Glöm bilderna. De smala högtalarna från Bang & Olufsen ser mycket bättre ut i verkligheten. Bäst av allt är att de låter bättre än man skulle kunna tro, så alla cyniker kan dra något gammalt över sig. Högtalarna charmade oss i sank, och även om de aldrig kommer att få toppbetyg från de mest ortodoxa hifi-puristerna har de en del egenskaper som gör Beolab 28-paketet till ett par högtalare vi faktiskt inte tvekar att rekommendera.
Men inte till vem som helt
För här är det ingen idé att leta efter den perfekta förstärkaren. Högtalarna kan inte ens använda spikes – och högtalarkablar är bara att glömma. Här finns allt inbyggt och det enda man behöver göra är att koppla in strömkabeln i väggen och plocka fram mobilen.
Beolab 28 är en ren trådlös högtalare, den har dock en analog/optisk ingång för en enda extern ljudkälla, kanske en TV eller en skivspelare med inbyggt phono-steg. Alla andra ”ingångar” finns inbyggda och styrs enkelt och elegant från B&O-appen i mobilen.
De ser inte ens ut som ett par högtalare, men de som minns de aktiva ”orgelpiporna” Beolab 8000, som såg ut som blyertspennor på högkant, kommer förmodligen att nicka igenkännande när de ser ett par Beolab 28.
Som är högtalare gjorda för folk som gillar musik men inte bryr sig om hifi – och är villiga att betala för tidlös design, snyggt hantverk och fin användarvänlighet. Här skulle jag kunna ta med ljudkvalitet, men om jag ska vara ärlig är jag lite osäker på hur målgruppen för ett par Beolab 28 definierar begreppet ljudkvalitet.
Golvstående eller väggmonterade
Inte för att det inte finns här. Ljudkvalitet alltså. För ingenjörerna på Bang & Olufsen har alltid varit intresserade av kvalitet, även om jag personligen tycker att de ibland har missat målet. De som kommer ihåg Beolab 6000 eller Red Line-serien förstår vad jag menar.
Å andra sidan har vi legendariska klassiker som Beolab 5 och Beolab 50, som kan få flera highend-högtalare, som jag av hövlighet ska låta bli att nämna här, att bli gröna av avund.
Beolab 28 är ett billigare och smalare alternativ till de mycket större Beolab 50 och är enklare att placera i rummet. B&O föreslår ett rum på mellan 15 och 50 kvadratmeter, högtalarna anpassar sig nämligen efter rummet. Men det återkommer vi till.
De kan ställas på golvet eller hängas på väggen. I det senare fallet måste det vinklade fästet på baksidan bytas ut mot ett annat som gör det möjligt att vrida subwoofern – som även är sockeln – 90 grader. Högtalarna finns i tre olika färger, med vertikala träribbor tillverkade av Bjerrum och Nielsen i Danmark. Ribborna finns i tre olika ekvarianter och valnöt, och kan enkelt bytas ut.
Trädelen sitter fast på motorstyrda fästen, som sakta drar undan ribborna från högtalarens front när man sätter på dem – och lika sakta glider fram och täcker den grå fronten när man stänger av dem.
Ett riktigt coolt partytrick som ökar ägarglädjen.
AirPlay 2 och Chromecast
Det finns lite ägarglädje i användarvänligheten också. Beolab 28 har inbyggt Bluetooth (dock inte med aptX HD), Wi-Fi, trådbundet Ethernet (två faktiskt) och en 3,5 mm optisk/analog ingång (kräver adapter för optisk) och styrs från en pekpanel på toppen.
Eller från appen i mobilen.
Den dagliga styrningen är en barnlek. Det finns fyra förinställningar som man kan bestämma själv, en tryckning startar till exempel favoritradiokanalen och om man trycker på play i Tidal- eller Spotify-appen tonar musiken in snyggt i stället för radiokanalen.
Jag kopplade en Sony Bravia X95J till högtalarens optiska ingång, men i mitt fall var det praktiskt taget omöjligt att få ljudet och bilden att synka. Det visade sig att det faktiskt inte gick att använda TV:n med högtalarna utan att köpa en extra Powerlink. Såvida du inte kan ansluta till TV:n med WiSA.
Med AirPlay 2 och Chromecast inbyggd – även WiSA stöds, såsom nämts – är det otroligt enkelt att streama musik från en iPhone- eller en Android-mobil. Enligt B&O stöder högtalarna upp till 24 bit/48 kHz-ljud via WiSA.
De går också att styra från B&O:s Beoremote One eller Halo, och stöder även Beolink Multiroom som kopplar ihop flera högtalare trådlöst om man vill.
Det tekniska
Jag nämnde ljudkvalitet och bara så det är sagt: det finns mängder av ljudkvalitet i ett par Beolab 28. Ljudet är kanske annorlunda än man föreställer sig, men B&O har ansträngt sig för att skapa en ljudbild som många kan gilla, utan den är vare sig anemisk eller mördande tråkig.
Subwoofern med ett 6,5-tums baselement är riktat nedåt i sockeln och drivs av en 225-watts förstärkare. I pelaren sitter det tre 3-tums fullregisterelement, två pekar framåt och ett åt sidan. De drivs av var sin 100-watts förstärkarmodul, medan 25 mm-diskanten sitter överst under den löstagbara fronten. Alla element drivs av en klass D-förstärkarmodul.
