväntade störningar uppstår så fasas de elegant ut. Till den kraftigaste integrerade H360 kom den här tekniken i version 2, som hade ytterligare tio gånger lägre förvrängning än den första generationen. Och det hörs, för H360 är lika tyst som den är potent.
Nästa förstärkare som fick den nya förstärkartekniken var Röst, som är en elegant och tunn historia men som ändå har en fenomenal baskontroll. Med en effekt på 2 x 75 watt har den dock sina begränsningar, vilket är skälet till att jag fortfarande på många sätt föredrar den äldre men starkare modellen H160. Som kostar ungefär lika mycket.
Test av Pioneer N-70AE – stabil och grym spelare som ”kan allt”
Nu håller ett nytt kapitel på att skrivas, för H160 går i pension och ger plats åt helt nya H190. Med uppdaterad teknik på insidan – naturligtvis SoundEngine2 – som sänker brusgolvet och förhoppningsvis ger oss ett ännu renare ljud, med stramare baskontroll. Det är nämligen främst i basregistret som den mindre Röst har ett bättre grepp än den kraftigare H160, även om den sammantaget har något lägre effekt.
Mer än en större Röst
Mycket av tekniken från den smala Röst har följt med in i H190. Rent visuellt är det mest uppenbara den behagliga OLED-displayen, plus det faktum att H190 finns i både vitt och sedvanligt svart. Även förstärkarkonstruktionen har sina likheter, men enligt chefskonstruktör Bent Holter är H190 mycket mer än en Röst på steroider.
– Det är en kombination av en betydligt starkare Röst och en väsentligt uppgraderad DAC. DACen är helt ny och bygger på de som sitter i HD30 och H360. DAC-delen i H190 liknar inte den i Röst alls, säger Bent.
I pressmeddelandet verkar det som om förförstärkarsteget liknar det i Röst.
– Det var sant, tills vi gjorde ett par tweaks mot slutet, säger Bent. Vi satte in dubbla uppsättningar pre-drivers som tillsammans med SoundEngine2 bidrar till att ge H190 den klarhet och rytmik som vi är så stolta över.
Även hörlursuttaget på fronten är förbättrat, enligt Bent med ett ”mycket bättre hörlurssteg”.
Dämpfaktor
Liksom sin storebror H360 har H190 en dämpfaktor på över 4 000, medan många andra förstärkare har mindre än 200. Vad betyder det? Går man till exempel efter vad Nelson Pass, grundare och chefskonstruktör på Pass Labs, säger så finns det något som heter för hög dämpfaktor. ”Underdämpning resulterar i bastoner som hänger kvar lite längre än förstärkaren vill. Överdämpning har bra transientrespons i basen, men lider av en betydande förlust av ljudtryck i basen. I allmänhet vi vill hamna någonstans mittemellan”, skrev han 2004.
Bent Holter håller inte med.
– Nelson Pass får gärna tycka det han tycker. Hans förstärkare låter bra, men inte neutralt. Han har en ljudsignatur. Att man kan få för hög dämpningsfaktor är hans smak. Vi försöker i stället att bygga en förstärkare som gör precis det den ska, på ett så neutralt sätt som möjligt. Och då behöver man en hög dämpfaktor. Den ger en bra baskontroll, men innebär också att det inte skickas tillbaka elektriska pulser från högtalaren in i utgångstransistorerna och stör förstärkarens drift och orsakar förvrängning.
Att Röst har en bättre baskontroll än H160 beror på den höga dämpfaktorn över 2 000. Men när man spelar med låg ljudnivå låter den en smula torrt om man jämför. Upplösningen är bättre, baskontrollen också, men ljudet är mer sterilt. Det kan vara detta Nelson Pass menar när han säger att dämpfaktorn kan bli för hög.
H190 har alltså dubbelt så hög dämpfaktor en gång till. Dessutom har den dubbelt så hög effekt, samma som H160.
Digital nav
Förutom att vara en välkonstruerad förstärkare har H190 ett fint urval av digitala ingångar och kan dessutom kopplas till nätverket med ethernet-kabel. Då kan den fjärrstyras via internet och det går också strömma trådlöst från mobilen via AirPlay och DLNA. H190 är den första Hegel-förstärkaren som får Spotify Connect, vilket gör att den strömmar musik direkt från ett Spotify-konto. Detta kommer med en uppdatering längre fram.
Ett ljudmästerverk
Personligen gillar jag när förstärkaren låter högtalarna bestämma ljudkaraktären. I detta avseende får Hegel H190 toppbetyg. Det är neutral i klangen, detaljer framträder i överflöd, stereoperspektivet är brett och stort om inspelningen tillåter det, och baskontrollen är fenomenal. Ända ner i de lägsta oktaverna.
Med en MacBook Pro ansluten till USB-ingången får man maximalt 96 kHz-upplösning i H190. Med en spelare som Audirvana kan man dock spela alla musikfiler, de som har högre upplösning skalas då ner till den högsta kompatibla upplösningen (96 eller 88,2 kHz), som ändå är bättre än CD-kvalitet rent teoretiskt.
