TEST: Bowers & Wilkins 705 Signature

När Bowers & Wilkins pensionerade sin CM-serie till förmån för 700 S2-serien var det många som jublade. Bland annat jag. För även om CM-serien hade ett par bra modeller så kändes den lite inkonsekvent. Hur kunde fina CM10 följas upp av magplasket CM8 S2?

Med den nya 700 S2-serien visade B&W varför de är en av världens största och mest välrenommerade högtalartillverkare och jag var nästan tvungen att nypa mig i armen över hur bra golvhögtalarna 702 S2 lät. Men det slutade inte där, stativhögtalarna 705 S2 lät så bra att vi gladeligen utsåg dem till Årets bästa stativhögtalare i premiumklassen 2018.

705 S2:s styrka är framför allt deras neutrala och ärliga presentation. Röster och instrument framträder på ett oerhört trovärdigt sätt och omges av en stor ljudbild som breder ut sig. De regerar blixtsnabbt på varje gitarrplockning och kantslag på virveltrumma. Här saknas egentligen väldigt lite. Ändå har Bowers & Wilkins gjort några små men kostsamma justeringar för att göra högtalarna ännu bättre.

Små men viktiga förbättringar

Signature-versionen är inte en helt ny högtalare, den är faktiskt praktiskt taget precis likadan, bortsett från det ytterst påkostade kabinettet av blankpolerad ebenholts. Det ger inte bara en annan finish, det är också styvare och har en liten annan klang än ursprungliga kabinetten.

Högtalarelementen är desamma som i originalversionen. Det är ingen nackdel, för de låter fantastiskt. Men B&W har gjort nya delningsfilter, med bättre kondensatorer och mer kylning.

Diskanthus

Den karaktäristiska, elliptiska Nautilus-pipan på toppen av kabinettet är ny i Signature-versionen. Den är gjord av ett stycke aluminium, fräst och format för montering av diskantelementet som skruvas fast i metallen för maximal kontakt. Enligt Andy Kerr, kommunikationschef på B&W, har det nya aluminiumhuset mycket färre resonanser än det förra och ger därför ännu bättre ljud.

Själva diskantelementet är som sagt likadant, vilket innebär ett domeformat membran av kol. Med många av fördelarna som 800-seriens diamantdiskanter har: låg förvrängning och lätt massa, fast till ett lägre pris.

Continuum

705 Signature har samma 16,5 cm stora bas/mellanregisterelement som originalmodellen, med Continuum-membran som är flätat på samma sätt som Kevlar men som har en upphängning som går i ett med konstruktionen.

Den speciella flätningen gör membranet motståndskraftigt mot förvrängning, eftersom varje oönskad resonans på membranytan har en motresonans på ett annat ställe, så att de tar ut varandra. Det är därför som element av den här typen låter så rent och dynamiskt, trots att de i själva verket är mjuka i stället för styva.

Mer av samma sak?

Jag måste erkänna att jag har varit lite skeptisk till att Signature-versionen skulle motivera prisökningen. Originalversionen är redan så bra, dess svagheter är främst den aningen försiktiga basen som gör att den inte riktigt fyller rummet på samma sätt som exempelvis Dynaudio Evoke 20. Signature-versionen uppges ha exakt samma frekvensrespons och känslighet, och bör ha samma styrkor och svagheter.

Och tänk, det har den också. Jag hade nästan bara kunnat kopiera texten från testet av originalversionen: ”Timingen är utsökt, rytmerna sitter som bara den och sammanhållningen mellan bas- och övertoner är det inte många som slår. Det här är en högtalare som klarar all musik, och gör det med största självklarhet.” Med ett litet minus i kanten för att högtalarna inte har klassens djupaste bas.

Detsamma gäller nämligen för Signature-modellen. Men att inte säga mer än så vore att undanhålla viktig information. Musikförmedlingen är nämligen ännu bättre. Mycket bättre.

Musikalisk insikt

Signaturmodellen kräver en hel del inspelning. Jag använde 705 Signature som skrivbordshögtalare på hemmakontoret i ungefär en vecka innan jag tyckte att de började låta fritt och engagerande. Och då började de låta bra också. Som bara den.

Tillsammans med den blixtsnabba och ärliga förstärkaren Primare I35 Prisma målar högtalarna upp en ljudbild som är så naturlig, levande och verklighetstrogen att jag nästan är tvungen att nypa mig i armen.

