test: Sonos Beam

Sonos står högt på mångas måste-ha-lista, men somliga tycker att det är i dyraste laget. För dem har Sonos nu lanserat soundbar-högtalaren Beam, som för 4 700 kronor kostar lite drygt hälften av den större modellen PlayBar och ljudsockeln PlayBase kostar. Trots detta kan Beam skryta med samma praktiska användarvänlighet och multiroom-funktion som Sonos är kända för – i själva verket kan den fler trick än någon annan Sonos-produkt hittills.

Röststyrning

Med Beam kan du nämligen använda rösten för att styra både den och andra smarta prylar i hemmet, tack vare inbyggt stöd för Amazons röstassistent Alexa.

Google Assistant är också på gång, vilket öppnar en helt ny värld av funktionalitet eftersom det är den smartaste och mest sofistikerade röststyrningen som finns på marknaden just nu.

Dessutom finns AirPlay 2 som gör att iPhone­-användare kan styra Beam via röstassistenten Siri – vilket gör den till en reell konkurrent till Apples smarthögtalare HomePod. De som strömmar musik från Tidal och Spotify har däremot mindre glädje av Siri eftersom det varken går att manövrera runt i låtbiblioteket eller sköta ljudnivån. För sådant krävs Apple Music, eller musik lokalt lagrad på en iPhone.

HDMI och fjärrstyrning

Beam är Sonos första produkt med HDMI, i form av en enda utgång. Alla videokällor kopplas till TV:n, som sedan överför ljudet till Beam via ljudreturkanalen (ARC). Tidigare hade man en optisk kabel för detta, men det riskerar att läppsynk inte blir helt optimalt. Om TV:n inte har HDMI med ARC så skickar Sonos med en optisk-till-HDMI-adapter.

Dolby Digital stöds fortfarande, men inte DTS som måste konverteras till kompatibelt ljud (PCM) av signalkällan.

HDMI-kontakten stöder enkla kommandon från TV-fjärrkontroll tack vare kommunikationsmetoden CEC (Consumer Electronics Control). Du kan alltså höja och sänka ljudet och sätta på och stänga av högtalaren med TV:ns fjärrkontroll. Andra Sonos-produkter kan lära sig TV:ns fjärrkontroll via IR, men i och med att allt fler TV-apparater får Bluetooth-fjärrkontroller så kommer inte detta att fungera, och då är det en klar fördel att kunna styra via HDMI.

Bakhögtalare och sub?

Sonos Beam har ingen subwoofer, men i likhet med sina storebröder kan den kopplas ihop med Sonos trådlösa subwoofer för att få intensivare baseffekter, och ett par Sonos-högtalare går att använda som bakhögtalare för att få ett omslutande surroundljud. Den minsta, Play:1, är det naturligaste valet. Priset blir oanständigt mycket högre med subwoofern (den kostar 7 900 kronor), medan Beam tillsammans med två Play:1 bara kostar lite mer än PlayBar eller PlayBase på egen hand.

Rumskorrektion

Precis som sina större syskon kan Beam anpassa ljudet efter omgivningen. Fast bara hemma hos iPhone- och iPad-användare. Sonos använder nämligen iOS-enheten som en mätmikrofon och genom att flytta runt den i rummet samtidigt som olika testljud spelas från högtalaren så optimeras Beam efter rummet. I praktiken fungerar detta mycket väl, soundbar-högtalaren ändrar inte klangkaraktär märkbart, men tar bort problemfrekvenser som kan göra att röster låter lite instängda och ger en allmänt luftigare och större ljudbild. Rumskorrektionen förbättrar faktiskt ljudet så mycket att jag råder Android-användare att låna en iPhone bara för ändamålet (det behöver nämligen bara göras en gång).

Beam i praktiken

Att koppla upp Sonos Beam är enkelt. Koppla in TV:ns HDMI ARC-kontakt, ladda ner och öppna Sonos Controller på mobilen. Tryck på knappen på baksidan av Beam och följ de korta instruktionerna i appen.

När ljudet är korrigerat efter rummet låter Sonos Beam väldigt bra. Filmdialogen framträder tydligt i ljudbilden. Allt tack vare ett dedikerat diskantelement i mitten som bidrar till att ge mer luft i centerkanalen än vad fullregisterelementen på sidorna klarar av på egen hand.

De tidsfördröjda sidohögtalarna ger en stor ljudbild som till viss del ger en illusion av surroundljud. Beam klarar sig riktigt bra på egen hand, så länge du inte har ett stort vardagsrum. Den stora, luftiga ljudbilden i Blade Runner 2049 skildras väl, särskilt om man sitter i mitten, då tror man nästan att man har högtalare bakom sig.

Ljudet är först och främst naturligt och smakfullt, snarare än utmanande och explosivt. En bil låter som en bil och inte som en monstertruck. ”Larger than life”-känslan man får på bio behöver mer potenta högtalare, åtminstone en extern subwoofer. Som jämförelse har Yamaha YSP-207 – där det ingår en subwoofer för en tusenlapp mindre än Beam – ett kraftfullare ljud med mer tryck. Men den låter också skarpare och hårdare, och med tanke på att den är en av de bästa ljudlimporna i sin prisklass så är det ingen tvekan om att Beam är ett oerhört välljudande och prisvärt alternativ för pengarna.

Musik låter också riktigt bra. Sångröster och instrument har sin naturliga klang intakt. Men för det här ändamålet hade jag gärna velat stänga av det simulerade surroundljudet eftersom det blir lite väl mycket. Men det går inte, Beam målar upp den stora och rymliga – och lite oäkta – ljudbilden i alla fall. Ska du främst lyssna på musik så finns det bättre alternativ. Lägger du till en dryg tusenlapp så får du Samsung HW-N660, som har ännu bättre ljud än Beam med både musik och film, och då ingår även en subwoofer som ger ett kraftfullare ljud. Fast den saknar nätverksstöd och multiroom.

Slutsats

Sonos har prickat helt rätt med sin Beam, som packar ihop massor av funktioner – till exempel röststyrning och multiroom – tillsammans med bra ljud i en soundbar för under femtusen kronor. Vi saknar bara att kunna stänga av surroundsimuleringen när vi lyssnar på musik i stereo. DTS-avkodning hade också varit trevligt.

HDMI-kontakten välkomnar vi, tack vare den kan man dessutom styra ljudet från TV:ns fjärrkontroll.

Om du vill ha riktigt surroundljud rekommenderar vi ett par Play:1 som trådlösa bakhögtalare. När det gäller bas så hade vi – om inte Sonos planerar en billigare subwoofer så småningom – nöjt oss med den som finns inbyggd i Beam.

​