TEST: Nikon Z7 II

Tiden flyger. Det känns som om det var i går vi testade Nikon Z7, när det i själva verket var i december 2018. Sedan dess har konkurrenterna lanserat nya kameramodeller och uppdaterat sina befintliga kameror, som vi också har testat kontinuerligt.

Under tiden har det varit tyst från Nikon, tills de släppte två fullformatkameror 2020. Den kompakta Z5 och den fantastiska spegelreflexen D780.

Men det var naturligtvis givet att det måste komma en uppdatering av Z7 och Z6 – som vi testade nyligen – och det gjorde det mot slutet av 2020.

Nikon har inte haft för vana – som tur är, kan man säga – att släppa Mark II- och III-versioner av kameror i tid och otid, men det har det alltså gjort med Z7 II och Z6 II. Förändringarna är inte stora, titta här:

• Bildserier med upp till 10 bilder/s med 12-bitars råfiler
• Två Expeed 6-processorer
• Nya fokusalgoritmer med utökad ansikts- och ögonfokus
• Två kortplatser, XQD/CFexpress + SDXC
• Reducerad fördröjning i sökaren
• Kontakter för vertikalgreppet MB-11
• Upp till 15 minuters exponeringar
• 4K/60p med 1,08x beskärning
• Nytt EN-EL15c-batteri med 420 bilder per laddning

 

Äntligen dubbla kortplatser

Nikon Z7 II är alltså en Z7 med så få förändringar att det knappt är någon poäng att byta till den nya modellen, men för de som är ute efter en uppgradering av en äldre kamera kan ändringarna i Mark II-versionen vara avgörande.

Den har samma utmärkta 46 Mp bildsensor i fullformat som Z7, hybrid-autofokus med 493 fokuspunkter som täcker 90 procent av bildytan och samma vinklingsbara pekskärm och OLED-sökare som vi testade 2018.

Ändringarna syns bara om man vänder upp och ner på kameran. Där finns kontakter för det nya vertikalgreppet MB-11 (som även klarar vanliga AA-batterier) med inställningshjul och utlösare för bilder i stående format.

Greppet använder det nya batteriet EN-EL15c, som rent fysiskt är samma batteri som det gamla men tack vare högre kapacitet och lägre strömförbrukning har batteritiden förlängts från 330 till 420 bilder per laddning. Det går också att använda kameran med en extern strömkälla via USB-C-kontakten på sidan.

Nikon har äntligen satt dit en extra kortplats, där man kan använda SD-kort som stöder UHS-II, utöver XQD- eller CFexpress-kort. De kan konfigureras som utökat minne eller för att lagra separata filformat.

Snabbare autofokus

Nikon har också uppdaterat Z7 II med en extra processor och ändrat fokusalgoritmen. Detta har gjort kameran snabbare och autofokusen märkbart snabbare och mer exakt.

Bildhastigheten har bara gått från 9 till 10 bilder/s men antalet bilder i serie har ökat till 77 okomprimerade 12-bitars råfiler (med endast en central fokuspunkt), eller cirka 200 JPEG i full hastighet. Detta är en stor förbättring mot föregångarens 9 råfiler, eller drygt 20 JPEG-filer i bildserier.

Antalet fokuspunkter har inte ändrats. Kameran har samma hårdvara med 493 fokuspunkter, men stöder numera ansikts- och ögonfokus i både Auto-områdesfokus och bred områdesfokus. Det märks tydligt på att kameran låser fokus mycket snabbare än tidigare. Den är också märkbart snabbare på hitta tillbaka om motivet hamnar utanför fokusområdet, särskilt med fokusspårning. Även ögon- och ansiktsfokus är mycket effektivare än tidigare.

Kameran kan dessutom känna igen och spåra djur, inte bara människor, och den fungerar med en del andra djur än bara hundar och katter.

Få andra nyheter

Nikon har inte ändrat på så mycket annat i Z7 II. Pekskärmen kan bara vinklas, inte vridas, och sökaren är av samma OLED-typ med 3,7 Mp men har lite kortare lag som har gjort att det är lite mindre flimmer och kortare tid mellan visningen av bildramar.

Den ytterst välfungerande bildstabilisatorn med fem axlar är densamma och merparten av videoegenskaperna är oförändrade. Det går dock att spela in video i 4K/60p med måttlig 1,08x beskärning i 8 bitar och 144 Mbit/s till minneskortet.

Det finns anslutningar för mikrofon, hörlurar, fjärrkontroll, HDMI-utgång och USB C-kontakt för laddning.

Bildkvalitet

Ingenting har förändrats i bildkvaliteten jämfört med Z7. Den är en av få kameror med ett ISO-omfång ända ner till 64 ISO, vilket dämpar brus ännu mer och utökar dynamikomfånget en del. Detta är användbart för bland annat landskapsfotografer, som kan få ut mer dynamik ur sina bilder, men också praktisk för porträtt- och bröllopsfotografer. Som är några av de mest uppenbara användarna av Z7 II.

Bildkvaliteten är identisk med vad vi fick ut ur Z7, vilket betyder den kanske bästa färgåtergivningen från någon fullformatkamera, plus dynamik på allra högsta nivån:

JPEG-filerna är felfria upp till ISO 6400 och fullt användbara över detta, trots att dynamiken och färgerna då blir svagare. På hög ISO-känslighet ligger Z7 lite under a7r III:s prestanda. Men höstlöv, hudtoner och rött, grönt och blått ser fantastiskt naturtroget ut och sätter standarden för färgåtergivning i klassen.

Läs hela vårt test av Nikon Z7 för en mer ingående beskrivning av bildkvaliteten.

Konkurrenter

Nikon Z7 försvinner inte från butikshyllorna i första taget och kommer – ett tag – att vara ett billigare alternativ till Z7 II. Bildkvaliteten och de flesta funktionerna är desamma. Canon EOS R5 med 8K-video är också en naturlig konkurrent, men har högre bildhastighet och ännu bättre bildstabilisator – till ett högre pris – medan Sony a7r IV har ännu bättre upplösning och bättre fokusspårning. Men ingen av dem är lika tillfredsställande användarvänlig som Z7 II.

Slutsats

Nikon Z7 II svarar på kritiken mot föregångaren genom att ha förbättrad autofokus, dubbla kortplatser och en möjlighet att ha vertikalgrepp. Nikon hade också kunnat ge kameran en ännu bättre sökare, en vridbar pekskärm och ännu bättre videofunktioner. Men Z7 II:s exemplariska användarvänlighet och en bildkvalitet som tillhör tätskiktet bland fullformatkameror gör Nikon-kameran till ett mycket starkt alternativ till konkurrenternas flaggskeppskameror.