När vi testade Bowers & Wilkins kompakta P5 Series II i januarinumret förra året så blev vi förtjusta över det fylliga och balanserade ljudet från den kompakta hörluren. Att det numera finns en trådlös version av den är därför riktigt spännande.
När man hoppar över kablarna får man fördelen att kunna röra sig helt fritt utan trassel, och har man väl vant sig vid trådlösa hörlurar så är det inte särskilt lockande att gå tillbaka till något annat. Och eftersom förstärkaren sitter i själva hörluren så spelar det ingen roll vilket slags mobiltelefon eller musikspelare man har, ljudet blir ändå likadant under förutsättning att ljudkällan stöder antingen aptX eller AAC via Bluetooth. Vilket de allra flesta gör. Under en kort period hade jag dock en mobil som inte hade någotdera (HTC One M8s) och då konverteras ljudsignalen med så kallad Sub Band Codec (SBC) som är inbyggt i Bluetooth-protokollet. Det lät inte bra, för att uttrycka saken milt.
Med P5 Wireless – precis som med andra Bluetooth-enheter – komprimeras ljudsignalen till ungefär högsta MP3-kvalitet, eftersom protokollet inte stöder fullständigt förlustfri överföring. Det betyder att det inte är någon större poäng med att jaga runt efter högupplösta musikfiler eftersom hörlurarna ändå komprimerar ljudet till ”Spotify-kvalitet”. Som däremot inte alls är så illa och jag skulle mycket hellre lyssna på MP3 i ett par bra hörlurar än högupplöst i ett par bedrövliga hörlurar.
Det man går miste om är möjligheten att ha handsfree-samtal med mobilen, eftersom hörlurarna i sig inte har någon mikrofon för detta ändamål. Däremot ingår det en kabel för att ha när batteriet tar slut, och den har både fjärrkontroll och mikrofon inbyggd.
Passform
P5 Wireless har precis samma passform som P5. Hörluren är kompakt och har kuddar som vilar utanpå öronen, och även om den egentligen inte är hopfällbar så tar den lite plats i handbagaget. Öronkuddarna är gjorda av mjukt läder och huvudbygeln är av stål, med rundade detaljer som sätter en exklusiv prägel. Huvudbygeln skyddas för övrigt av samma mjuka skinn som kåporna.
Eftersom kuddarna ligger utanpå öronen och inte runt dem så blir man inte lika svettig med tiden. Å andra sidan kan det klämma lite mer på ytterörat. Men jag kan ha dem på mig länge innan jag känner av det. Det gäller dock bara tills jag sätter på mig läsglasögonen, då klämmer de lite för mycket på skalmarna.
Ljudkvalitet
Det som gör att jag genast blir förälskad i P5 Wireless är ljudet. Det är precis lika behagligt som genom den passiva P5, med en fyllig och potent basåtergivning och en naturtrogen och angenäm röståtergivning. Såväl kvinnliga som manliga sångare. Här finns nämligen ingen färgning av ljudet som favoriserar ljusa eller mörka röster.
Ett piano har en fin klang, med tillräcklig attack i tangenterna för att ge en känsla av äkta vara, och akustisk musik låter genomgående både behaglig och realistisk. Även Leonard Cohens basrika röst dånar fint i öronen tillsammans med de syntetiska bastonerna i den melankoliska balladen ”Waiting for the Miracle”. På samma gång finns det alltid tillräckligt med luft för att ge ljudbilden en bra rymd.
Potent rockmusik och elektronisk musik saknar lite attack och liv. Till Lindemans röst i Rammstein är mörk och dov som alltid, men det saknas lite ös i gitarrerna och jag hade rent allmänt kunnat tänka mig mer fart och fläkt. Det är dock ett lågt pris att betala i mina öron.
Värd prislappen?
Priset på mer än tretusen kronor kan tyckas lite styvt för ett par hörlurar. Om du inte har någonting emot sladden får du ett väsentligt bättre ljud från öppna lurar som Audio-Technica ATH-R70x eller Philips Fidelio X2. Nackdelen med dem är att de inte är avsedda för bärbar utrustning. Slutna modeller som har ett ännu bättre ljud än P5 Wireless är B&W:s egna P7, och just nu testar vi också Panasonic HD10 som för 2 500 kronor har en större ljudbild med bättre upplösning än P5 Wireless.
Men ändå. Av alla hörlurar jag har hemma för tillfället – och där finns både Bose Quiet Comfort 25, Sony MDR-1a och ovan nämnda Audio-Technica ATH-R70x – så är det P5 Wireless jag lyssnar på mest. Det är den bästa trådlösa hörluren jag har testat hittills, med en oerhört behaglig, välbalanserad och trovärdig klangkaraktär, i kombination med en förmåga att spela mer än tillräckligt högt med bra kontroll. Den allra sista upplösningen man får med kabel är jag i nio fall av tio mer än villig att avstå från.
