Om vi ska fortsätta med bil-liknelserna så är HyperX Alloy Elite RGB en BMW med tonade rutor och eftermonterad spoiler och trimning. Tangentbordet i sig är en lågprofilmodell med fristående mekaniska tangenter i en stil som påminner om Steelseries, men medan rivalen präglas av enkelhet så präglas Alloy Elite RGB av finurliga detaljer och funktioner. Längs ovansidan av tangentbordet sitter knappar som styr musikuppspelning och ljud. En stor metallcylinder fungerar som volymratt och ett gummibelagt handledsstöd kan hakas på längst ned. Slutligen kan WASD- och 1–4-tangenterna bytas ut mot metallgråa, räfflade varianter som pricken över i.

 

HyperX Alloy Elite RGB finns med tre sorters kontakter, alla från Cherry. Den testade versionen hade Cherry Red, men går också att köpa med Brown och Blue (se faktaruta). Cherry Red-kontakterna är linjära och klickar inte, men har tämligen strama fjädrar som ger en svajande känsla i fingrarna. När man går in för spelet och trycker hårt på tangenterna ger fjädrarna ifrån sig en ringande efterklang.

HyperX programvara är lättare att fintrimma än Razers, och när man har lekt färdigt och gett varje tangent sin egen färg så kan man spara tre färgprofiler i tangentbordets minne, så att man kan ha olika färgsättningar till favoritspelen.

 

Slutsats

HyperX Alloy Elite RGB är både välgjort och roligt att ha liggande vid datorn. Möjligheten att välja typen av tangenter efter behov är positivt, och den coola designen med extra metalltangenter och en animerad ljusrand längst upp gör den till en kul leksak. Och ordet leksak används förstås i ordets bästa bemärkelse. Programvaran är relativt överskådlig och ljusprofilerna är flexibla. Ergonomin är nästan lika bra som hos Razer. Fast bara nästan.

Också i detta test: