: Bang & Olufsen BeoLab 18

Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma! Dagen då jag på allvar skulle fundera på att byta ut mina stora hifi-högtalare mot ett par smala och läckra designkreationer. Ljudutvecklingen har för länge sedan gjort det möjligt för smått att vara gott. Men är det verkligen gott nog för en råbarkad hifi-fantast?

Bang & Olufsens visuellt tilltalande högtalare har alltid varit inredningsarkitekternas våta dröm, men brukar inte väcka lika stort intresse bland ”hardcore-ljudfrälsta”. Men så är det inte med BeoLab 18 – de ger oss nämligen en försmak av framtidens highend-ljud i trådlös tappning.

Bang & Olufsen-högtalarna är de första i sitt slag. B&O har använt sig av en ny trådlös teknik, WiSA, som kan överföra ljudsignalerna i en kvalitet som var otänkbar för bara ett fåtal år sedan. Dessutom är de aktiva, med två 160-watts förstärkare inbyggda i varje kabinett. Det har många fördelar, i synnerhet nu för tiden när många av oss väljer att ladda ner eller streama musiken digitalt. I princip behöver du bara koppla in en ljudkälla – TV, CD eller digital musikspelare – och vips, så har du en komplett ljudanläggning som nästan helt saknar kablar.

BeoLab 18
Med hjälp av sitt trådlösa system kan BeoLab-högtalarna spela ljudfiler med upp till 24 bit/48 kHz-upplösning. Det möjliggör en ljudkvalitet som vida överträffar vad CD-formatet är kapabelt att leverera, men kräver i dagsläget att du laddar ner musikfiler från internet. Musikhandeln på nätet blir alltmer utbrett, och det ryktas också att Apple snart kommer att släppa sitt iTunes-musikbibliotek i uppemot 24-bitars kvalitet.

Högtalarna vi snackar om är inga som helst i B&O-sammanhang: BeoLab 18 är arvtagaren till BeoLab 8000, den klassiska ”orgelpipan” som sedan 1992 har varit en av B&O:s mest sålda modeller. Släktskapet med 8000-modellen är tydligt, men det mesta är nytt på både in- och utsidan.

Det första man lägger märke till är den toppmonterade diskanten. Den sitter i en akustisk spridningslins, ett B&O-patent som har använts förut i dyrare BeoLab-modeller. Du kan också se den resa sig ur instrumentpanelen i Audi- och Mercedes-bilar med B&O-ljudsystem. Linsen är speciellt utformad för att koncentrera ljudenergin framåt. Tanken är att ge en så bra horisontell spridning som möjligt, samtidigt som den vertikala spridningen reduceras för att minska ljudreflektioner från golv och tak.

Bas- och mellanregisterelementen sitter dolda bakom en grill som bidrar till BeoLab 18:s säregna framtoning. Grillen består av 21 noggrant utskurna trälameller. De kan väljas i olika färger, till exempel ljus ek eller svart eller vitt, för att matcha inredningen. Vårt testexemplar var utrustat med varianten i ek, som kostar hela 9 000 kronor (!) extra, men i gengäld ger högtalaren ett otroligt läckert utseende.

Högtalarna är naturligtvis aktiva, med två 160-watts klass D-förstärkare inbyggda i varje kabinett. Precis som lillebror BeoLab 17 är BeoLab 18 en tvåvägshögtalare men har dubbla 4-tums bas/mellanregister. De ska öka räckvidden i basen och öka möjligheterna för högre ljudtryck.

Strax före de inbyggda förstärkarna sitter det också en DSP med digitalt delningsfilter. Den arbetar med att anpassa frekvensåtergivningen samt med tids-/faskorrektion mellan bas, mellanregister och diskant. Allt för att garantera att ljudet som kommer ut är så ”vältajmat och arrangerat” som det bara är möjligt.

Transmitter 1
BeoLab 18 går att koppla till dina ljudkällor på en rad olika sätt. Förutom trådlöst kan de kopplas till befintliga B&O-system med traditionella Powerlink-kablar, och till vanliga stereoanläggningar via RCA. Nätkabeln och eventuella signalkablar förs upp genom pelaren i en kanal på baksidan.

För att använda högtalarna trådlöst räcker det inte med att ha vanligt wifi hemma, inte bluetooth heller. WiSA-standarden som B&O använder sig av utnyttjar frekvensbanden mellan 5,2 och 5,8 GHz och behöver en särskild sändare. En sådan finns redan inbyggd i nyare TV-apparater från Bang & Olufsen. Den här gången har vi dock använt oss av ett billigare alternativ: den externa sändaren Transmitter 1, som är en enkel kopplingsdosa med digitala och analoga ljudingångar och som kan kopplas direkt till din TV eller befintliga stereo. Sändaren kan överföra åtta diskreta kanaler trådlöst till åtta WiSA-högtalare. Signalen kommer i de flesta fall från en hemmabioförstärkare, förförstärkare eller en Blu-ray-spelare med volymkontroll (till exempel Oppo BDP-105). BeoLab Transmitter 1 har även en optisk digitalingång för stereo. Även till denna måste utgången vara volymkontrollerad.

