: Olympus OM-D E-M10 II

Är man en grön fotograf på jakt efter kunskap och erfarenhet så är det smart att välja säkert. Därför väljer de flesta en spegelreflex från Canon eller Nikon. Då får man bra bildkvalitet för pengarna och en kamera som är enkel att använda. Till exempel Canon EOS 100D eller Nikon D3300.

Skulle man bli biten av fotobacillen är det tryggt att veta att både Canon och Nikon har ett mycket bredare utbud av tillbehör, blixtar och objektiv än de flesta av konkurrenterna. Och i takt med att man blir en bättre fotograf och växer ifrån nybörjarkameran så finns det Canon- och Nikon-modeller som är mer avancerade och tillfredsställer fotografer med högre krav och mer erfarenhet.

Samma sak gäller Olympus. Tillsammans med Panasonic har de på fyra år lyckats skapa ett stort system av deras microfourthirds-format (MFT).
Urvalet av tillbehör, blixtar, objektiv och kameror är enormt och bara Olympus är redan inne på den femte kameran i sin kompakta OMD-serie.

Olympus OM-D E-M10 II med handgreppet som är extrautrustning.

De små systemkamerorna i OMD-serien är mindre och lättare än spegelreflexkameror men lyckas ändå vara både mer avancerade (för dem som behöver det), och ännu mer användarvänliga.
Ypperligt för en amatör.

Det kompakta-MFT formatet använder små bildsensorer som gör det möjligt att bygga små systemkameror med kompakt optik. Lägg Olympus nya OM-D E-M10 II med en 14–42 mm-zoom bredvid en Canon EOS-kamera med 18–55 mm-zoom så är skillnaden påtaglig.

Den lilla Olympus-kameran ersätter E-M10 som vi utsåg till Årets kompakta systemkamera 2014, och har samma 16 Mp-bildsensor och processor som vi har goda erfarenheter av.

Men som vi rapporterade i vår nyhetsnotis så har Olympus gjort flera förbättringar som gör E-M10 II till en ännu bättre kamera.

Läs mer om OM-D E-M10 II här.

Bland de viktigaste uppdateringarna märks Olympus fenomenala femaxlars bildstabilisator som ger skarpare stillbilder med långa slutartider och mjukare videofilmer. Kameran har också fått en större OLED-sökare med 2,36 megapixlars upplösning och 100 procents visning.

Överskådlig och bra ergonomi med stora inställningshjul. Här med handgreppet ECG-3.

Vi ska dock koncentrera oss på användning, prestanda och framför allt bildkvalitet.

För att ta det sista först så går det knappt att se någon skillnad i bildkvalitet jämfört med E-M10. Men en signifikant skillnad som faktiskt har betydelse för bildkvaliteten är den inbyggda bildstabilisatorn med fem axlar, som fungerar med alla objektiv.

Den gör det nämligen möjligt att få skarpa bilder med längre slutartider. Praktiskt i svagt ljus och vid långa brännvidder. För att inte tala om video, där inspelning blir mycket stadigare.

Bild tagen med handhållen kamera med 3,2 sekunders slutartid.

Brusegenskaperna är oförändrade, i synnerhet i svagt ljus. Det innebär att kameran inte orsakar några problem med brus förrän du närmar dig ISO 3200 i ljuskänslighet. Från ISO 6400 är kornbruset ganska så grovt, men det har de flesta systemkameror gemensamt som har bildsensorer mindre än fullformat 24 x 36 mm. Undantaget är Sony a6000, som är klassens bästa – kompakta – systemkamera i just denna disciplin.

Bilddynamiken är fortfarande bra, inte på samma nivå som Nikon D7200 som är kungen av dynamik bland kameror med mindre sensorer än fullformat, men fullt i klass med de bästa i amatörklassen. Trots detta går det att se urlakad himmel i en del bilder, här är ett typexempel.

Även med lite underexponering lyckas kameran inte återge naturen utanför fönstren helt korrekt.

Det är varken bättre eller sämre än andra kameror, utan ligger i digitalkamerans natur. Dynamikomfånget når sällan över 12-13 Ev för små systemkameror. Så är det här också.

En inte obetydlig fördel med E-M10 II är att du kan förvänta dig skarpare bilder. Det beror inte bara på den fenomenala bildstabilisatorn, hastigheten på 8,5 bilder/s (med autofokus på första bilden) eller upp till 1/16 000 s slutartid – utan på Olympus enastående objektiv. Den kompakta 14-42 mm EZ-zoomen som kameran säljs med har jämnare skärpa och mindre förvrängning än motsvarande objektiv från exempelvis Canon och Nikon.

