test: Samsung QE65Q9F QLED

2017 har redan kallats för det stora OLED-året. Nästan alla kända tillverkare använder sig av OLED-teknik i sina toppmodeller på grund av dess imponerande färger, kontrast och svärta. Alla utom Samsung: de satsar i stället på vad som påstås vara nästa generations TV-teknik: QLED.

Q:et i QLED står för Quantum Dot och innebär små nanokristaller som reagerar på ljus. En tunn film med sådana partiklar kan göra underverk med ljusstyrkan och färgåtergivningen. Samsung lanserar hela tre serier med QLED år och det är uppenbart att de är gjorda för att konkurrera med OLED direkt. Därför är det naturligt att börja med flaggskeppet Q9. Om det finns någon TV som ska kunna mäta sig med OLED så måste det väl vara den här!

QLED och Quantum Dot

Låt oss börja med att få rätsida på begreppen. Quantum Dot LED (QD-LED) har omnämnts som nästa generations TV-teknik och en möjlig efterträdare till OLED, men då menas användandet av kvantprickar som aktiv ljuskälla. Den här typen av paneler är fortfarande på prototypstadiet och vi får nog vänta 5–10 år innan vi ser den i någon officiell TV-modell.

Samsung använder i stället Quantum Dots för att förbättra färgåtergivningen från en traditionell LCD-skärm. En tunn film av kvantprickar framför LED-bakgrundsbelysningen resulterar i renare, starkare primärfärger och bättre ljusutbyte. Låter detta bekant så kan det bero på att Samsung använde en liknande teknik i förra året SUHD-modeller. Årets QLED är helt enkelt en ny och förbättrad variant av SUHD.

Design

Samsung är kända för att lägga stor vikt vid design och estetik. Ur den synvinkeln har Q9 ett förvånansvärt minimalistiskt uttryck. Förra årets toppmodell (65KS9505) var en extravagant blank och konkav historia, men årets nya flaggskepp finns bara i platt utförande, och ett ganska så nedtonat sådant.

En närmare titt avslöjar dock ett antal smarta lösningar. 9-serien är visserligen ett par centimeter tjock, men till skillnad från konkurrenterna har den samma tjocklek över hela ytan. Här finns ingenting som buktar ut: Baksidan är helt ren och plan, med anslutningarna dolda bakom luckor.

Samsung har en rad olika bordsstativ till Q9, beroende på om du vill ha den stående på golvet eller bänken eller hänga den på väggen. I det senare fallet de finns ett väggfäste som monterar skärmen tätt intill väggen.

 

Kabeltrassel är också rejält minimerat med hjälp av Samsung välbekanta One Connect-box. Den kan gömmas undan på en hylla under TV:n och ansluter alla bildkällorna till skärmen med en enda trådsmal optisk kabel. Man kan alltså enkelt hänga skärmen på väggen utan att ha en massa kablar dinglande längs väggen. Väldigt elegant.

Användning och finesser

Samsung håller sig till Android i sina Galaxy-mobiler men i TV-apparaterna är det eget operativsystem Tizen som gäller. Och tack gode TV-gud för det! Tizen ger oss mycket bättre kontroll över TV-upplevelsen än många av konkurrenterna, och allt innehåll, alla källval, program och inställningsmenyer är kategoriserade på ett överskådligt sätt. Menyraden lägger sig längst ned på skärmen och överskuggar inte innehållet vi tittar på, vilket Android gör.

 

Samsung-skärmen är väldigt enkel att installera och vägleder dig genom de viktigaste inställningarna första gången den sätts på. Om man tar sig tid att registrera de olika källorna som är inkopplade kan du styra dem allihop med TV:ns fjärrkontroll och lägga undan de andra i en låda. Samsung-fjärren är liten och elegant och har bara ett fåtal knappar. Den kräver lite tillvänjning men är väldigt käck att använda och reagerar blixtsnabbt.

Hastigheten är en viktig del av användarupplevelsen och här visar Samsung vägen med den snabbaste smart-TV:n vi har testat hittills. 65Q9F startar blixtsnabbt och växlar mellan olika appar innan du hinner blinka. Så gott som alla andra smart-TV-apparater känns långsamma efter den här.

 

 

Utbudet av applikationer är också mycket bra. Samsung har det bredaste utbudet av lokala tjänster och är också bland de bästa på att hålla dem uppdaterade. De som uteslutande vill förlita sig på TV:n som innehållskälla, utan att koppla in andra boxar som Chromecast, Apple TV eller liknande, bör helt klart överväga Samsung i stället för konkurrenterna.

Samsung stöder den öppna HDR10+-standarden, däremot inte det kritikerrosade Dolby Vision HDR-formatet.

