: Fujifilm X-T2

Till skillnad från i bil- och modeindustrin är det fritt fram för kameratillverkarna att lansera nya modeller som ser precis likadana ut som sina föregångare. ”Men vi har förbättrat kameran i nya Mark XXIV”, hävdar de bara. Ibland stämmer det också, men lika ofta handlar det om små förbättringar som inte alltid ger skarpare eller bättre bilder än föregångaren.

Men inte den här gången. För även om Fujifilms nya entusiastmodell ser ut som föregångaren från 2014 så är allting – absolut allt – som betyder något markant förbättrat.

OK, visst är designen precis likadan, men en joystick och omgjorda inställningshjul har gjort att den nya kameran är ännu smidigare att använda. Under det vädertätade skalet – som för övrigt har växt ett par millimeter åt alla håll – är allting nytt. Bildsensor, processor, fokussystem, sökare, skärm och till och med skärmmenyerna, allt är betydligt förbättrat jämfört med X-T1 från 2014.

Läs vårt test av Fujifilm X-T1.

Borta är den gamla bildsensorn med 16 megapixlar och utan Bayer-mönstret med RGB-sensorer. I stället sitter det en ny 24 Mp X-Trans III CMOS-sensor av samma typ som övertygade så kolossalt i testet av X-Pro2.

Läs vårt test av Fujifilm X-Pro2.

Även denna saknar lågpassfilter och har ett asymmetriskt RGB-mönster för bättre detaljskärpa utan moaré. Det har gett X-T2 synligt högre bildkvalitet – även vid hög ljuskänslighet – och det nya autofokussystemet med hela 325 fokuspunkter har flyttat upp kameran i proffsklassen.

Omfattande förbättringar

Den nya X-Trans III-bildsensorn har fått sällskap av en ny processor med 14-bitars, lossless råfilskomprimering och slutare med upp till 1/8000 s. Eller upp till 1/32000 med elektronisk slutare aktiverad. Den uppgraderade elektroniska sökaren kan ställas till 100 bilder/s uppdateringsfrekvens för att ge mindre flimmer. Bildhastigheten är 8 exponeringar per sekund – eller 11 om man använder det nya vertikalgreppet VPB-XT2 som dessutom utökar batteritiden till 100 exponeringar. Med tre batterier i drift.

Det är tämligen imponerande egenskaper som bör tilltala såväl entusiastiska amatörer som proffs.

Här får man också 4-video (30/24/24 fps) i upp till 30 minuters sekvenser (med vertikalgrepp, 10 minuter utan) och man kan lagra bilderna på två SD-kort. Till exempel ett för stillbilder och ett för video. Minneskortplatserna går att konfigurera helt efter fotografens önskemål.

Det är naturligtvis möjligt att filma i både 720p och 1080p, och 4K och annan video kan strömmas via HDMI-utgången under locket på sidan. Där sitter också en mikrofon, men inget hörlursuttag. Det får man dock om man köper till vertikalgreppet, som har en 3,5-mm minijack-kontakt.

Kameran översamplar 4K-video och kan lagra inspelningen med rak F-log-färgprofil för justering av färgbalans och färggradering under efterbehandlingen.

Autofokussystemet med 325 fokuspunkter täcker stora delar av bildytan och 169 av dem är fasbaserade, i kombination med kontrastbaserade sensorer. Det ger kameran bättre fokusegenskaper i dåligt ljus när man filmar och framför allt när man tar actionbilder. Med så många sensorer på en så stor yta har X-T2 påtagligt bättre fokusspårning än sin föregångare.

Och apropå actionfoto: Man kan ändra preferenser för fokuseringen i AF-C-läge – eller kontinuerlig fokusering. Fem förprogrammerade inställningar med olika spårning för olika scener, samt en man kan anpassa själv, är något som vi bara förväntar oss att hitta i de dyraste professionella spegelreflexerna. Till exempel Canon EOS 1Dx II och Nikon D5.

Allt fungerar faktiskt förvånansvärt bra. Visserligen hade jag bara 18–55 mm-zoomen tillgänglig, den utmärkta XF 50–140 mm-telezoomen och nya XF 300 mm kunde vi inte göra omfattande tester av actionfoto med.

Så är den att använda

Ett nydesignat handgrepp, större låsbara inställningshjul på toppen och den nya joysticken på baksidan har gjort kameran mer användarvänlig. Det går snabbare att ställa in slutartid och ISO-känslighet – och med den lilla styrpinnen flyttar man fokuspunkter eller fokusområde över bildytan blixtsnabbt. Fantastiskt användarvänligt.

