test: Nura Nuraphone

På CES-elektronikmässan i Las Vegas finns det varje år ett par obskyra produkter som väcker stor uppmärksamhet i efterhand, men som vi mer eller mindre missade helt när vi var där själva.

Nuraphone-hörlurarna är en sådan produkt. Sociala medier på internet har ett överflöd av videor med människor som nästan trillar av stolen när de provar lurarna för första gången. ”Wow! Det är det sjukaste jag har hört!” tycks vara den vanligaste uppfattningen.

 

Tanken bakom är följande: det finns inte två personer som hör likadant. Och eftersom allas öron är olika – och det vänstra örat inte ens är likt det högra – så vore det optimalt om hörlurarna automatiskt kunde anpassa ljudet efter användarens öron. Som ett par glasögon för öronen. Då skulle man verkligen höra musiken som den var tänkt att låta, och vi kan alla leva i musikalisk harmoni, i en konstant ”örgasm”.

Jag blir intresserad, men samtidigt skeptisk. Visst stämmer det att ingen hör exakt samma sak, att alla öron har sina unika detaljer och – vågar jag säga – skavanker. Min skepsis beror på att öronen vi föddes med också är öronen vi har byggt upp vår bank av hörselreferenser med. Ett flygplan låter som ett flygplan och en hund som en hund. Jag hör skillnaden mellan en Lamborghini och en Ferrari, och det gör du också. Mitt hörselsystem är det som jag har ägnat hela mitt liv åt att lyssna på min omgivning med. Och som jag använder när jag lyssnar på musik.

 

– Vad som händer är att min hörsel har vissa toner där den är hyperkänslig, medan den är mindre känslig på andra ställen. När du hör ett instrument där du är mindre känslig är det helt okej. Men sedan kommer det in ett instrument i ett frekvensregister där du är överkänslig och stjäl uppmärksamhet från det andra. Det är inte säkert att det var meningen från ljudteknikerns sida. Nuraphone fixar detta, säger Dragan Petrovic, VD på Nura i en Skype-intervju.

Nuraphone kalibreras genom att skicka in testtoner i örat. Ljudet som studsar tillbaka mäts så att hörlurarna kan justera återgivningen tills de är nöjda.

Extra subwoofer

Förutom att kompensera för örat så har nuraphone ett annat knep. Och här kommer det märkliga utseendet in. Detta är nämligen något så speciellt som ett par hörlurar med inbyggda öronproppar. Så ser det ut, åtminstone. Fast det korrekta vore nog att kalla dem för ett par öronproppar med subwoofer. Musiken kommer nämligen genom öronpropparna, kåporna runt örat rymmer större högtalarelement för basen. De kallar det för ”immersion”.

 

Eftersom öronpropparna täpper till för trumhinnan så måste baselementen använda en annan metod än att bara spela bastoner. I stället spelar de basfrekvenser som håren i ytterörat är extra känsliga för. Vibrationerna som sätts igång fångas inte upp av trumhinnan, utan av andra delar av örat. Fördelen med detta är att du kan vrida upp basen hur mycket du vill, utan att det är någon risk att spränga trumhinnan. Som en bonus bevaras dynamiken i resten av frekvensregistret.

Det blir som en buttkicker för öronen! Detta påstås ge samma fysiska basåtergivning som man får när man står långt framme på en konsert, i närheten av stora PA-subwoofrar. Som tur är kan graden av ”immersion mode” justeras steglöst, från helt av till full ös – vilket är alldeles, alldeles för mycket!

Första inkopplingen

Nuraphone känns rejält solida, med svart metallram och vädertåliga silikonkåpor. Men de ser udda ut med propparna i mitten, och det känns konstigt när man tar på sig dem för första gången. Man sätter öronkåporna runt öronen, sedan måste de pressas in ganska så hårt för att öronpropparna ska gå in och försegla hörselgångarna. Nu får man en dubbel mekanisk brusdämpning – både inne i och utanpå öronen – så det behövs ingen aktiv reducering av ljud utifrån.

 

Sedan är det bara att ladda ner nura-appen till mobiltelefonen, ansluta med Bluetooth och följa instruktionerna. Hörlurarna mäter om de sitter helt tätt i och runt örat. Om inte så fungerar de inte riktigt som de ska. Sedan kommer testtonerna, och efter en dryg minut har en ljudprofil gjorts efter öronen. Formen på öronens känslighet kartläggs i en cirkel, där det lägsta frekvensområdet är klockan 12 och högre toner gradvis anges medurs. Ju längre ut från centrum av cirkeln, desto känsligare är örat för dessa frekvenser.

 

Musiklyssningen görs antingen via Bluetooth eller någon av de många kablarna som ingår: Lightning, mikro-USB, USB-C eller analog. Det rekommenderas att använda någon av de digitala kablarna för att få förlustfri ljudöverföring.