Bildkvalitet

Samsung gick ut stenhårt på QLED-lanseringen i Las Vegas och lovade markant bättre bild på nästan alla områden: färgåtergivning, ljusstyrka och kontrast, plus bredare betraktningsvinkel och djupare svärta! Å andra sidan vet vi av erfarenhet att allt som sägs på scenen i Las Vegas måste tas med en nypa salt, så vi har sett fram emot att få in TV:n i testrummet här hemma.

 

Eftersom Samsungs vapendragare ska utmana OLED tyckte vi att det var naturligt att jämföra det med Sonys OLED-skärm KD-65A1. För ordningens skull gjordes jämförelsen både i ljusa och mörka omgivningar. Vilken av de här två 50 000-kronorsapparaterna är bäst – och till vad?

När vi ser 65Q9F ”live” för första gången sedan lanseringen är det ingen tvekan om att Quantum Dot-tekniken gör underverk för bildkvaliteten. Samsungs flaggskepp har bländande kontrast, ljusstyrka och ett fenomenalt färgspektrum. Vi började med att titta på våra favoritsnuttar från Iron Fist, Daredevil och Marco Polo (Netflix), som alla finns i HDR-kvalitet, och de får en väldigt verklighetstrogen prägel. Samsung lyckas återge de många färgnyanserna i Marco Polo med realistisk intensitet. Bildbehandling, brusreducering och rörelser (interpolering) ligger också i toppklassen.

Samsung-skärmen serverar även UHD Blu-ray-filmen ”Planet Earth 2” med en bildkvalitet som kan ta andan ur en. Nyanserna i de många molnlagren framträder otroligt tydligt – bättre än på OLED-skärmen som står bredvid.

Inställningen ”Film” är utan tvekan bildläget som ger den mest korrekta färgåtergivningen. ”Standard” och ”Dynamisk” har för blåaktiga och överdrivna färger. För de som vill ha lite extra fjutt i bilden rekommenderar vi mycket hellre HDR+-inställningen som skalar upp vanligt material till ”liksom-HDR” med högre kontrast och ljusstyrka utan att smeta ut färgerna. Det här läget är väldigt praktiskt för att ”piffa upp” vanliga TV-program utan att de blir i grällaste laget, och fungerar fint med allt material, inklusive sport.

OLED eller QLED, vilket är bäst?

Med Samsung och Sony sida vid sid, kan vi se att båda har sina typiska styrkor och svagheter. I vanliga, upplysta omgivningar dagtid är det ingen tvekan om bildupplevelsen går i Samsungs favör. Den kantbelysta LCD-skärmen levererar dubbelt så hög ljusstyrka och upplevs mycket mer kontrastrik och färgsprakande i det upplysta rummet. Särskilt de ljusaste färgnyanserna har mycket mer ”smäll” i sig och bevarar kulören i stället för att dö ut i vitt. Sonys OLED-rival verkar svagare och ”matt” som jämförelse, och har dessutom problem med fler reflektioner/speglingar av omgivningen. Samsung har lyckats bättre med sin ytbehandling. Om du har ett ljust vardagsrum och vill kunna titta på TV utan att dra för gardinerna så är QE65Q9F bland de allra bästa i klassen.

I takt med att vi dämpar belysningen blir OLED-teknikens fördelar mer framträdande. Den fenomenala svärtan gör en mycket mörkare ”filmduk” som färgerna kan uppstå på. Där är den upplevda kontrasten mycket bättre än hos Samsung. Detta är speciellt tydligt i en actionserie som Daredevil, där mycket av handlingen utspelas i Hells Kitchens mörka gränder. På samma gång märker vi att OLED-bilden har en tendens att gro igen, medan Samsung får fram några av de mörkaste detaljerna.

 

OLED-tekniken har helt klart en konkurrensfördel när det gäller mörka och kontrastrika HDR-scener. Samsung är beroende av sin LED-bakgrundsbelysning med lokal dimming för att lysa upp områden på skärmen och klarar inte av att göra detta lika bra som OLED-skärmen. Det ser man till exempel varje gång undertexterna lyser upp och får en ljus kontur runt sig. Det kan vara ganska distraherande och i många fall föredrog vi att stänga av textningen.

 

Betraktningsvinkel

Betraktningsvinkeln är ett annat område där Samsung utlovar stora förbättringar, men där lever inte Q9F upp till förväntningarna. Efter vad Ljud & Bild erfar har Samsung tvingats revidera Q9 med en ny bildpanel, som inte har samma förbättring i betraktningsvinkeln. Även om prototyperna som visades upp i Las Vegas och Barcelona hade imponerande betraktningsvinklar så påminner Q9F mer om LCD så som vi är vana vid, och ändrar färgåtergivningen ganska markant om man tittar från sidan. Även om vi ser en svag förbättring mot tidigare modeller så är det en liten besvikelse eftersom Samsung gick ut och hävdade en förträfflig bildkvalitet ”from virtually any viewing angle”.