Dagnys akustiska version av den gnistrande Somebody är en vacker låt, med bara Dagny och piano. Jag kan lyssna på den om och om igen utan att tröttna. Högtalarna återger rösten med så mycket trovärdighet att det känns som om hon är i rummet. Klyschigt, jag vet, men lyssna på högtalarna själv så förstår du. Varje ton från pianot står på egna klangrika ben, utan att de andra tonerna tillåts maskera. Tillsammans går alltihop upp i en högre enhet, här kan jag drömma mig bort och hoppas att barnen hämtar sig själva på dagis.

Hur är det med rytmen? undrar du. Tja. Sätt på Hey Boy med Sia och försök påstå att foten inte börjar stampa takten. En salig blandning av funk och pop, med rungande bastoner, trumsamplingar och Sias självsäkra röst i mitten. I tidens anda är den visserligen lite hårt komprimerad, men inte för mycket för att även hifi-nördar inte ska finna sig i det.

Både popmusik och klassiskt återges på ett fenomenalt sätt, detsamma gäller jazz och andra akustiska toner. Om du först och främst är ute efter rock så vill du antagligen ha något som kan feta till allting lite, till exempel JBL L82 Classic.

Bör ha en ärlig förstärkare

Högtalarna har fått spela med en hel rad olika förstärkare under månaderna jag haft dem. Till exempel Electrocompaniet ECI 80D och ECI 6 DX MK2, där den senare definitivt fungerade bäst. Med utsökt pondus i basen, och en känsla av en amerikansk muskelbil med V8, för att använda en biljämförelse. Alltså inte den mest raffinerade och spänstiga, men wow! ett sådant engagemang! B&W-högtalarna svarar bra på det.

Jag skulle ändå vilja påstå att de drar mer mot Formel 1 än offroad, om jag ska fortsätta med bilanalogierna. Det fick jag ett ännu större intryck av när jag testade med Hegel H390. Jag ska inte heller glömma den alltid så ärliga – och mycket snabba – Primare I35 Prisma. Då spelar högtalarna med aningen tunnare, men bättre definierad bas. Mer ärliga och sanningsenliga.

Om du har ett litet rum så svarar högtalarna utmärkt på en liten förstärkare. Men den måste vara bra. Primare I15 Prisma fungerar fint, särskilt på skrivbordet. Till vardags är det den jag använder mest, under PC-skärmen på skrivbordet. Högtalarna är nämligen fantastiska som närfältsmonitorer, och då klarar man sig med en svagare förstärkare. Fast den måste som sagt vara av god kvalitet, en Sonos Amp får inte fram magin alls.

Som monitorer

702 Signature är ypperliga som hifi-förmedlare. Men de fungerar också bra som monitorer för musiker och ljudproducenter. Själv har jag använt dem för både videoredigering och ljudredigering och de avslöjar vad som faktiskt finns i inspelningen.

Detta är sällsynt, de allra flesta studiomonitorer låter urtråkigt som musikförmedlare i ett vanligt hem. Det finns några undantag, till exempel Genelec 8361A och 8351A, men jag vågar påstå att 705 S2 tillsammans med en fin förstärkare ger mer musikalisk magi – särskilt i övertonregistret, som är superluftigt och silkeslent.

Slutsats

Bowers & Wilkins 705 Signature är en sällsynt bra stativhögtalare. Den är lika ärlig som den är musikalisk och fungerar lika bra för hifi-entusiaster som för ljudtekniker som måste ha analytisk laserprecision. Som musikförmedlare tar den kvaliteterna i den ursprungliga 705 S2 och lyfter dem ett par små men viktiga steg. Signature-modellen är så nära highend man kan komma utan att behöva punga ut med svindlande summor pengar. Den bör också hanteras därefter, med bra stativ och elektronik.

Svagheterna är desamma som i originalet, framför allt är djupbasen begränsad och högtalarna kan uppfattas som en aning tunna längst ned. Men styrkorna är ännu tydligare och de målar upp ett musikaliskt rum med massor av magi.

705 Signature svarar bra på en förstärkare med varm klang, om du känner för att smöra på lite extra. Men den måste vara bra rakt igenom, det är bara då som du får full valuta för pengarna. Hur mycket effekt de behöver beror på hur högt du vill spela och hur långt bort du sitter. De fungerar dock fint med mindre effekt eftersom de låter lika bra på låg volym om på hög.

Definitivt ett högtalarpar som måste höras. Många gånger!