TEST: AirPods Max

De kostar dubbelt så mycket som marknadsledaren Sony vill ha för ett par strålande WH-1000XM4, som har varit vår referens för brusreducering. Apples första heltäckande hörlurar, AirPods Max, är faktiskt så dyra att de lugnt kan jämföras med highend-hörlurar. Eller kan de?

Priset är måhända i highend-skiktet men inte riktigt ljudet. Det beror på att de är trådlösa, med Bluetooth får man inte det allra bästa ljudet. Så. Då var det klart.

Men måste jämföra med andra trådlösa hörlurar med brusreducering, och de använder Bluetooth allihop – med eller utan aptX HD som ger lite bättre ljud. Och gör man det så är AirPods Max helt klart bland de allra bästa trådlösa när det gäller ljudkvalitet.

De krossar Sony-hörlurarna och kör över Bose NCH 700 fullständigt. De är faktiskt så bra att om du har provat ett par AirPods Max i ett par minuter så är det omöjligt att gå tillbaka till Sony-hörlurarna igen. De låter torrs som sandpapper och saknar helt dynamik jämfört med Apples nya – och första – hörlurar.

De enda som befinner sig i samma klass när det gäller ljudkvalitet är Bang & Olufsens Beoplay H95, och de är ännu dyrare än Apple-lurarna.

För att förstå varför ett par AirPods Max kostar så mycket måste man titta närmare på det man inte kan se. Apple har inte uppfunnit hjulet på nytt, det handlar inte om en helt ny och revolutionerande brusreducering eller exotiska membranmaterial. De har inte ens aptX HD eller Sonys förlustfria LDAC-ljudkodek. I stället använder Apple sig av helt vanlig Bluetooth 5.0 med AAC. Precis som de gör i AirPods Pro-öronsnäckorna. Apples implementering av Bluetooth AAC är kanske den mest lyckade när det gäller ljudkvalitet.

Men det är inte allt. Apple har själva utvecklat membranen som sitter i AirPods Max och använder två ringformade neodym-magneter bakom membranen, som sitter i slutna öronkåpor av gjuten aluminium.

En egenutvecklad H1-processor med tio ljudkärnor styr brusreduceringen, det riktningsstyrda ljudet samt equalizern som anpassar sig efter huvud- och öronformen.

Passform och användning

Hörlurarna är mycket större än Sonys och B&O:s och väger nästan 400 gram. Det är en ansenlig vikt för ett par hörlurar som är avsedda för bärbart bruk. Vikten är inte kolossalt mycket högre än H95:s 323 gram, men bärkomforten är bättre.

Trots vikten är Apples hörlurar oerhört bekväma. Den breda huvudbygelns böjda tyg sträcker ut sig när man trär på dem på huvudet och de ovala kuddarna med finmaskigt tyg anpassar sig efter huvudets form och blir inte lika varma och svettiga som konstläder blir efter ett tag.

Många hörlurar har ”osynliga” styrplattor som man rör vid för att svara i telefon, starta och stoppa musiken och ändra volymen, men AirPods Max har knappar. En tryckknapp som sätter på och stänger av brusreduceringen, samt sätter på mikrofonerna för att släppa in ljud utifrån, och samma digitala krona som vi känner igen från Apple Watch.

Den fungerar som volymkontroll, men kan också användas som en telefonknapp, för röststyrning med Siri samt styra musiken. Mycket bättre än touch.

Första gången man parar ihop hörlurarna med en Apple-enhet – iPhone eller iPad – dyker de upp på skärmen precis som ett par AirPods gör, sedan parar man ihop dem ”för alltid” genom att trycka på skärmen.

Om man lagt ifrån sig dem är det bara att lyfta upp dem igen, så ansluts de direkt. Och har man flera Apple-enheter så växlar hörlurarna sömlöst mellan dem. Lägger man ifrån sig mobilen och plockar fram iPaden så parkopplas de med den direkt.

Android-användare kan också använda AirPods Max, men de går miste om mycket funktionalitet. Till exempel röststyrningen. Siri fungerar bara med Apple-enheter och med en iPhone i fickan och ett par AirPods Max på huvudet kan man få meddelanden upplösta eller be att bli guidad till närmaste restaurang, fråga om vädret och allt annat man kan använda röststyrning till.

Adaptiv EQ och riktat ljud

Som den adaptiva equalizern. Den använder mikrofoner på insidan av öronkåpan som lyssnar av de akustiska förhållandena och justerar balansen i ljudet efter dem. De som har glasögon kan till exempel råka ut för att ljudet blir tunnare i hörlurar när de pressas ut en smula från huvudet av skalmarna. Det händer inte här. De mjuka öronkuddarna ”sväljer” glasögonskalmarna och även om kåporna trycks åt något håll så har ljudet alltid väldigt bra balans.

Det riktade ljudet – Spatial Sound – fungerar inte med en Android-mobil, vilket är synd. För  det är riktigt coolt när man tittar på film. Gyroskop och accelerometrar på insidan samarbetar för att hålla koll på ljudkällans placering i förhållande till öronkåporna. Vrider man på huvudet så förflyttar sig ljudet så det alltid känns som om det kommer från skärmen. Fiffigt!