I det här testet anslöt vi BeoLab 18 och Transmitter 1 till musikspelare som Sonos, till PC och externa D/A-omvandlare, samt direkt till TV och mottagarboxar. Den trådlösa ljudöverföringen fungerade felfritt, även när högtalare och sändare stod i olika rum. Bara vid två tillfällen upplevde vi att ljudet hackade ett par sekunder, och det kan inte uteslutas att det berodde på själva ljudkällan. Vår erfarenhet av BeoLab 17 i full surround är att WiSA-standarden är mycket stabil och pålitlig.

Ljudkvalitet
Man kan säga mycket fint om utseendet och användarvänligheten, men hur är det med ljudet? En trådsmal högtalare med 4-tums baselement är ju inte direkt den idealiska utgångspunkten för ett kraftfullt ljud. Bas- och mellanregisterelement behöver plats att andas i och i en helaktiv högtalare är det trångt om saligheten! B&O har emellertid utnyttjat sofistikerad signalbehandling för att få högtalaren att arbeta maximalt efter sina förutsättningar, och första intrycket är att ljudet håller oerhört hög kvalitet.

BeoLab 18 har en klar och distinkt röståtergivning, där sångröster får en realistisk storlek och kropp, med gott om bröstklang och tydlig diktion. Det är påfallande hur högtalarna behåller klarheten i toppen och mellanregistret, och vi kan höra Pharrell Williams röst även när basen hamrar på tungt i Daft Punks ”Get Lucky”, utan att de små detaljerna försvinner i förvrängning eller ”grumligheter”. Mycket bra!

I takt med att vi provar mer varierad musik märker vi också att högtalarna har känsla för takt och ton. Bas, trumvispar och stränginstrument klingar ut friskt och till och med krävande instrument som piano har en mycket naturtrogen klang. Här finns bra separation i ljudbilden, alla röster och instrument får gott om plats.

Imponerande är det också att man kan resa sig ur soffan och gå runt i rummet utan att ljudet ändrar karaktär. Rösterna är lika klara och tydliga oavsett om vi sitter mitt i sweet spot eller rör oss ut mot sidan. Det är faktiskt riktigt ovanligt, och gör att BeoLab 18 passar lika bra till bakgrundsmusik som aktivt lyssnande.

Förutom distinkt och upplöst är diskanten relativt energisk. Även om spridningslinsen hjälper till att minska reflektioner kan diskanten upplevas som i friskaste laget i vissa fall, och man bör vidta åtgärder om lyssningsrummet har många hårda, reflekterande ytor som glas, gips och betong. BeoLab 18 har för övrigt en positionsomkopplare som anpassar frekvensgången efter vägg, hörn eller fristående placering och fungerar som den är tänkt.

Basbegränsning
Till vanligt lyssnande bjuder BeoLab 18 på ett underhållande men neutralt ljud och har en bred musikalisk repertoar. Basen är också fyllig och går djupare än man förväntar sig av en så smal och liten högtalare. Ändå saknar basen inte begränsningar. För att optimera ljudet efter olika ljudnivåer är BeoLab 18 utrustad med en avancerad aktiv DSP som löpande justerar ljudparametrarna. Den fungerar också som ett slags ”varvtalsbegränsning” när vi spelar extra högt. I takt med att vi rattar upp volymen sänks basen och ljudet blir gradvis tunnare och kan anta en lite gnällig karaktär när vi når (högtalarens) smärttröskeln. Så även om allt låter förträfflig på normala nivåer är det bra att känna till att den har sina begränsningar. Det märks också att BeoLab 18 skulle ha god hjälp av en subbas (till exempel den trådlösa BeoLab 19) för krävande musiklyssning och inte minst hemmabio.

Slutsats
Bang & Olufsens BeoLab 18 kan säkert vara lockande för många enbart på grund av sitt utseende, och för att man kan bli kvitt mycket av ”kabeltrasslet”. Eller för att citera min sambo: ”Kan du inte byta ut dina fula högtalare mot de här?”

Lyckligtvis är även de ljudmässiga egenskaperna väl omhändertagna. Så länge du inte har abnorma krav på ljudtryck eller bas låter de här designhögtalarna otroligt fint, med ett varmt och fylligt mellanregister, distinkta övertoner och generös bas. Den trådlösa ljudöverföringen ger dessutom flexibla placeringsmöjligheter. Som vanligt när det handlar om B&O får vi räkna med ett visst ”premiumpris”, men prislappen är faktiskt inte helt tokig med tanke på att det ingår förstärkare och elektronik av hög kvalitet. Äntligen en designhögtalare vi tryggt kan rekommendera!