Ljudkvalitet

Ljudet före och efter kalibreringen är som natt och dag. Inaktivera kalibreringen och all musik låter helt tam och livlös. Nästan ingen bas, ett dött och instängt mellanregister, och starkt begränsade övertoner. Hermetiskt, helt enkelt.

Aktivera kalibreringen och förändringen är total. Ljudbilden öppnar sig, instrumenten får plötsligt klangfärger och allting växer på bredden Lady Gagas röst blir mer äkta i pianoversionen av Joanne och pianots klangbotten blir en helt annan.

 

Den märkliga men ack så underhållande elektroniska psytrance-låten She Zoremet med Infected Mushroom är snudd på en uppenbarelse med nuraphone. För drar man upp basen – eller ”immersion mode” – så är det huvudskakande grejer som smäller ut från bastrumman! Och medan många hörlurar låter instängda och konstlade när man drar upp basen så blir det bara saftigare och häftigare här. Basen kopplas aldrig bort från resten ljudbilden – utom när man drar upp den alltför högt. Lite under eller över mitten är lagom.

När jag tänker tillbaka på videoklippen jag sett av personer som blir imponerade så misstänker jag att reaktionerna måste vara när de gick från okalibrerat till kalibrerat läge. För någon uppenbarelse mot andra fina hörlurar är det väl knappast. Hur står sig nuraphone mot exempelvis Sony WH-1000XM2 som kostar lika mycket?

Sony har aktiv brusreducering, vilket Nuraphone inte behöver eftersom de ändå blockerar så mycket. Nuraphone har bättre dynamik och trycker till mer. Sony är aningen mer sofistikerade i mellanregistret och nedre diskanten, och hanterar cymbaler, fioler och ljusa gitarrsträngar med en mer finkänslig hand. Men Sony är mer tillbakadragna i toppen och kan dessutom bara glömma nuraphones bas. Den är saftig och extremt fysisk, och inställd på rätt nivå slår den allt annat i den här prisklassen. Åtminstone på ren slagkraft.

Nuraphone låter också mer balanserat än Sony, med energin mer jämnt fördelad genom hela frekvensregistret.

Saknar finess

Vad nuraphone kunde haft mer av är finess. Går du upp en tusenlapp så kan du köpa Beyerdynamic DT 1770 Pro. En proffsmodell som återger hela frekvensregistret med både dynamik och raffinemang. Den har en mycket trovärdig och varm bas, och kopplad till en bra förstärkare spelar den i cirklar runt nuraphone rent kvalitetsmässigt. Fast det är just det: du behöver en förstärkare, vilket höjer priset avsevärt. Nuraphone kan du bara koppla direkt till mobilen, trådlöst eller med digital kabel. Och ha det dubbelt så kul som med DT 1770 Pro.

 

Ett par fina trådlösa hörlurar är Master & Dynamic MW60. För 6 000 kronor har de bättre upplösning i toppregistret än nuraphone, men återigen saknas fysiken. Stereoperspektivet, som borde bli ännu bättre med nuraphone, är ungefär detsamma. Detta kan dock vara annorlunda för andra lyssnare.

 

På planet

En cool sak med nuraphone var att när jag satt på ett flygplan och kalibrerade så fick jag en annorlunda ljudprofil. I luften fungerade den bättre, eftersom den första kalibreringen jag gjorde lät mer metallisk i mellanregistret. Den nya kalibreringen gav en subjektivt bättre ljudupplevelse. När jag landade lät den gamla kalibreringen bäst igen. Som tur är kan man spara kalibreringar i flera minnen och kalla dem vad man vill. Det som är dumt är att det inte går att göra en kalibrering om inte mobilen har internetuppkoppling.

 

Slutsats

Det är utan tvekan coolt att få ljud som är skräddarsytt för ens egna öron. Nuraphone påstås vara ”glasögon för öronen” och korrigerar för svagheter i lyssnarens hörsel. Det tycks fungera. Å andra sidan, även om min frekvensgång är annorlunda än din så bör den subjektiva uppfattningen för mig och dig ändå vara densamma. Så länge man inte är hörselskadad. I grund och botten handlar det därför bara om att göra en bra hörlur, så låter det bra.

Vad nuraphone däremot helt säkert gör är att förvandla sig själv från att låta eländigt uselt till att bli en supertuff hörlur! Ljudet är balanserat och basen är ordentligt fysisk och kan dundra loss med massor av kraft – utan att tappa dynamik.

Nuraphone är inte perfekt, ibland kan den låta lite grovt i framför allt översta registret, och passformen med både kåpor och öronproppar känns ovan. Men detta är helt klart en bra produkt, som du absolut bör provlyssna på om du får chansen!