: Yotaphone 2

På en mobilmarknad där i stort sett alla telefoner – i synnerhet de Android-baserade – är så lika varandra att det är svårt att se skillnad på dem, är det skönt med lite omväxling. Och det får man med Yotaphone 2. Den kör visserligen Android (version 4.4.3 KitKat), precis som flertalet mobiler i butikshyllorna, men Yotaphone 2 har något som ingen annan mobil på hela marknaden har: en extra skärm på baksidan! Dessutom är företaget bakom Yotaphone ryskt, vilket vi inte heller stöter på varje dag.

Yotaphone 2:s huvudskärm är av typen AMOLED med Full HD-upplösning. På baksidan sitter en e-bläck-skärm med 960 x 540-upplösning.

Paradnumret är e-bläcket
Men Yotaphones stora paradnummer är alltså att den har hela två skärmar. Den vanliga 5-tumsskärmen ska vi återkomma till. Först ska det handla om den 4,7 tum stora skärmen med e-läck som sitter på baksidan.

E-bläck är en teknik som främst används till renodlade läsplattor för e-böcker. En skärm med e-bläck är lika tunn som ett vanligt papper och har oftast inga färger utan visar bara stationära gråtoner – och så är det med skärmen på Yotaphone 2 också.

Till skillnad från exempelvis en LCD-skärm har e-bläcket ingen egen ljuskälla, utan reflekterar ljuset från omgivningen. Å andra sidan innebär det att e-bläck-skärmen i stort sett inte drar någon ström, inte ens om den alltid är påslagen, och att det är enkelt att läsa på den även i starkt solljus. I mörker är den däremot helt oanvändbar.

E-bläcket har alltså ett par helt annorlunda egenskaper än en vanlig smartmobilskärm och det är dessa egenskaper som YotaDevices, som företaget bakom Yotaphone 2 heter, har velat utnyttja för att ge telefonen nya och annorlunda funktioner

Rent konkret kan skärmen med e-bläck användas på två sätt: för de så kallade Yota Panels och för att spegla innehållet på huvudskärmen.

Med Yota Panels kan användaren skapa ett antal skärmar med olika widgetar som ger blixtsnabb tillgång till information utan att man behöver låsa upp telefonen. Bland de widgetar som finns i dagsläget kan nämnas analog klocka, kalender, SMS, batteriindikator, musikspelare samt Yotas egen e-bokläsare.

Håller man Yotaphone 2 med baksidan uppåt är frontskärmen alltid släckt, men man kan ändå se när man har sitt nästa möte, hur vädret bli imorgon eller vad det stod i det senaste SMS:et – utan att det i stort sett drar någon ström alls. YotaDevices hävdar att Yotaphone 2 räcker i uppemot 100 timmar om man nästan uteslutande använder e-bläck-skärmen, och det stämmer väl med våra upplevelser när vi testade den.

Räddare i nöden
Dessutom har man en möjlighet att slänga över innehållet i vilken vanlig app som helst från AMOLED-skärmen till e-bläck-skärmen, vilket kan ha flera praktiska ändamål.

Har man bara ett par minuters ström kvar kan man ändå visa mailet med boardingkortet på telefonens baksida. Ska man navigera till fots finns det ingen anledning att slösa ström på färgskärmen, för Google Maps fungerar även på e-bläck-skärmen, och man kan naturligtvis även spara e-böcker från Amazons app eller en längre artikel från en webbsida på baksidan av telefonen och läsa i lugn och ro, antingen för att spara ström eller för att man sitter vid poolen i starkt solljus.

Även e-bläck-skärm är en pekskärm, men den är långsam och tar tid på sig att reagera. Utöver denna svaghet är det ett litet problem att speciella e-bläck-widgetar måste utvecklas särskilt för Yotaphone, vilket begränsar urvalet tämligen mycket. Det påverkar naturligtvis inte möjligheten att spegla helt vanliga apar på mobilens baksida, och sammantaget tycker vi trots dessa brister är experimentet med e-bläck riktigt lyckat.

