test: Technics SL-1000R

Technics är mest kända för skivspelaren som blev en DJ-favorit: SL-1210.

Men de gjorde grammofoner för highend-marknaden också. En marknad som på 70- och 80-talen var ganska så stor. Sedan kom CD-formatet 1982 och botten gick ur vinylmarknaden – och skivspelarna följde efter.

Miljontals LP-skivor hamnade på soptippen, några ställdes undan i garage, i källare och på vindar och det gick knappt att få tag på en enda skivspelare. Men Technics fortsatte bygga en. SL-1210 för DJ:s.

Ända tills den också försvann.

Technics slutade inte bara med skivspelare när de la ner produktionen av SL-1210, de skrotade hela Technics-avdelningen. För gott, verkade det som.

Men så reste sig den svarta vinylen ur askan igen, något överraskande, och efterfrågan på skivspelare steg sakta men säkert.

Plötsligt gick det att köpa både spelare och skivor, och utgivningen på vinyl ökade markant. Från att ha varit ett format för särskilt intresserade blev vinylen plötsligt rumsren igen.

Nya modeller dök upp nästan som över natten och märken som Rega, Thorens och Pro-ject fick svårt att tillverka tillräckligt många skivspelare för att klara av efterfrågan.

Detta nya intresse för LP-skivor bidrog till försäljningen av elektronik, högtalare och tillbehör, och helt plötsligt var inte 20 000–30 000 kronor dyrt för en skivspelare, bara man var tillräckligt hängiven.

Under tiden hade de ångrat sig borta i Tokyo och bestämt sig för att blåsa liv i Technics igen. Exotisk elektronik med ny teknik och egenutvecklade högtalare fick hifi-pressen att reagera. Var Technics verkligen tillbaka?

Om det fanns något som helst tvivel om den saken så försvann det nog när Technics lanserade en SL-1200GAE på CES-mässan i Las Vegas i januari 2016. En renodlad highend-skivspelare, ingen DJ-maskin. Först i en begränsad upplaga, sedan en serietillverkad version som hette SL-1200G, följd av en billigare SL-1200GR. Plötsligt hade Technics tre skivspelare att erbjuda marknaden.

Nu har de fyra.

Arvet från SP-10

Exotiska skivspelare är inget nytt, inte från Technics heller. Den mest legendariska är kanske det direktdrivna drivverket SP-10 från 1969 och den kompletta spelaren baserad på samma drivverk: SL-1000.

Den förstnämnde användes främst för radiosändningar, SL-1000 MKII var den civila versionen, monterad i en SH-10B3-plint, ofta med en EPA-100-tonarm.

På samma sätt som Technics har återskapat SL-1210 har de nu återskapat SP-10 och SL-1000 i två modeller, som egentligen bara har konceptet gemensamt med de 45-år gamla spelarna.

Började från scratch

Som tidigare är SP-10 bara ett drivverk med separat nätdel. En plint – eller chassi – kan man antingen bygga själv eller vänta tills Technics och andra lanserar sådana som tillbehör. Med anpassning för tonarmsbaser för allt från 9 till 12 tums armrör.

SL-1000R är den kompletta skivspelaren. Med tonarmsbas, tonarm, chassi av stål och aluminium och samma externa nätdel. Med pitch och hastighetsreglering på +/–16 %.

SL-1000R kan ha upp till tre tonarmar samtidigt, så att man kan ha en för gamla monoinspelningar och en till alla andra skivor. Det kräver en armbas som monteras på baksidan eller på sidan av det massiva chassiet, men den armen täcks inte av dammlocket som ingår.

Den 40 kilo (!) tunga skivspelaren är hela 53 cm bred och vilar på justerbara fötter med silikondämpning. De kan låsas till basen med brickor om man inte vill ha mjuk dämpning.

Chassiet i två skikt som vilar på fötterna består av BMC (bulk molding compound) och en 3 cm tjock aluminiumskiva. Drivverket har tre lager med BMC, en gjuten aluminiumram samt en 25 mm topplatta under skivtallriken som väger 7,9 kg.

Installation

Skivtallriken är i sin tur gjord av aluminium och 10 mm mässing i två lager, dämpad med gummi på undersidan och balanserad med 12 tungstensvikter som är infällda. När den sätts fast första gången ska den sänkas ner och skruvas fast på tre punkter i rätt ordning för att få perfekt balans.