Nästan perfekt, alltså, fast det är irriterande att inspelningsknappen har försvunnit. Det kan säkert reta gallfeber på somliga att de måste vrida ratten för bildhastighet och dylikt ända till video och sedan använda utlösarknappen för att starta/stoppa videofilmningen. Fast det plågade inte mig ett dyft under testet. Då slipper man åtminstone sätta igång en inspelning av misstag om man råkar komma åt den röda knappen. Dessutom får man videoutsnitt på skärmen eller i sökaren, så att det är enklare att komponera utsnittet innan man börjar spela in.

Flera av knapparna kan programmeras så att man har ofta använda funktioner lätt tillgängliga, de två inställningshjulen (och styrpinnen) går att trycka in för att bekräfta val. Små men praktiska lösningar som gör kameran smidigare att använda. Q-menyn som ger snabb tillgång till de vanligaste inställningarna finns kvar och där kan man använda styrpinnen eller fyrvägsknapparna för att navigera bland inställningarna.

Ett par kul detaljer är värda att nämna. Håll inne Disp/Back-knappen för att aktivera valen för de programmerbara knapparna, eller tryck på knappen bredvid vridskärmen för att fälla ut den när man fotograferar i stående format.

För övrigt stöder kameran nya Fujifilm EX-F500, en kraftig blixt som kan användas i ett trådlöst system med flera blixtar. Denna var dock inte tillgänglig under testperioden.

Bildkvalitet

Med tanke på att bildsensorn är lånad från X-Pro2 kommer det inte som någon överraskning att brusomfånget vid hög ljuskänslighet är synbart bättre än med X-T1. De extra pixlarna ger också detaljskärpan ett tydligt lyft och färgåtergivningen är – särskilt i JPEG-filer – exemplarisk.

Bilddynamiken har också fått ett lyft, som vi påpekade i vårt test av X-Pro2 är den i klass med fullformatkameror från Sony och Nikon. Detsamma gäller skärpan, som jag inte tycker är sämre än i Sony a7r II som har 42 Mp.

Brus gör inte sitt intåg förrän över ISO 6400 och är marginellt vid ISO 12800 om man jämför med a7r II, men ungefär ett steg efter Nikon D500.

Den redan nämnda bilddynamiken innebär att fotografen har mycket att gå på under efterbehandlingen av råfiler och det är ytterst liten skillnad på rå- och JPEG-filer. Samtidigt är färgbalansen oerhört neutral och jämn om man inte använder filter och filmsimuleringar som Velvia, Provia och så vidare, och monokrom-inställningarna är ytterst välkalibrerade. De är så bra gjorda att man blir frestad att hoppa över svartvit efterbehandling.

Acros-inställningen simulerar svartvitt med mjukare gråtoner och djupare svart, och med gul, röd eller grön filtereffekt kan man ändra tonaliteten. Allt beroende på om man vill ha större kontrast i landskapsbilder eller mjukare hudtoner i porträtt. Kameran är också tillräckligt blixtsnabb för att följa rörelser så exakt att bildserierna blir skarpa. Ska man ha en snabbare systemkamera som passar ännu bättre till sport och action så får man gå upp till Nikon D500, D5 eller Canon EOS 1Dx Mark II. Fast då går man upp i pris också.

Autofokuseringen under 4K-video fungerade förträffligt i bra ljus, och 4K-upplöst video ser överlägset mycket bättre ut än HD-inspelningarna. Jämfört med Sony a7r II är det inte så stora skillnader i filkvalitet, men det syns lite mer moaré under panorering och moskitobrus från X-T2. Det kan bero på att Sony-kameran har mindre översampling (x1,2 mot x1,8) och större dataström. Skillnaden är inte så stor att den betyder något för de som väntat på en kamera som X-T2. Som på ett enastående sätt förenar stillbildskvalitet med 4K-videokvalitet och ger oöverträffad användarvänlighet för pengarna.

 

Fullvuxen proffskamera

Argumenten för Fujifilm X-Pro2 kan tyckas tappa lite av sin glans. Trots den fina hybridsökaren och den klassiska formfaktorn får den finna sig att hamna i skuggan av den lyckade X-T2. Tack vare samma höga bildkvalitet samt bättre användarvänlighet, snabbare autofokus och 4K-video är X-T2 mer användbar och praktisk för fotografer som använder kameran mycket för video och stillbilder. Helt enkelt en av de bästa kamerorna för allroundbruk som vi har testat.