TEST: Primare I35 Prisma

Oavsett vilken slags högtalare du har, förtjänar de en ordentlig förstärkare, och det kravet ökar naturligtvis när högtalarna kommer upp i pris och kvalitet. När du närmar dig 30 000 kronor och kanske lite högre är de bästa förstärkarna så bra att du inte missar något. De kan driva de allra flesta högtalare, och det med ett mycket välljudande resultat.

Om du har förälskat dig i ett par högtalare för hundra tusen behöver du inte lägga lika mycket på förstärkaren. Även om de naturligtvis kommer att ge ännu mer av allt om de får en ännu renare signal, är den gyllene medelvägen precis där vi hittar Primare I35.

En förstärkare i den här klassen kommer att kunna driva även verkliga high-end högtalare utan större problem, så att högtalarna kan diktera huvuddelen av din hi-fi budget. Å andra sidan, om du plötsligt vill skala ner till billigare högtalare, är denna förstärkare en lika bra match med högtalare för 20 000 och lägre. För hifi-intresserade är detta därför en mycket förnuftig prisklass.

Moduluppbyggd förstärkare

Den integrerade I35 från svenska Primare är ett litet genidrag till förstärkare. För det första är den byggd som en ordentlig förstärkare från grunden. Byggd kring Primares egna klass D-förstärkarteknik de själva kallar UFDP 2, som enligt egen utsago förstärker musiksignalen helt linjärt över det hörbara frekvensområdet. Med ”naturligt, rent och rappt ljud”, som ska ge din musik liv. Den har också två balanserade analoga ingångar, så att du får renast möjliga hantering av den analoga ljudsignalen – till exempel från en CD-spelare.

Du kan köpa I35 som en ren förstärkare, då har den vad du behöver av analoga ingångar. Men det är här genidraget kommer, eftersom det är också är möjligt att klämma in en digital omvandlare (DAC), och det finns till och med en separat strömningsmodul. Och det är den fullt utrustade varianten vi testar här, med både DAC och strömning, som faktiskt inte ökar priset med mer än 11 000 kronor. Om du frågar mig, är det som en allt-i-ett-förstärkare den kommer bäst till sin rätt. Då heter det I35 Prisma.

Airplay och Chromecast

Primare har inte legat på latsidan när det gäller vilka format och tjänster de stöder. I35 Prisma kan anslutas till både wi-fi och trådbundna nätverk, och då strömmar den det mesta. Här finns nämligen både Airplay för Apple-användare och Chromecast för alla andra. Roon-användare kan också ansluta trådlöst till Chromecast och få 24-bit/96 kHz-kvalitet på den digitala signalen. Värt att veta för Tidal-användare, där Master-utgåvor då kommer att levereras som antingen 88,2 eller 96 kHz, oavsett vilken upplösning de har (i MQA).

Det finns också Spotify Connect-funktion, och Primare hoppas kunna implementera liknande stöd för Tidal 2021. Det vill säga Tidal Connect, som låter dig använda Tidal-appen på telefonen och flytta musikuppspelningen direkt över till Primare-förstärkaren. Förmodligen betyder det i så fall en mjukvaruavkodning av innehållet i Master-kvalitet, som då kommer vara begränsad till 96 kHz.

Fler strömningsmöjligheter – och Roon Ready

I35 Prisma har också inbyggt DLNA-stöd, så att du kan använda appar från tredje part som Mconnect eller BubbleUPnP på mobilen. I framtiden lovas vi också stöd för Airplay 2, vilket innebär att förstärkaren kan vara en del av ett HomeKit-smart hem.

Men många hi-fi intresserade är förmodligen ännu mer intresserade av att en Roon Ready-certifiering är på väg. Då kan du spela musik i Roon-spelaren på din PC eller Mac, och skicka ljudet direkt över till Primare-förstärkaren. Så länge både den och din PC är anslutna till samma nätverk.

DAC-delen

Annars finns det tillräckligt med digitala ingångar i DAC-modulen. Både optisk och koaxial. Och dessutom en egen USB-DAC-ingång (USB-B), där du kan koppla in datorn så att förstärkaren tar över som ljudkort. Men om det är en skrivbordsförstärkare du är ute efter, är den mindre Primare I15 Prisma en betydligt mer praktisk och prisvärd förstärkare.

Installationen

När vi går in i menyn finns det flera möjligheter. Du kan inaktivera ingångar som inte används och alla ingångar kan namnges efter eget önskemål. Ljudnivån kan också trimmas. Om du har vissa ljudkällor med en lägre eller högre utsignal kan dessa justeras för att vara samma. Det innebär att du inte behöver vrida upp och ner ljudet hela tiden baserat på vilken ingång du har valt.