Den drivs av en kärnlös 12-polig motor med 18 spolar, där spolarna är monterade med 60 graders offset för att ha större styvhet och mer stabil rotationshastighet. Med den här konstruktionen hävdar Technics att de har fått ner wow & flutter till 0,015 % och minimerat bakgrundsbrus och oönskade vibrationer.

Tonarmen levereras utan huvudskal, det får man matcha själv med tonarm och pickup. Den handgjorda armen är s-formad, med anti-skating och låsbar höjdjustering. Armröret är av magnesium och sitter i en noggrant justerad upphängning. Armbasen är en integrerad del av spelarens chassi, exakt utformad för att hålla oönskade vibrationer borta.

Det ingår för övrig inga kablar och armbasen har en femstifts DIN-kontakt som tonarmskabeln måste kopplas in i.

Referensklass

Det hör till sällsyntheterna att något som är så här dyrt och massivt byggt både kan låta gudomligt vackert och vara enkelt att använda.

Med Pro-ject Classic Superpack eller Rega Planar 8 som utgångspunkt är det ingen tvekan om att ljudet från Technics spelaren är i en klass för sig. Men även om man jämför med en McIntosh MT10 eller Rega Planar 10.

När den ultraneutrala Ortofon-pickupen MC Anna sitter på Technics-spelare öppnar sig ljudet i Radka Toneffs Fairytales så mycket att jag häpnar. Originalinspelningen är inte perfekt, och man hör tydligt hur klangen från pianot i Grieg-hallen nästan gungar på inspelningen. Men upplevelsen förstärks ändå av en öppenhet som jag inte kan få fram med de remastrade Tidal HiFi Master-filerna. Nerven i musiken kommer fram bättre i den analoga inspelningen.

Samma sak gäller Keith Jarrets legendariska Köln-konsert.

En konsertflygel når oftast ner till 30 Hz effektivt – eller 27,5 Hz i teorin (A0) – men det får man inte alltid fram lika bra med alla skivspelare. Som ofta överdriver oktaven ovanför med en lite generös förstärkning av området kring 40 till 45 Hz så att pianoklangen är fyllig. Med MC Anna på SL-1000R är fyllig ersatt med korrekt. På den här och andra pianoinspelningar hämtas djupare toner fram med bättre kontroll än jag någonsin har hört från en skivspelare.

Inte nog med det, på fina inspelningar, som de från 2L med Jan Gunnar Hoff, har pianot perfekt pitch även i de långa tonerna i inspelningen. Det går inte att höra variationer i tonhöjd så länge de inte finns i inspelningen.

Röster återges skrämmande levande. Luciano Pavarotti i inspelningar strax före hans död, och Maria Callas i inspelningar från 60-talet, låter väldigt annorlunda. Men här breder musiken ut sig och blottas på ett helt annat sätt än man förväntar sig av en skivspelare. Den visar kontrasterna i olika inspelningar på ett utmärkt sätt.

Den har inget egenljud verkar det som. Man kan sätta på den pickup man föredrar för att få den klang man gillar.

Gamla jazzinspelningar från 50- och 60-talet låter fräschare, men den varma klangen är bevarad. Det är detaljrikedomen som är bättre. Fokus är skarpare, och med en bra pickup som matchar headshell och tonarm får man ut mer av informationen i diskanten i ljudbilden.

Den dynamiska kontrasten är så bra att den för tankarna till en bra CD-spelare. Det trycks och andas och stönas, och grymtas, på Keith Jarretts live-inspelningar med Jack DeJohnette och Gary Peacock, man rycks med och glömmer tid och rum när nålen gräver djupt efter guld i spåren.

Det är starkt beroendeframkallande och kan bli dyrt om man inte kan leva utan ljudet en skivspelare av det här formatet kan förmedla genom en bra anläggning.

Slutsats

Det finns naturligtvis ännu dyrare skivspelare, som med häpnadsväckande dyra pickuper kan låta ännu lite bättre. Garanterat. Det går hur bra som helst att lägga en miljon och mer än så på en vinylrigg. Men jag är inte säker på att det är värt det. För Technics SL-1000R tar ljudet till en nivå där allt annat vi har testat bleknar. Ska det bli väsentlig bättre än så här så blir det väsentligt dyrare också. Och mer komplicerat. Och det vill vi inte.

Technics SL-1000R

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.