17 mm brännvidd (motsvarande 34 mm) med måttlig förvrängning, minimalt med vinjettering och jämn skärpa.

Färgåtergivningen är genomgående neutral, mättad och återger komplementfärgerna utan färgstick. Det är också väldigt bra för hudfärger, som har lite jämnare toner än från exempelvis Sony a6000. Som ger en lätt rosaröd underton.

Kameran har också en rad filterfunktioner som kan ge intressanta effekter på passande bilder. Naturbilder kan få en klädsamt dramatisk effekt om man vill. Det går att lagra bilderna som rå- och JPEG-filer samtidigt. Då kan man spara orörda råfiler för efterbehandling längre fram och använda kamerans konstfilter i JPEG-filerna och till exempel skapa den här effekten:

Olympus Art Filter.

Det finns 14 olika filter med vissa justeringsmöjligheter. Man kan variera effekten eller helt enkelt skapa delbara mikroberättelser i bilder som kan se ut som den nedan. Tre bilder sätts ihop till ett collage, som är perfekt att dela med wifi via mobilen till Facebook eller Instagram.

Instagram-bild från kamerans Photo Story-funktion.

 

Användning

Olympus har uppenbarligen lyssnat på kritiken och förbättrat användarvänligheten. Två stora, förhöjda inställningsrattar och programmerbara knappar har gjort E-M10 II till en mer lättskött kamera. Oavsett om man är en amatör eller erfaren fotograf. Sökaren är större, med skarpare bild och mindre brus, fördröjning och bättre färgåtergivning.

Strömbrytaren har flyttats till vänster om den uppfällbara blixten och fungerar även som aktivering av blixten.

Stor pekskärm där man kan välja fokuspunkt och slutarutlösare.

En fiffig detalj är att man kan välja en fokuspunkt samtidigt som man håller kameran intill ögat. Sätt på live view på skärmen och använd ett ledigt finger för att flytta fokuspunkten på skärmen dit man vill. Då visas den valda fokuspunkten i sökaren samtidigt.

Praktiskt eftersom man slipper ta ögat från sökaren för att flytta fokus i motivet.

Kameran är liten, mycket liten, detsamma gäller handgreppet som är stort nog om man använder 14–42 mm-zoomen. Eller kompakt optik. Men när vi använde Olympus Zuiko 40–150 mm/f2,8-zoom var handgreppet ECG-3 oumbärligt. Det kostar 700 kronor och är det första tillbehöret vi skulle ha köpt till E-M10 II.

ECG-3 ger inte bara ett mycket bättre grepp om kameran, det går snabbt att haka loss när man ska byta batteri eller minneskort och tar väldigt lite plats.

 

Prestanda

Den lilla kameran är förvånansvärt snabb. Bildhastigheten 8,5 bilder/s är bland det bästa för den här kameratypen, och tack vare elektronisk slutare ner till 1/16 000 sekund kan man frysa de snabbaste rörelserna.

Omvänt kan du också spela in video med 120 fps, fast bara i beskedlig VGA-upplösning. Ändå tillräckligt för slowmotion om man vill. Kameran har även Olympus Live Composite som är perfekt för att ta bilder av stjärnhimlen eller fyrverkerier.

Den filmar 4K också, men bara om man sätter kameran i time lapse-läge. Då kan man ta upp till 999 bilder och sammanfoga dem till en filmsnutt.

Om man vill filma vanlig video så går det bara att göra i upp till 1080/60p-upplösning

 

Makro

Focus bracketing-funktionen är också värd att nämna. Då tar kameran en kort bildserie med olika fokusavstånd, så att fotografen sedan kan välja idealisk skärpepunkt. Bilderna går också att sätta ihop – stacking – under efterbehandlingen så att man får ett utökat skärpedjup.

Olympus har för övrigt ett utmärkt objektiv för ändamålet, Zuiko 60 mm/f2,8 Macro, även om funktionerna kan användas med alla objektiv.

Bara 16 Mp men detaljåtergivningen är ändå strålande.

 

För amatörer och erfarna

Olympus OM-D E-M10 II är inte väderskyddad, greppet är litet och den filmar inte i 4K. Kan du leva med det så finns det få kameror som passar bättre för nybörjare och erfarna amatörer. Bildkvaliteten håller fortfarande måttet, även om konkurrenterna har fler megapixlar. Det beror på att Olympus har fått ut mycket ur sin kamera, som tack vare inbyggd bildstabilisator och ett brett urval av kvalitetsoptik känns som ett attraktivt alternativ i prisklassen. Med den lilla 14–42 mm-zoomen får man en kamera som är tillräckligt liten för att få plats i en jackficka men som har samma prestanda som dyrare spegelreflexer.