Det totala frekvensomfånget specas till 27–23 000 Hz och det maximala ljudtrycket till 110 dB. Med andra ord kan de gå djupt i basen och spela högre än de flesta gillar.
Bang & Olufsen har byggt in flera praktiska funktioner som styrs av en DSP-krets. En av dem är aktiv rumskompensation (ARC), som jag nämnde tidigare. Den aktiveras från appen och skickar ut en testsignal som används för att justera basåtergivningen i rummet. Den styrs även av något som heter Advanced Adaptive Bass Linearization (ABL), som ser till att basen inte blir överdrivet stark när man spelar högt.
En sak till. Högtalarnas motoriserade träribbor kan ställas i två lägen när man spelar musik. Narrow Mode drar ribborna längre fram och koncentrerar ljudet riktning mot lyssnaren, medan Wide Mode drar dem bakåt och sprider ljudet i ett bredare mönster för att göra ljudbilden större. Det sidomonterade högtalarelementet delas då högre upp i frekvens, så att det får ett bredare frekvensområde.
Vilket som är bäst beror på var man sitter och vad man gör framför högtalaren.
Ljudkvalitet
Att streama Dean Martin i ett av testrummen på drygt 40 kvadratmeter gick som en dröm. Subwoofern hade stålkontroll på basen och sångrösten fyllde rummet med ett varmt, öppet och tilltalande ljud i ” i Wide Mode”. Theon Cross senaste jazzfusionalbum lät stenhårt i det stora rummet. Ljudbilden var kanske inte all världens mest fokuserade, men wow! en sådan stämning det blev av att ljudet lät som om det kom från fler högtalare i rummet, inte bara två.
Jag tog hem Beolab 28 och ställde upp dem i mitt eget lyssningsrum, först utan kalibreringen och då fick jag tid att fördjupa mig lite mer i högtalarens kvaliteter.
I Wide Mode upplevde jag att tal (på TV) och sång tappade en del av sin klangbotten och fyllighet. Wide Mode gav mellanregistret en betoning – en färgning om man så vill – som gjorde röster smalare och lite mer metalliska i toppen. Det fungerade bättre med klassisk musik och EDM, hip-hop och rock, men inte lika bra med pop, jazz och akustisk musik med sång.
Sjunker man ner i soffan med ett glas är ”Narrow Mode” faktiskt att föredra. Då stramas fokus åt och ljudbilden blir mer direkt, mellanregistret balanserar bättre ihop med resten och vokaler låter varmare, fylligare och mer korrekta i mina öron.
Man kan också använda appen för att förskjuta klangbalansen åt valfritt håll. Till exempel blev Luciano Pavarottis framförande av Ingemisco från Verdis Requiem mer tilltalande när Wide valdes och klangen drogs åt det varmare hållet.
Adeles ballad Easy On Me lät stor och rymlig i Wide, medan The Weeknds Sacrifice tjänade mycket på att ljudbilden stramades upp och fokuserades bättre i Narrow. Då lät sången och inte minst instrumenten bättre definierade. Samma sak upprepades med akustisk triojazz. Keith Jarretts Trio live fick en mycket mer övertygande närvaro i Narrow och med klangbalansen inställd på neutral i appen.
Beolab 28 har inte samma finess, eller samma dynamiska slagkraft, som ett par Focal Kanta No.3, å andra sidan har Focal-högtalarna inga förstärkare på insidan och är inte trådlösa alls.
De små KEF LS50 Wireless II låter mer fokuserade och kostar mycket mindre och är trådlösa, men de behöver en suwboofer för att närma sig samma nivå som ett par Beolab 28. De trådlösa Bowers & Wilkins Formation Duo behöver också en subwoofer för att kallas äkta fullregisterhögtalare. Då får man bättre ljud för mindre pengar, men ett större fotavtryck och inga ingångar.
Vad jag försöker säga är att det knappt finns några direkta konkurrenter till ett par Beolab 28. De flesta trådlösa högtalare är mycket billigare, så det är lätt att gå i fällan och börja ta med passiva konkurrenter som behöver ett antal extra komponenter för att bli trådlösa.
Så det ska jag inte göra. Beolab 28 står fint på egna ben. Även om man kan invända att det finns bättre ljud för pengarna på andra ställen så kan man inte bortse från att det inte finns bättre trådlösa högtalare i samma prisklass med ett lika beskedligt fotavtryck.
Slutsats
Det är inte säkert att hifi-folket känner sig riktigt övertygade, och det är helt okej. För Beolab 28 vänder sig till en annan målgrupp. De som vill ha en enkel högtalarlösning som ger dem bättre ljud och enkel styrning och som man inte skäms för att ha stående framme. Ur den synvinkeln uppfyller Beolab 28 alla kriterier. De spelar övertygande med ett brett urval av musikstilar, kan användas av alla och ser ut som en miljon i vardagsrummet. Synd bara att man behöver extrautrustning för att koppla in TV-ljudet.
Formation duo går väl ner till 25hz villket är djupare än dessa så formuleringen i artikeln känns felaktig!? beolab 28 går ner till 27hz. Bara en nyfiken tanke från en föredetta ägare av ett par Duo’s och Beo-fanboy.