: Dynaudio Contour 60

Du måste ha gott om plats och en bra förstärkare om du ska njuta av de här högtalarna på bästa möjliga sätt. De ger ingenting gratis, men jobbar man lite med placeringen så blir man belönad med ett långt liv av njutning och glädje.
Egentligen gillar jag små högtalare bäst. Som Dynaudio Contour 20. Ett av de bästa paren stativhögtalare du kan hitta där ute. Fast det klart att de kolossalt mycket större Contour 60 är ännu bättre. De är nästan dubbelt så dyra också, och med en höjd på 135 centimeter ockuperar de en hel del plats i vardagsrummet.
Till skillnad från små högtalare passar de i mycket högre grad till större rum. De går markant djupare i basen och målar upp en ljudbild med en skala som påminner mer om en konsertsal än om en klubbscen.
De är större, men billigare, än de tjusiga Sonus faber Olympica III och jämförs bättre med de stora Focal Sopra No2. DALI Epicon 6 ställer upp i samma klass och ett annat alternativ är Bowers & Wilkins 804 D3 – den har vi inte testat ännu, så vi väntar med att göra en direkt jämförelse.
De tre andra är tre uppenbara alternativ i den här klassen, där man inte bara kan förvänta sig vansinnigt bra ljud utan också fin design och hög byggkvalitet.

Kolossalt stor
Designen är förhållandevis traditionell, men det går inte att klaga på byggkvaliteten. Contour 60 finns i flera utföranden. Vårt exemplar var grått med flera lager högglanslack och en svarteloxerad, solid aluminiumbaffel. Den har frästa spår för ytmontering av elementen och bidrar i hög grad till dämpningen av kabinettet.
Som alla högtalare i nya serien har Contour 60 Dynaudios tjusiga Esotar2-diskant som kommer från den ännu dyrare Confidence-serien.
De två 24 cm stora baselementen och det 15 cm stora mellanregistret är framtagna till Contour-serien. Detsamma gäller delningsfiltret och kabinettkonstruktionen, som är stendöd och befriande fri från hörbara resonanser.
Bas- och mellanregisterelementen har membran som är formade av ett enda stycke magnesiumpolymer och har varierande tjocklek. Det ger en lägre rörlig massa vilket ökar effektiviteten och en styvare yta med mer uniforma pistongrörelser. Elementen har talspolar av kopparbelagd aluminium som är 84 procent större än tidigare element för att höja effektiviteten.
De resliga kabinetten har basreflexportar på baksidan. De kan dämpas med skumproppar som ingår för att basen inte ska bli för framträdande om högtalarna måste ställas nära bakväggen.

Så här stora högtalare – de är 46 cm djupa – kräver en del för att låta optimalt. Min erfarenhet är att man måste ha gott om plats och behöver jobba mer med att hitta den bästa placeringen för Contour 60. Räkna med minst 30–40 cm från bakväggen och helst 50–100 cm från sidoväggar. Vinkla dem lite inåt, så att du precis ser insidan av kabinetten.
Sedan är det bara att lägga champagnen på kylning och leta fram musiken.

Kanske Dynaudios bästa
De enorma högtalarna är medeleffektiva, med en specad känslighet på 88 decibel. Det nominella motståndet är 4 ohm och delningsfiltret av andra ordningen delar vid 220 och 4500 Hz. Det indikerar att de trivs bäst med stabila förstärkare som har potenta muskler, och från Denon PMA-2500NE med 80 watt till Ayre VX-R med 200 watt går man från ytterst acceptabelt till sinnessjukt bra.
Kort sagt: en bra och kraftig förstärkare behövs – även om det är fullt möjligt att driva Contour 60  med en bra rörförstärkare om man skulle föredra det.
Sonus faber? Tja, de oerhört läckra Olympica III får se sig besegrade av de stora Dynaudiorna, som helt enkelt spelar högre, tuffare och renare när man dra upp volymen. Men de saknar inte finess bara därför.

De är brutalt ärliga och brutalt dynamiska. Det spelar ingen roll om du gillar Yo-Yo Ma, Yellowjackets eller Yello, Contour 60 klarar allt.
De fyra elementen binder ihop musiken sömlöst. Du märker inte frekvensdelningen mellan dem, merparten av tiden låter de som ett enda högtalarelement.
Yo-Yo Mas nyutgivna ”Bach Trios”, med Chris Thile och Edgar Meyer, låter frapperande realistiskt. Du kan höra plockandet på strängarna och de små nyanserna som framträder klockrent i den stora ljudbilden. Tonerna placeras i en djup, tredimensionell ljudbild och pianot i Hélène Grimauds tolkningar av J.S. Bachs ”Das Wohltemperierte Klavier” är massivt och fjäderlätt på samma gång. Där hörs djupet i basen tydligt också. De lägsta tonerna ljuder klangrikt och skälvande längst ned i frekvensregistret.
Klangrik är också Leonard Cohens ”You Want It Darker”, som suger in dig i musiken och får gåshuden att sprida sig när kören sjunger Hineni, Hineni och lämnar dig stum, men inte bedövad. Man blir fängslad, eftersom högtalarna inte står i vägen för förmedlingen. Musiken släpps lös.
Med mer munter musik vill jag berätta att The Weeknd och Daft Punks ”I Feel It Coming” verkligen får mig på partyhumör. Vrid upp volymen och släpp lös Ayre-förstärkaren, som verkligen trivs med de stora högtalarna. Det här är ingen prisvinnande inspelning rent tekniskt, men det tycks inte högtalarna bry sig om. De sätter rytmen i fokus och den strama men ändå livliga basen griper tag i höfterna precis så som bra popmusik kan göra.
Pink Floyds ”Division Bell” från Tidal Masters låter mäktigt förförande. På många sätt är det som att höra skivan från 1994 på nytt. Högtalarna är extremt bra att skala alla musikens lager från varandra, så att man får med även de minsta klangnyanserna. Jag kan inte komma på många högtalare i den här prisklassen som har ett så naturligt fokus även på små detaljer. Allt finns med i ljudbilden. Som på samma gång är välstädad, bergfast och bred.

Den allra sista oktaven i basen kommer inte med så bra, och det finns högtalare med ännu luftigare diskant. Men knappt någon som är så balanserad och väluppfostrad.
I den luftiga ljudbilden finns aldrig en aggressiv ton, inte ens när man spelar högt, och även om jag skulle karakterisera ljudet som neutralt så finns det tillräckligt med värme för att särskilt röster ska låta naturtrogna.
Min enda invändning är egentligen att de är så stora. Det kan hända att de mindre Contour 30 är en bra kompromiss. Särskilt i mindre rum. Hur som helst är det ingen tvekan om att detta är referensklass de luxe.

Sonus faber Olympica III har mer värme och är en aning mer beslöjade i toppen, och går inte riktigt lika djupt i basen, medan Focal-högtalarna är lika neutralt balanserade som Contour 60 i mina öron. Ingen av dem kommer för övrigt i närheten av samma kristallklara ljudtryck, enligt min mening.

Referensklass
Dynaudio Contour 60 ser kanske stora och bastanta ut på bild – och de är kolossala – men låter så raffinerade och välbalanserade att de definitivt kan klassas som highend. Av allra yppersta slag. Om du vill ha en högtalare som låter tufft, dynamiskt och neutralt på samma gång, är detta en av de bästa du kan välja. Den är inte en av de lättaste att placera, och inte att driva heller, men belöningen är enorm i form av stor och välbalanserad ljudbild med oändliga klangfärger. Dynaudio har gjort det igen.