Corona-pandemin har trappat upp övergången från linjär TV (och bio) till strömningstjänsterna. Fler och fler filmbolag pressar på för att lansera sina filmer nästan samtidigt på biografer och strömning. Disney lanserade till och med en av sina största titlar 2020, Mulan, som betalfilm direkt på Disney+.

Globala aktörer

Man klarar sig inte längre utan strömningstjänsterna om man vill titta på filmer och serier av hög kvalitet, till exempel The Irishman och Soul. Men då är den stora frågan: Behöver man verkligen två (eller tre eller fyra) stycken?

Ljud & Bild har tagit en titt på de största globala strömningstjänsterna, samt nordiska Viaplay, för att kunna guida dig rätt i streaming-djungeln.

Vi är fullständigt medvetna om att det finns andra, och mer lokala, aktörer på marknaden, men vårt mål har varit tjänster som finns i alla nordiska länder, samt är just strömningstjänster, inte främst filmuthyrning/filmköp eller linjära TV-kanalers arkivtjänster (som SVT Play).

Vi har betygsatt de olika tjänsterna efter kriterier som innehåll, användarvänlighet, pris och teknisk kvalitet, och den korta slutsatsen är att man (förmodligen) inte klarar sig bara en enda. Främst för att inte alla tjänsterna är direkta konkurrenter när det gäller innehåll – de är faktiskt snarare mer kompletterande – och fler och fler av dem erbjuder mycket exklusivt innehåll.

 

[liste]

Historisk utveckling

När man tänker efter så känns det verkligen konstigt att det bara har gått sju (7!) år sedan vi plötsligt kunde se helt nya, original-TV-serier från en strömningstjänst – och vi alla fick en helt ny TV-vardag.

 

Från Moviebox till ”57 channels and nothin’ on” och DVD

Under många, många år hade de statliga kanalerna monopol i Skandinavien – i många år fanns det till och med bara en enda TV-kanal. Underhållning hade inte störst fokus när tablån planerades – folket skulle uppfostras med nyheter, seriösa faktaprogram och konstruktiva barnprogram.

På 1980-talet kom syndafloden! Dynastin, Dallas och Falcon Crest debuterade i Skandinavien. Då kunde vi (ofta ett och ett halvt år efter amerikanerna) titta på ett dåligt avsnitt med en klyschig såpopera någon kväll eller två i veckan.

Om du var en av de utvalda så hade du din egen parabolantenn och fick plötsligt in hela världen i vardagsrummet. Vad du sedan skulle ha 12 predikantkanaler, 15 djurdokumentärkanaler och 5 urdu-språkiga kanaler till var en helt annan femma. Man kunde skryta med att ha ett oändligt antal kanaler, men i grund och botten satt man med ”57 channels and nothin’ on”.

 

I mitten av 80-talet kom en ny underhållningsinnovation. Vanligt folk kunde hyra sig en Moviebox och en sliten VHS-kassett (som man först måste ägna 5–7 minuter åt att spola tillbaka) ur ett ganska så begränsat urval av action-B-filmer från den lilla kiosken eller macken nere på hörnet. Om man kände personen i kassan kunde det hända att man fick hyra en (otextad) film från under disken …

Om man kom från ett välmöblerat hem var det faktiskt inte helt otänkbart att familjen så småningom köpte en VHS-videobandspelare – även om det inte underlättade särskilt mycket eftersom filmutbudet fortfarande var ganska så magert. Från början av 1990-talet kunde hardcore-filmfantaster spendera en smärre förmögenhet på LaserDisc. Mot slutet av decenniet, och med köpfilm på DVD (och senare på Blu-ray), blev plötsligt alla sin egen privata filmchef i hemma i vardagsrummet. Fast man var tvungen att punga ut med närmare 200 kronor per film, och stora titlar kom inte förrän sex månader efter biopremiären.

Om du till exempel ville skaffa den sista säsongen av Lost eller 24 på DVD var du tvungen att lägga 600–700 kronor. Med andra ord: ungefär lika mycket som du i dag betalar för ett årsabonnemang så att du kan titta på ”alla” TV-serier.

Låt människorna strömma till mig!

Föga anade väl Reed Hastings, när han i nådens år 1997 hemma i sitt garage i Kalifornien började med postorderuthyrning av DVD-skivor, att hans företag 23 år senare skulle vara en av världens största underhållningsleverantörer och ha 200 miljoner abonnenter i nästan alla länder över hela världen.

Först tio år senare (2007) lanserade Netflix USA möjligheten att strömma innehåll från tjänsten. Då var allt baserat på inköpta serier och filmer, som Netflix bara hade rätt att visa i vissa länder/regioner.

Netflix kom till Norden i oktober 2012, i februari 2013 släppte de sin första egenproducerade TV-serie (bortsett från samproduktionen Lilyhammer), House of Cards. I juli samma år kom den första säsongen av fängelsedramat Orange is the New Black – och en ny tideräkning för TV-tittande hade tagit sin början.

 

Under sitt första år med egenproducerat innehåll släppte Netflix ”bara” tre serier och inga filmer. Året därpå var Marco Polo den enda nya serien från Netflix. 2020 lanserar strömningsjätten 30–40 egenproducerade filmer och serier (inklusive nya säsonger av pågående serier) per MÅNAD.

Vi hade till och med nöjet att personligen träffa karismatiska Hastings under See What’s Next i Rom för lite drygt två år sedan. Redan då viskades det korridorerna i den romerska lyxvillan om den kommande konkurrensen från Disney.