Ljudkvalitet

Samsung Q9F kan inte skryta med någon speciellt avancerad högtalarlösning. Sony KD-A1 har ett starkt och klart ljud som kommer rakt ut från skärmen, medan Samsung-skärmen känns lite mer instängd och sluten. 65Q9F kan däremot spela ganska så högt utan irriterande förvrängning och har lagom fyllighet i basen. Men vi tvekar inte en sekund att vi hade kompletterat med en separat anläggning eller en soundbar för att matcha den fantastiska bilden.

Kalibrering av Samsung QE65Q9F
För att kalibrera Samsungen har vi använt oss av det allra senaste inom kalibreringsutrustning: ljusmätaren Klein K10A, testbildsgeneratorn Murideo Fresco Six-G HDR samt den senaste versionen av kalibreringsprogrammet Calman (2017 Beta). Det senare är extra intressant eftersom det kan mäta färgvolym och klarar automatisk kalibrering av QLED-skärmarna (AutoCal).

Att kalibrera Samsungs TV-apparater manuellt med fjärrkontroll och menyer har fram tills nu varit vansinnigt krävande, inte minst eftersom skärmen ändrar ljusstyrka när menyn visas. Detta var en av invändningarna vi hade mot förra årets toppmodell KS9505.
Med den nya Autocal-funktionen är detta löst och 65Q9F är rena drömmen att kalibrera. Genom att koppla in datorn till skärmen får vi direkt tillgång till alla parametrar och kan ange ett ”target” för gråskala och färger som programmet sedan mäter och justerar sig fram till. Det innebär att den första grovkalibreringen är undanstökad på ett par minuter och vi kan i stället koncentrera oss på ytterligare finjustering.
Mätning och kalibrering gav ytterst acceptabla resultat. Gråskalan är godkänd direkt ur kartongen (delta-avvikelse 2,55) och efter autokalibreringen är den imponerande (0,21). Färgrymden är mer avvikande från fabrik (delta-avvikelse 3,8), med för hög mättnad i blått. Efter kalibreringen slutade vi på låga 1,1 i delta-avvikelse, vilket indikerar mycket exakta färger. Det är dock uppenbart att Samsung har justerat skärmen för högsta prestanda vid full intensitet (100 IRE). Calmans ColorChecker visar att färgnoggrannheten vid andra ljusstyrkor är mindre exakt.

Mätningarna av färgvolym visar att Samsung håller vad de lovar i form av ett brett färgspektrum. 65Q9F lyckas återge mer än 99 % av färgvolymen enligt DCI-P3-standarden (UHD Blu-ray), att jämföras med Sony KD-65A1 som får nöja sig med ett markant lägre resultat på 77 %. Det illustrerar att OLED kan uppvisa färre färgnyanser i den ljusaste änden av skalan.
Kalibrering i HDR-läge visar också att Samsung-skärmen ”trackar” EOTF-kurvan mycket linjärt. Ljusstyrkan är också bland de starkaste i klassen: i filmläge, med ett testfönster på 10 %, börjar Q9F på 1670 nits och håller sig över 1600 i cirka 35 sekunder, sedan sjunker den till 1400 nits och stannar där. Med 18 % testfönster klarar den stabila 1360 nits, följt av 1200 nits vid 25 % stort fönster. Med 100 % vit helskärm klarar Samsung max 854 nits och sjunker snabbt ner till 646 nits. Det är mer än vad många av OLED-skärmar klarar vid 10 % och understryker att LED-skärmar fortfarande leder när det gäller ljusstyrka.

 

Slutsats

Samsung 65Q9F är en läcker TV med genomtänkt design, marknadens bästa smart-plattform och förträfflig bildkvalitet som utmanar OLED på flera områden. Vi är särskilt imponerade av ljusstyrkan och den gnistrande färgåtergivningen som gör detta till en kontrastrik skärm även i ljusa omgivningar. Vi skulle däremot inte vilja gå så långt som att kalla den för en ”OLED-dödare”. Samsung har lyckats höja bildkvaliteten en del jämfört med förra årets toppmodeller, men har ändå en bit kvar: svärtan och betraktningsvinkeln är fortfarande bättre med OLED. I gengäld finns det få bildskärmar som kan matcha Samsungs imponerande färgåtergivning vid hög ljusstyrka! Totalt sett är Q9F en lysande TV, men vi rekommenderar att få den kalibrerad för optimala prestanda i ditt rum.