Du kan också välja om varje ingång ska ha en variabel eller en fast ljudnivå. Fast innebär att förstärkaren fungerar som en ren effektförstärkare, om du vill använda den för att driva fronthögtalarna i ett surroundsystem, till exempel.

Stram och välupplöst klang

I35 Prisma är verkligen ett nöje att ha i hi-fi-systemet. För det första gillar jag väldigt mycket det kontrollerade och väldefinierade ljudet när jag strömmar musik från Roon via USB-ingången. Den låter högtalarna diktera ljudsignaturen i anläggningen, vare sig det är de kompakta högtalarna B&W 705 S2 Signature (test kommer) eller de golvstående 702 S2 Signature. De senare har en stor och spänstig djupbas, som verkligen fyller rummet övertygande om de ges en tillräckligt bra förstärkare. Och Primare I35 Prisma passar som hand i handske med dessa högtalare.

Förstärkaren gör inget mycket mer än att förstärka signalen från ljudkällan. Det innebär att Tori Amos röst i A Nightingale Sang i Berkeley Square från TV-serien Good Omens kommer ut med magin intakt. Jag kan lyssna på den sångrösten hela dagen. Primare-förstärkaren placerar henne mitt i handlingen, får fram vibratot med otaliga detaljer, samtidigt som pianots klang är mycket trovärdigt. Det hela levereras med en snärt som många förstärkare helt enkelt inte har.

Nathaniel Rateliff kryper också under huden med sin nya låt Redemption. Hans strävan efter själaro förmedlas genom högtalarna som just det, med gitarren som det framträdande instrumentet näst efter Rateliffs finstämda sång.

Sonus faber

Primare-förstärkaren är inte rädd för att driva ännu dyrare högtalare. De nu utgångna Sonus faber Olympica III får den förstärkarkraft de behöver, och mycket av magin i det varma mellanregistret kommer fram. De får mer tyngd och stabilitet i basen med Hegel H390, och min egen (sedan länge avvecklade) AVI S21 MI Laboratory Series förstärkare har lite mer värme och engagemang i mellanregistret. Men Primare är orädd, och innan du börjar byta fram och tillbaka för att lyssna efter de små detaljerna, låter det verkligen som det ska. Bara lite mindre energiska i basen än vad jag vet att dessa högtalare är kapabla till om de får mer kraftfulla saker inkopplade.

Något jag lagt märke till är Primares förmåga att låta likadant oavsett ljudnivå. Ljudlandskapet är exakt samma, oavsett om du spelar lågt eller högt, och det kan faktiskt inte alla skryta med.

Vissa begränsningar

Med den tighta återgivningen av ljudet hade jag trott att den skulle matcha perfekt med de festliga JBL 4349. 8 ohms impedans och 91 dB känslighet borde ha gjort dem lätta att driva, och de borde säga ja tack till Primares raka knytnäve.

Men här känns det som att förstärkaren kommer till korta. Högtalarna blir lite segdrivna vartefter man drar upp ljudnivån på festmusiken, och då behöver man något ännu kraftfullare för att lägga i den sista växeln. Hegel H390 gör ett betydligt bättre jobb här, och ännu bättre blir det med McIntosh MA7000 (som nu väl måste sägas vara vintage). Men då är den också i en annan klass än Primare förstärkaren.

Mer närliggande är det nog att jämföra med Electrocompaniet ECI 6DX MKII.  Den låter annorlunda än Primare I35 Prisma. ECI har en fylligare basåtergivning när man spelar på normal lyssningsnivå. Och även om den är specificerad till 120 watt mot I35:s 150, så hänger Electrocompaniet med även uppåt i decibelnivåerna. Men de har båda den egenskapen att man förväntar sig lite mer när det börjar bli varmt runt öronen.

Slutsats

Primare I35 Prisma är en pärla till förstärkare. Som nätverksspelare kan den streama i stort sett vad som helst, både av ljudformat och musiktjänster. Och som förstärkare låter den glimrande.

Dess största fördel är att den förmedlar sanningen. Den låter både neutralt och kontrollerat och låter högtalarna bestämma den slutliga klangsignaturen. Förstärkaren håller ljudbilden oavsett om du spelar lågt eller högt. Den fungerar med de flesta högtalare, magin i musiken flödar ut oansett.

Den enda svagheten är att djupbasen kunde ha varit ännu bättre kontrollerad, och när något låter så bra så har man ju lust att dra på ytterligare några hack. Även om förstärkaren för de allra flesta ändamål är mer än kraftfull nog, hade vi inte sagt nej till ytterligare lite mer.