1–2 år före detta planerade Netflix att förbereda sig för konkurrensen från Disney, HBO, Amazon Prime och lokala strömningstjänster som Viaplay.

Planen var lika enkel som genial: de var tvungna att bygga sitt eget unika innehåll, starka varumärkesserier och filmer som bara går att se på Netflix. Dessutom skulle de satsa mycket mer på lokalt innehåll, som The Rain, Störst av allt, Ragnarok och La Casa de Papel.

 

Satsningen har också toppats av konstnärlig framgång, med prisbelönta filmer som Roma, The Irishman och Marriage Story, plus publiksuccéer som Spenser Confidential, Extraction och Project Power.

Med god hjälp av corona-pandemin, med efterföljande lockdown och stängda biografer, har abonnenterna flödat till Netflix, som nu närmar sig 200 miljoner abonnenter globalt. Och de övriga strömningstjänsterna klarar sig också bra – till exempel har Disney+ lagt beslag på 10 % av alla hushåll i hela Norden på bara två månader.

Kan en liten mus med stora svarta öron och en argsint, kvackande anka mäta sig med Hastings & Co?

En mus som ryter

Den 12 november 2019 lanserade Walt Disney Company till sist sin egen strömningstjänst. En tjänst där man bara hittar egenproducerat innehåll som Disney själva äger alla rättigheter till och som de nu plockar bort från andra innehållsleverantörer (bland annat Netflix och HBO).

Ett år senare kan de betrakta satsningen som en hejdundrande framgång. Hittills har 87 miljoner användare registrerat sig för ett Disney+-abonnemang – och då ska man veta att tjänsten ännu så länge bara funnits i 18 länder. I samband med den nordiska lanseringen kommer 26 länder att ha tillgång till Disney+.

[listeslutt]

Stora prisskillnader

I dagsläget kostar Netflix billigaste abonnemang 89 kr per månad, men då kan du bara strömma till en enhet i taget, och du får inte heller 4K-kvalitet. Om du vill ha det, plus att flera personer ska kunna strömma samtidigt, så måste du betala 149 kr per månad.

För Disney+ får du liknande kvalitet och användarvänlighet för löjligt låga 57 kronor i månaden (årsabonnemang för 689 kr). Detta innebär att Netflix-abonnemanget kostar nästan 180 % mer än Disney+! Observera dock att Disney nyligen meddelade att de höjer priserna i februari 2021.

Månadsabonnemang på HBO Nordic kostar 109 kr (då får du ett stort antal utmärkta serier, men en teknisk kvalitet som är under all kritik och ett dåligt filmutbud), medan Amazon Prime kostar dig 65 kr (en fin komplementtjänst med ett par utmärkta egenproducerade serier och ett stort filmarkiv). Apple TV+ kostar bara 59 kr i månaden men har ännu så länge minst originalinnehåll av dem alla.

Viaplay drar 109 kr av dina surt förvärvade slantar från lönekontot varje månad, eventuellt 329 kr (!) om du väljer att gå all in och skaffa hela sportpaketet.

Vilket ska du välja/hoppa över?

Av alla streamingtjänster vi har testat är det helt klart Netflix och Disney+ som sticker ut som de bästa kandidaterna. Det här är två innehållsleverantörer med högsta tekniska kvalitet på bild och ljud. De erbjuder också ett enormt och varierat innehåll som bara tycks växa i framtiden. Båda har tydliga ambitioner att ständigt komplettera tjänsten med nytt innehåll.

Det säger sig självt att inte alla hushåll kan prenumerera på ett ”oändligt” antal tjänster. För det första blir det för dyrt, och för det andra har man inte tid att titta på allt innehåll om man har 4–5 stycken. Om du väljer både Netflix och Disney+ får du i stort sett ”det bästa av två världar”, i synnerhet som Disney snart får hela Fox filmarkiv.

De två tjänsterna har helt klart överlappande genrer men kompletterar huvudsakligen varandra, vilket innebär massor av underhållning för hela familjen, i alla åldrar.

Unikt originalinnehåll

Inget av Netflix originalinnehåll går att se hos andra, dessutom har Netflix mycket unikt lokalproducerat innehåll – något som (åtminstone ännu så länge) är helt frånvarande på Disney+. Varken Amazon Prime eller Apple TV+ har lokalt nordiskt innehåll, men det är möjligt att EU nu kommer att driva igenom detta.

Amazon Prime och HBO Nordic glimtar till med hög teknisk kvalitet respektive bra innehåll, men de når inte upp till de bästa. De här tjänsterna kan du abonnera på då och då, till exempel när det kommer en riktigt bra serie som Hunters eller Lovecraft Country.

Om du är sport- eller reality-idiot är det ingen tvekan om att Viaplay kommer att väcka ditt intresse, men förvänta dig inte massor av nytt originalinnehåll av Hollywood-klass. Det duger inte längre att surfa på gamla klassiker som Mad Men, dagens bortskämda publik vill ständigt ha nya kvalitetsserier och -filmer.

Bara början på strömningsracet!

Vi är övertygade om att det finns utrymme för fler globala strömningsaktörer, något som senaste årets abonnemangsutveckling visar. Trots att Disney+ har lockat till sig 87 miljoner abonnenter sedan starten så har Netflix också växt rekordmycket. Och nästa år kommer Paramount+, plus att Warner pimpar upp sin egen HBO Max genom att ha premiärer för storfilmer på bio och strömning samtidigt!

En sak är säker, andelen minuter vi skandinaver tillbringar framför linjär TV (och bio) kommer att fortsätta att minska i framtiden.

Mycket nöje!

 

[table id=1 /]