Aktiv brusreducering

Hörlurar med brusreducering beter sig inte likadant. Vissa dämpar lågfrekvent brus, till exempel biltrafik, bäst. Andra dämpar ljud med högre frekvens bättre. Som suset i en flygkabin eller en tågkupé. Sony WH-1000XM4 dämpar allting lika bra, och jag vågar påstå att AirPods Max är minst lika bra, om inte bättre.

Lågfrekvent brus dämpas skrämmande effektivt. Man hör inte ens brummandet av en dieselbil förrän den kommer riktigt nära, och skratt och högljudda samtal i ett kontorslandskap dämpas effektivt.

På samma gång förstörs inte ljudkvaliteten av att brusreduceringen är på.

Ljudkvalitet

En sak var uppenbar så fort Apple släppt nyheten om AirPods Max: för de pengarna måste hörlurarna vara fantastiska. Inte bara brusreduceringen utan ljudkvaliteten också.

Och de är ingen besvikelse.

Ett par Hifiman Sundara och en bra hörlursförstärkare låter ännu bättre, men det är irrelevant här, eftersom vi framför allt pratar om Bluetooth och brusreducering.

Det brukar inte behövas många takter av lackmustestet med Keith Jarrets Kölnkonsert – strömmad från Tidal – förrän man att snabbt ska avslöja ett par hörlurars brister – eller ett par högtalares.

Många dukar under när Jarrett hamrar loss på pianot, speciellt om man spelar högt för då kan pianotonerna vässas till och hårdna så att de inte bara låter onaturliga utan blir obehagliga att lyssna på. Med AirPods Max kan jag spela hur högt jag vill, utan att det uppstår förvrängning eller obehagliga ljud.

Jämfört med B&O H95 är klangen varmare, det finns mer fyllighet i tonerna. Pianot har ett bättre klangdjup. Å andra sidan är H95 öppnare i diskanten och släpper fram övertonerna i något större utsträckning. De har bättre fokus i diskanten än AirPods Max.

På James Blakes nya album When The Party’s Over skapar H95 en stor, rymlig och klangrik ljudbild, men i Apple-hörlurarna är ljudbilden bredare och varmare.

Samma sak händer med klassisk musik, som Ramirez: Navidad Nuestra med Bryn Terfel och Rolando Villazón. Med H95 ligger fokus främst på sången, medan orkestern är lite tillbakadragen. Med AirPods Max framträder orkesterklangen bättre i ljudbilden och man får en känsla av att man sitter i en större konsertsal än med H95.

Ingen av dem kan spela så högt att öronen börjar blöda, tack och lov. Men tillräckligt högt för att det ska finnas så mycket dynamik att konsertinspelningar låter realistiska.

När man spelar högt, går det inte att höra någon förvrängning i AirPods Max, det låter kristallklart på max (pun intended).

Samtalskvalitet

Samtalskvaliteten är toppen, bland det bästa jag har hört. Åt båda håll är samtal klara och tydliga, helt utan brus, med viss tonvikt på det övre mellanregistret som gör röster ännu tydligare. För att höra sig själv under samtalet måste man trycka in knappen och aktivera medhörning, annars är brusreduceringen så effektiv att man knappt hör vad man säger själv.

Konkurrenter

De ovan nämnda hörlurarna från Sony och Bose är egentligen inte direkta konkurrenter till AirPods Max. Även om de båda har mycket bra brusreducering så är ljudkvaliteten inte i närheten av vad man får med Apple-hörlurarna. Inte Beoplay H95 heller, som är de enda tillsammans med Beyerdynamic Amiron Wireless (som dock saknar brusreducering) som befinner sig i samma klass som AirPods Max i ljudkvalitet.

Batteritid, fodral och laddning

Men på ett område får AirPods Max se sig besegrad. H95 och WH-1000XM4 har mycket bättre batteritid. Apple anger max 20 timmar – vilket är mer än tillräckligt –, alltså drygt hälften av H95, men en femminuters snabbladdning räcker till en och en halv timmes musik.

AirPods Max levereras inte med någon laddare, bara en Lightning-till-USB-C-kabel, och det ingår inget vanligt fodral heller. BH:n, som det redan har döpts till på sociala medier, är bara ett halvt fodral. Det är visserligen mycket välgjort, med magnetisk stängning och plats för en laddningskontakt, och det har samma färg som hörlurarna, men det skyddar inte lika bra som ett hårt fodral som man lägger in hela hörlurarna i.

Om man lägger hörlurarna i fodralet så stängs de av omedelbart och går i viloläge. I veckor och månader.

Slutsats

Även om man är van vid att Apple-produkter kostar mer så skruvar det höga priset upp förväntningarna till en skyhög nivå när man packar upp ett par AirPods Max. Lite av anledningen till det höga priset märks direkt när man tittar och känner på dem. De silkeslena öronkåporna som håller fingeravtryck borta, tygkuddarnas mjuka komfort och den solida bygeln, allt är förtroendeingivande. Men det är när man sätter på sig hörlurarna som man förstår varför priset är högt. Trots den höga vikten är komforten felfri. Ljudet är kristallklart och dynamiskt, med massor av liv och detaljer, och vare sig diskanten eller basen är överdriven. Den aktiva brusreduceringen är så bra den kan bli. Det enda vi kan klaga på är att AirPods Max har ett udda fodral och inte är i närheten av att vara stänksäkra.