Från Rumänien kommer Meze Audio 99 Classics. Och den ser verkligen klassisk ut. Öronkåporna är stora och av valnöt. Öronkuddarna är gjorda av memoryskum och överdragna av konstläder. Huvudbygeln är av stål med konstläder. Två kablar ingår: en kort med fjärrkontrollknappar till mobiltelefon och en längre för hemmabruk. Båda är överdragna av en tygstrumpa för att undvika kabelspaghetti. Lurarna är snygga och sköna att ha på sig. Även om bygeln tyvärr rycker ett par hårstrån varje gång jag tar av hörlurarna.

Meze Audio 99 Classics är uppenbarligen gjorda för njutning. Ljudbilden är varm och charmig. Sätt på en bra liveinspelning så hamnar du på konsert. Jag har hört ”Confessin’” från Jazz at the Pawnshop mer analytisk och knivskarp, men sällan mer engagerande.

 

Det är gott om kraft i basen med Meze. Chris Jones ”No Sanctuary Here” får nästan en skräckinjagande tyngd. Lyckligtvis är basen lika ren och oförvrängd som den är potent. Och det är äkta djupbas, inte bara en överdriven mellanbas.

Övriga tonregister hamnar lite i skuggan av basen. Men inte i så hög grad att 99 Classics blir mörk att lyssna på. Det handlar mer om värme.

 

När man lär känna ljudet bättre visar sig mellanregistret vara både rent och nyanserat. Instruments och rösters individuella särprägel är tydlig, men utan att bli överdriven.

Diskanten är det minst framträdande registret. Det verkar som om det ligger en tunn näsduk på hi-haten och att dämpningspedalen på pianot aldrig släpper riktigt.

 

Slutsats

Meze Audio 99 Classics är gjord för mysiga stunder sent på kvällen där man kan återuppleva konsertinspelningar och favoritplattor. Den fokuserar inte på detaljer onödigt mycket utan skapar charmerande helhetsupplevelser. Det saknas inte nyanser eller renhet, utan handlar om att förmedla fängslande upplevelser snarare än göra kalla analyser. Och i slutändan är det ju det som musik handlar om. Den tunga basen kommer att charma somliga och avskräcka andra. Men kvaliteten är i topp.

Också i detta test: