Vi trillade nästan baklänges, så entusiastiska var vi när vi testade Sennheiser HD 800. Men det var sju år sedan och sedan dess har det kommit många värdiga utmanare. Inte minst Pioneer SE-Master1, som mycket väl kan vara det bästa som suttit utanpå mitt skallben hittills. Det är med andra ord bara naturligt att Sennheiser äntligen har släppt en arvtagare, HD 800 S. Samma tuffa form, fast nu i matt svart i stället för silver. Passformen sitter som gjuten runt öronen utan att kännas obehagligt. Skönt.

En speciell absorptionsteknik är ny. Den ska eliminera maskering, alltså när människoörat inte hör vissa ljud om andra ljud med vissa frekvenser på högre ljudnivå spelas samtidigt. Genom att absorbera oönskade resonanser blottar Sennheisers teknik även de finaste nyanserna i musiken. Det är åtminstone vad de påstår själva.
Motståndet är hela 300 ohm, så här krävs det en rejäl hörlursförstärkare.
Högtalarelementen mäter hela 56 mm för att kunna återge musiken med precision och dynamik. Både för dig som lyssnar och de som befinner sig runtomkring. Öppna hörlurar läcker nämligen ut musiken till omgivningen. HD 800 S kan ge bättre ljud med en kompatibel förstärkare, till exempel Sennheisers egen HDVD 800 eller den fina och mycket billigare Pioneer U-05.

Ljudkvalitet
Det är ingen tvekan om att HD 800 S förbättrar ljudet jämfört med sin föregångare. Personligen tycker jag främst att basen och nedre mellanregistret upplevs som varmare och fylligare, men utan att maskera finare detaljer.
Man får en oerhört luftig och precis presentation av pianots ljusare tangenter, samtidigt som grundtonerna lunkar på fylligt och fint längst ned. I countryballaden ”Vinyl and a Heartache” med Darling West är ljudbilden härligt luftig, stränginstrumenten separeras särdeles väl från varandra och Mari Krekens röst framträder silkeslent. Detta är ännu ett tydligt snäpp bättre än Beyerdynamic T 5 p.
Jämfört med Focal Elear är Sennheiser ett snäpp varmare i mellanregistret. Längre ner i basregistret är inte fundamentet riktigt detsamma. Speciellt med elektroniska rytmer, där basen tycks gå djupare hos Focal. Men Sennheiser upplevs som ännu mer välbalanserad, och som ljudtekniker hade jag nog litat ännu mer på HD 800 S. Det är fortfarande en bit kvar till Pioneer SE-Master1 som har en frodigare bas och en ännu större ljudbild. Fast så är ju HD 800 S nästan 10 000 kronor billigare också – och även de är några av de allra bästa jag har hört!
Sennheiser-lurarna är inte lätta att driva, de behöver all hjälp de kan få. En kraftig historia som Burson Conductor klarar jobbet med hela 4 watt per kanal, personligen har jag förlitat mig på Sennheisers egen HDVD 800. Under testet använde jag mest Pioneer U-05, som också funkade fint.

 

Också i detta test: