test: Ortofon MC Anna

Man ska aldrig fråga en kvinna om hennes ålder. Men jag kan avslöja att Anna Netrebko är mycket yngre än Ortofon, som har sysslat med elektronik och pickuper längre än de flesta har levt.

Relationen mellan den ryskfödda sopranen och danska Ortofon är rent musikalisk och är en i raden av produkter som är döpta efter kända och mindre kända personer.

Anna Netrebko har alltså fått äran att få sina ögon och sitt namn på sidan av en av Ortofons allra ädlaste pickuper. MC Anna, som den heter, är en oerhört exklusiv MC-pickup som befinner sig en hög prisklass. Utvecklad för kräsna öron och anpassad för marknadens mer exotiska skivspelare.

Pickupen är inte helt ny. Den debuterade för sju år sedan och går fortfarande att köpa. Det kan bero på att den helt enkelt är uppskattad i highend-kretsar. Där den konkurrerar med exoteriska pickuper från van den Hul, Lyra, Audio-Technica och DS Audio, för att bara nämna några som har alternativ i samma prisklass.

Om man frågar Ortofon så är MC Anna skapad för de som vill ha en kompromisslös pickup som har en förmåga att återge både mikro- och makrodynamik med tonal smidighet och textur. En svår balansgång. Ofta leder kraven på exakt och neutralt ljud till en tunnare klang, men här har Ortofon försökt åstadkomma både och. Alltså både precision och musikalitet. Vilket ofta anses vara samma sak som en fylligare klang.

Replicant 100

För att lyckas med det är det många saker som måste klaffa. Ortofon har valt en egen slipning av diamanten som följer spåren. Det är en ganska så skarp slipning som poleras efteråt och monteras på en nålarm av boron.

Skarp slipning innebär också att man måste vara mer noggrann under monteringen. Ortofon rekommenderar 23 graders lutning på nålarmen, som med 2,6 grams nåltryck ska ge en 90 graders vinkel i bakkant av Replicant 100-slipningen.

Ortofon uppskattar en livslängd på uppemot 2 000 timmar innan nålen måste få ny spets, men man får räkna med en gradvis förändring i ljudet från 1 000 timmar.

Magnetsystemet har utvecklats med mer aktiva komponenter för att få ett likformigt magnetfält när spolarna rör sig. Ortofon har försökt optimera geometrin med neodymmagneter och en icke-magnetisk upphängning i polymermaterial.

Montering

Pickuphuset är gjort av lasersmält titan och väger sammanlagt 16 gram. Det är relativt mycket för en pickup, men nålens upphängning är tämligen styv så att resonansfrekvensen ändå är så låg att den inte påverkar ljudet.

Tack vare gängor i pickup-huset är första steget av monteringen otroligt enkelt. Pickupen kan sättas fast med nålskyddet på, vilket är en fördel. Så långt inga problem.

Jag skulle säga att det är en fördel om skivspelarens tonarm har höjdjustering. Även om pickupen är tung så är den inte särskilt hög, men det är en fördel med noggranna justeringar för optimal spårning under avspelningen.

Efter lite arbete fram och tillbaka med provlyssning, lupp och protraktor för att korrigera geometrin, blev jag strålande nöjd med resultatet.

Kristallklart ljud

MC Anna trivdes utmärkt på Technics SL-1000R och SL-1200G och kopplades in med phono-stegen Gryphon Sonett och Audio Research PH0 samt phono-ingången på McIntosh C2600.

En jämförelse med Audio Technica AT-ART1000 och DS-Audio DS-002 var oundviklig eftersom jag hade alla tre samlade under testperioden. Även om samtliga ställer upp i highend-klassen så låter de inte likadant. MC Anna påminner mig mer om ART1000, fast utan samma mäktiga basdynamik och förmåga att gräva djupt ner i avgrunden efter de lägsta frekvenserna.

MC Anna är den stramare av de tre, med ytterst fint fokus och en enastående förmåga att få fram detaljer i musiken. Man känner inspelningens atmosfär i kroppen, och pickupen är djävulskt bra att lyfta fram små nyanser i ljudbilden.

Den strama regin ger lite mer behärskad djupbas jämfört med ART1000, men MC Anna låter aldrig ljus, vass eller betonad. Den är snarare ännu mer neutral i klangen, men saknar inte värme eller fyllighet. Åtminstone inte i mellanregistret.

Sopraner som Anna Netrebko och Maria Callas (egentligen en koloratursopran) – eller tenorer för den delen – är inte de enda som MC Anna hanterar med lätthet. De många lagren i Mozarts Requiem framträder enastående väl, och solostämmorna kommer fram på ett magiskt sätt i ljudbilden, framför kören.

Ortofon-pickupen hämtar fram de finaste texturerna och klangerna. Som i Radka Toneffs Fairytales, där svagheterna i den ursprungliga inspelningen hörs alltför tydligt. Pianoklangens varierande tonhöjd är uppseendeväckande tydlig. Men Radkas röst är gripande i sin realism. De små, knappt hörbara förändringarna i dynamik återges på ett fenomenalt sätt.

I musik med mer dynamik i basen, till exempel Dire Straits Love over Gold, är det mer tyngd med ART1000, och även om dynamiken är blixtsnabb även i basen så är tyngden i trumslagen mer behärskade med MC Anna. Den berövar inte musiken driv eller nerv, men rytmen är inte lika framträdande i ljudbilden som med ART1000.

Slutsats

MC Anna är inte en pickup uteslutande för opera eller kammarmusik. Den behärskar alla genrer men är i sitt esse med komplex musik, även om den inte har den djupbasdynamik man förväntar sig av prisklassen. Men Ortofon-pickupen kan ändå hämta ut mycket mer ur spåren än vad de flesta tror är möjligt, och den extremt raffinerade texturen, det vackert fokuserade mellanregistret och den oansträngda klangen gör den till en pickup för de allra kräsnaste.