Dan Wilsons cover på Adeles Someone Like You i CD-kvalitet från Tidal låter superbt genom det stora golvstående Audiovector SR6 AA (220 000 kronor) när de drivs av H190. Den nylonsträngade gitarren i början av låten har fantastiska toner som klingar ut lite till höger i ljudbilden. Wilsons röst kommer från centrum och hävdar sin plats, med en fin klang från stämbanden och en nästan självklar återgivning av konsonanter. De är klara och tydliga, utan att s-ljuden är övertydliga på något sätt. Cellon som kommer in efter ett tag har stor kropp och fundamentet längre ner i basregistret är tydligt.
Om man däremot vill avslöja exakt vad som händer i basregistret så betonas det bättre med Piega Coax 711. De här högtalarna har en mer homogen basåtergivning än Audiovector och avslöjar i högre grad om förstärkaren saknar ström eller kontroll över de lägsta oktaverna. Med den rytmiska bastrumman och kontrabasen i den melankoliska Soothing, med den brittiska indieartisten Laura Marling, visar H190 vad den är god för. Bastrumman är bestämd och går djupt, förstärkaren har en briljant kontroll på de dubbla 8-tummarna i varje högtalare. På samma gång är Lauras ljusa och luftiga röst mycket välnyanserad och dynamisk, och allt låter lika musikaliskt som det låter rätt. Det är förmodligen det viktigaste ordet här. Rätt. För förstärkaren ger inte något intryck av att lägga till något i signalen, samtidigt som den tycks få med allting.
Jämfört med Denon PMA-2500NE (24 000 kr) är ljudet mycket stramare och levereras mer bestämt av H190. Basresponsen är en helt annan, Denon-förstärkaren flyter ut mer. Även om jag ansåg att man mycket väl kunde föredra Denonen före Rösts torrare klangkaraktär så tvivlar jag inte på att H190 gott och väl överträffar PMA-2500NE. För med den extra kraften – inte minst i basen – är H190 inte lika analytisk och klinisk som Röst. Den låter bara rätt. Och det levererar musiken vanvettigt bestämt. Den påminner därför mer om Rotel RA-1592, bortsett från att Hegeln är bättre på alla sätt och vis. Den är luftigare och baskontrollen är bättre.
Jag hade mycket väl kunnat föredra H160 före Röst på grund av den saftigare basen, men det är helt uppenbart att H190 är ett klart steg upp från H160. Det skulle egentligen bara fattas annat, nu när priset har stigit till 30 000 kronor. Men skillnaden är så stor och markant att H190 också känns som ett bättre köp för pengarna.
Om du inte tycker att det räcker med 24 bit/96 kHz i USB-ingången kan du koppla in en nätverksspelare, till exempel Pioneer N-70AE, och koppla in den balanserat. Då kan du spela nästan allt i full upplösning, den hanterar alla strömningstjänster direkt och trådlöst, och du får en fantastisk ljudupplevelse ihop med H190.
Slutsats
Hegel H190 är en förstärkare som är ett riktigt mästerverk. Ja, visst kostar den, men så får du också väldigt mycket ljudkvalitet för pengarna.
Jämfört med den större och kraftfullare H360 är likheten slående. Du får ännu ett par decibel i ljudnivå med storebror, men på normal lyssningsvolym – och mer än så – ligger inte H190 efter. Den har upplösningen, den stora och luftiga ljudbilden, det har baskontrollen och rytmen – och framför allt musikaliteten. Helheten är komplett.
Det är fortfarande ett steg upp till den vansinniga kraften, lugnet och elegansen i Hegels dyraste förstärkarkombination P30 och H30, den ger ännu mer av allt även på låg volym. Men det som gläder mig är att högtalarna – vilka de än är – får bestämma ljudkaraktären. H190 driver i princip allt.
Du kan därför tryggt köpa de finaste högtalarna du har råd med och driva dem med Hegel H190. För min del verkar det faktiskt mer förnuftigt än att gå ner i pris på högtalarna för att köpa en dyrare förstärkare. H190 sätter en ny standard i prisklassen i förhållande till allt annat vi har hört.
Läs också:
Test av Yamaha T-D500 – hifi-radio till stereon
1 reaktion på ”Hegel H190”
Skriv en kommentar
Läs hela artikeln med LB+
Black Week erbjudande
70% På LB+ Total i 12 månader! (Spara 1 665 kr)
LB+ Total månad / 185 kr
Full tillgång till allt innehåll i 1 månad
LB+ Total 12 månader / 156 kr
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader
- Tillgång till mer än 7500 produkttester!
- Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
- Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
- L&B TechCast – en podd med L&B
- Inaktiverade annonser
Hej,
Tack för er recension av Hegel H190.
Jag har precis uppgraderat min H80 till H190. Jag instämmer helt med Geir Gråbein Nordby, men…
De två högtalare som testades är lite i dyraste laget för mig. Jag har hittills spelat KEF XQ40 och skulle gärna vilja få flera förslag från er på alternativa högtalare till H190 men i rimligare prisklass.
//Nisse