Yotaphone 2 är något så ovanligt som en rysk smartmobil.

Teknologiskt under
Man får inte underskatta hur svårt det har varit att utrusta Yotaphone 2 med två skärmar rent tekniskt, utan att det har gjort telefonen tjockare eller tyngre än normalt, och det skulle inte ha förvånat oss om det hade inneburit vissa kompromisser med telefonens övriga funktioner eller specifikationer. Men så är faktiskt inte fallet.

Under skalet sitter en Snapdragon 800-quadcore-processor och även om just denna har ett år på nacken så får Yotaphone 2 bra prestandaresultat – 922 single-core respektive 2682 multi-core i Geekbench 3 – vilket är i klass med toppmodeller som HTC One M8 och Huawei Ascend Mate 7, och även vid normal användning går det undan i vändningarna för Yotaphone 2 – till och med när den utsätts för stora och grafikkrävande appar, till exempel Asphalt 8 som vi brukar använda för att testa prestanda.

Frontskärmen, som vi ju lovade att återkomma till, har med 5-tums diagonal och Full HD-upplösning en imponerande pixeltäthet på 442 och en knivskarp bildkvalitet med en fantastisk svärta, även om färgschemat är tämligen dynamiskt.

Designen är det inget fel på heller. Både fram- och baksidan är täckt av robust Gorilla 3-glas, och ramen runt av rejäl plast. Formen är behagligt rundad, så att telefonen ligger bekvämt i handen, men det bör påpekas att man håller telefonen ”tvärtom” om man använder skärmen på baksidan, då vilar i stället den helt platta glasskärmen på framsidan mot handflatan.

Apples iPhone 6 har en 8 Mp-kamera precis som Yotaphone, bilderna från den ryska telefonen (överst) är suddigare än dem från iPhone) och dessutom har Yotaphone 2-bilderna rent allmänt en röd missfärgning.

Smolk i glädjebägaren
Ska vi till sist komma med ett par klagomål så får det bli på skärmen, ljudet och ett par designdetaljer som irriterar, utan att för den skull vara någon deal-breaker.

Såväl fram- som baksidekameran tar bilder som är en smula för oskarpa för vår smak, och bilderna blir dessutom en smula missfärgade av rödstick.

Ljudkvaliteten är visserligen strålande, vi hör ingen förvrängning och ljudet har bra klangbotten, men vi saknar kraft och volym och om man gillar att lyssna på musik så måste man nästan skaffa en separat hörlursförstärkare, för Yotaphone 2 är alltså inte byggd för att spela upp till fest.

Man får inte heller vara alltför förtjust i att fylla sin telefon med musik, bilder och videor, för Yotaphone 2 har maximalt 32 GB lagringsplats, som inte går att utöka. En annan udda detalj är att alla inställningsmöjligheter för samtal har försvunnit från Android-inställningarna. Man kan alltså inte ställa in spärr av telefonnummer, vidarebefordran, nummervisning eller telefonsvarare, vilket vi är förvånade över. Det finns en möjlighet att detta bara gällde vårt testexemplar och inte är något allmänt problem, men om det ett medvetet val så är det ett ganska så dumt sådant.

Slutsats
Yotaphone 2 är en enastående produkt i ordets rätta bemärkelse. E-bläck-skärmen på baksidan är mer än en gimmick, även om dess funktionalitet begränsas av de förhållandevis få widgetarna som finns till den. Telefonen är välkonstruerad på de flesta områden, välbyggd och snabb, och även huvudskärmen på framsidan är en fröjd att se på tack vare en knivskarp bild.

Totalintrycket sänks dock en smula av en halvdålig kamera, ett kraftlöst ljud och begränsat med lagringsplats som inte går att utöka. Trots detta är Yotaphone 2 ändå en av årets stora överraskningar hittills.