: AudioQuest NightHawk

AudioQuest är framför allt kända för sina kablar. De har tillverkat högtalar- och signalkablar sedan 1980 och säljer sina produkter i fler än 60 länder. Men på senare år har AudioQuest utökat sin verksamhet till att även innefatta digitalomvandlare, strömfilter och nu senast hörlurar. Vilket verkar vara ett smart drag i en värld där trådlösa aktiva högtalare som varken behöver signal- eller högtalarkablar blir allt populärare.

NightHawk är AudioQuests debut som hörlursmärke. Det handlar om en stor over-ear-modell för seriös hemmalyssning. Öronkåporna är gjutna av en träfibermassa som kallas för ”liquid wood” och kuddarna är supermjuka. För att isolera kåporna från störningar är de upphängda i gummiband på samma sätt som klassiska studiomikrofoner. Att vi befinner oss i det exklusivare sortimentet märks också på att hörlurarna säljs i en stor, läcker konstläderväska som på egen hand måste ha kostat mer än ett par budgetlurar.

 

Högtalarkablar i miniformat

Det ingår två kablar till Nighthawk, båda är långa och av läcker kvalitet – vad kan man annars förvänta sig av världens störta tillverkare av hifi-kablar? Kablarna är en lättviktsversion av den egna Castle Rock-högtalarmodellen.

Den ena kabeln är utrustad med en 3,5-millimeters minijack-kontakt, den andra med en balanserad kontakt, för den som har en hörlursförstärkare som klarar sådant. Det ingår också en 6,5-millimeters jack-kontakt. Alla kontakterna är silverpläterade – inte guldpläterade – och hela rasket är gjort av så kallad PSC+-koppar (Perfect Surface Copper+). Ingen av kablarna har fjärrkontroll eller mikrofon till mobiltelefonen. NightHawk är INTE en hörlur som ska tas med på joggingrundan!

 

Byggd som en minhögtalare

Hjärtat i NightHawk, elementen, är 50 mm stora. Membranen är gjorda av biocellulosa, ett material som ska orsaka mindre förvrängning på grund av uppbrytning och interna resonanser än exempelvis Mylar som används i många hörlurar. Elementen har gummiupphängning, precis som man ser i dynamiska högtalarelement. Det ska ge en bättre dämpning av inre resonanser än typiska hörlurselement, där membranen sitter fast utan upphängning. Magnetsystemet är utformat så att magnetstyrkan är störst i ytterområdena av membranens rörelse, vilket ska ge mer exakta rörelser och därmed mindre förvrängning.

Själva gallret, som skyddar baksidan av elementet i den halvöppna konstruktionen, är utformat för minsta möjliga förvrängning. Det är 3D-printat med en struktur som påminner om vävt tyg. Målet är att ge luften fri passage och undvika reflektioner.

Frekvensomfånget är inte angivet för NightHawk och enligt AudioQuest finns det ett bra skäl till det, eftersom sådana siffror bara säger en del av sanningen och dessutom påverkas mycket av örats form. På hemsidan kan man läsa en lång och grundlig förklaring till hur frekvensomfånget i många hörlurar ser ut som ett berglandskap och där en överdriven diskantåtergivning kan ge intryck av att hörlurarna avslöjar mer detaljer än vad som egentligen är fallet.

 

Lojal mot favoritmusiken

NightHawk är en dyr hörlur som kommer att spela ihop med en kostsam anläggning (den kan visserligen också fungera fint med en mobil, men då kan DAC och analogdel bli det svagaste ledet). Men den är inget känslokallt analytiskt redskap för studiobruk.

Vi första öronkastet känns ljudet faktiskt lite trist. Var är den avgrundsdjupa basen och den avslöjande diskanten som jag har betalat dyrt för? När pressen från de höga förväntningarna har lagt sig inser man dock att kvaliteten verkligen finns där. Den är bara väldigt, väldigt diskret. När Diana Kralls trummis masserar trumskinnen med sina vispar i ”Prairie Lullaby” kan man höra varje borst (genom mindre detaljerade hörlurar låter det som sandpapper som körs runt i havregrynsgröt). Och man kan tydligt höra skillnad på varje ton i en kontrabas, för att inte tala höra skillnaden på akustisk bas och elbas.

Nyanseringen finns verkligen på plats och alla tonregister återges avslappnat och utan antydan till betoning eller ansträngning. NightHawk är gjord för musiklyssning. Och det gör den bra. Man kan sitta med lurarna på huvudet och bara mysa när man spelar den ena skivan efter den andra. Som återges naturligt och behagligt. Om målet däremot är ett kirurgiskt avslöjande av varenda mikrodetalj så får man leta någon annanstans. Till exempel Sony MDR-Z7. Eller i extrema fall de betydligt dyrare Pioneer SE-Master1 eller Stax SRS-4170.

Slutsats

AudioQuest NightHawk är en prydlig entré i hörlursvärlden som det finns all anledning att ta på allvar. Med tanke på dess tillbakalutade ljud och fysiska konstruktion är de inte avsedda för monitorbruk eller pendling, utan främst för stillasittande avslappning med musik. Något som man rent allmänt borde ägna sig mer åt. Det är ett nöje att sätta dem på huvudet och snurra igång sin favoritmusik. För att vara hörlurar i den tyngre änden är de mycket lätta. Att de även ser bra ut och kan användas med balanserade hörlursförstärkare är extra plus i kanten.