: Bowers & Wilkins 805 D3

Om jag ska vara kritisk finns det kanske bara en handfull stativhögtalare som gjort sig förtjänta av legendstatus. Bland Rogers, Dynaudio, KLH, Acoustic Energy och kanske ett par andra, ligger Bowers & Wilkins högt upp på listan.
De har legat i toppen ända sedan 1990 när Matrix 805 kom, den första modellen med deras speciella skelett på insidan och diskanten på utsidan av kabinettet. Högtalaren känns enkelt igen på det karaktäristiska gula membranet och på diskanten på ovansidan. B&W har följt receptet till punkt och pricka ända tills nu.
De efterföljande utgåvorna hette Nautilus 805, 805S och 805 Diamond. Samtliga hade olika versioner av B&W:s gula baselement med membran av flätat Kevlar. Diskanten satt alltid på ovansidan och kabinettet använde fortfarande det inre Matrix-skelettet. Som ska dämpa resonanser och kanalisera bort kabinettets energi så att den inte når elementen. Du vill ha all musik genom membranen, inte dold bland kabinettresonanser.

Den senaste 805-versionen är byggd efter samma recept, men är den första utan gult Kevlar-membran. Det är det första man lägger märke till, om man är bekant med föregångaren som lanserades 2011. 805 Diamond var den första med diskantmembran av konstgjort framställd diamant, placerad i en avsmalnande pipa på toppen av ett Matrix-kabinett med välvda sidor. Naturligtvis med gult Kevlar-membran – vilket fortfarande används i 600-serien.
I vårt test av 805 Diamond efterlyste vi mer tyngd, djup och dynamik i basen. Resten av högtalaren lät detaljrikt, med blixtsnabba transienter och utmärkt precision. Vår slutsats var att 805 Diamond var en riktig högtalarjuvel, värdig legendstatusen som de tidigare 805-modellerna hade byggt upp.
Nya 805 D3 är ännu bättre.

Skenet bedrar
Högtalaren ser ut som sin föregångare, fast har ett silverfärgat basmembran, vilket antyder att B&W har lyssnat på kritiken. Men faktum är att det är mer än så som är nytt. Delningsfiltret är uppgraderat och kabinettet är ännu styvare. Det enda som känns igen direkt från föregångaren är den fina diamantdiskanten på toppen och de dubbla terminalerna på baksidan.

Kabinettet är nykonstruerat och byggt på ett annat sätt. Det är ännu styvare och dämpar interna resonanser bättre, medan den svagt böjda fronten reducerar diffraktion som annars kan orsaka en ofokuserad ljudbild.
Det nya baselementet är 16,5 cm stort och sitter bultat direkt i Matrix-skelettet på insidan. Basreflexporten har en välvd mynning med en yta som en golfboll. Vilket ska ge mindre luftmotstånd.

Diskantelementet som sitter i den koniska pipan på toppen är likadant som det vi vet fungerade helt perfekt i föregångaren, men baselementet är helt nytt.
B&W kallar det för Continuum och hävdar att det är ännu bättre än Kevlar. Även här är membranet flätat, men en komposit av material som B&W har ägnat nästan åtta år åt att fullända. De säger själva att de använt mycket datorsimulering och gått igenom närmare 70 olika varianter av materialet innan de landade på den slutliga versionen som vi testar här.
Membranet är styvare, dödare och tål mycket mer rörelser innan det börjar flexa – och B&W hävdar att det är mycket snabbare och tacklar ännu högre effekt. Det är också ett mycket bättre mellanregister eftersom det har ett bredare och bättre kontrollerat frekvensregister. I båda ytterområdena. Detta har bland annat resulterat i en mycket bättre basåtergivning än vi någonsin har hört från en 805-högtalare.

 

Fyllig klang, transparent ljudbild
Första intrycket kan luras och ge intrycket att högtalarna är lite tråkiga. Särskilt om de står i ett överdämpat rum med mycket möbler, mattor och gardiner. Men placera dem ett par decimeter från bakväggen och vinkla dem svagt inåt – inte för mycket – så står du inför uppseendeväckande musikaliska upplevelser. Av en typ som du inte förväntar dig från en relativt kompakt högtalare.
Klangen är varmare, ljudbilden större och mer upplöst. Det finns mer substans i basen än i 805 Diamond. Den dynamiska kontrasten är också bättre, högtalarna påminner om ett mellanting mellan den behagliga finessen hos Sonus faber Olympica I och den blixtsnabba precisionen hos Dynaudio Contour 20.
805 D3 kan överraska med ett seriöst djup och inte minst tryck i basen.
Det märks bland annat i det senaste albumet från Beyonces lillasyster Solange. Det är ett bra exempel på hur bra kontroll högtalarna har i basen. De hårda slagen på trummorna i ”Where Do We Go” känns i kroppen och det går att spela anmärkningsvärt högt innan basen bryter upp. Jag lade märke till att det finns lite mer luftig klang i virveltrumman med Dynaudio Contour 20, men basdynamiken är inte det minsta sämre.

Jämfört med Sonus faber Olympica I finns det mer djup hos B&W och mellanregistret är bättre fokuserat. Det är mer nyanserat också och diskanten är lika len som silke. Renee Flemings sopranstämma och Cecilia Bartolis mezzo är helt befriad från färgningar och betoningar. Det vittnar om ett delningsfilter som är oerhört väl anpassat efter Continuum-elementet och diamantdiskanten.
805 D3 saknar djupet som behövs för att få med hela den lägsta oktaven i en konsertflygel. Men det märks inte på konserter med Keith Jarrett. Inte om man inte är van vid en musikalisk subwoofer som sträcker sig ner mot 30 Hz utan att tappa effektivitet.
I den andra änden av registret finns diskanten på plats helt diskret, utan att någonsin låta hårt, skärande eller vasst. Precis som vi har vant oss vid från B&W:s diamantdiskanter är den ytterst upplöst, distinkt och precis. Kanske inte lika luftig och transparent som en del banddiskanter, men mycket mer neutral och välkontrollerad.
Klangen i musiken drar åt det varmare hållet, utan att jag uppfattar högtalarna som färgade. Snarare låter de behagligt balanserade, utan att vara tandlösa. För det saknas ingen dynamisk kontrast här. De här kan du faktiskt spela ganska så lågt med och ändå få med musikens klanger, detaljer och bas.
Det finns så lite att klaga på och så mycket att glädja sig åt med 805 D3 att jag blev sittande mycket längre än jag brukar framför högtalarna under testperioden.
Det är en fin indikation på en lyckad konstruktion.

B&W:s bästa köp
I mina öron är 805 D3 ett av de bästa köpen av alla dyrare stativhögtalare. Den största nackdelen är att ett par rejäla stativ gör de redan kostsamma högtalarna ännu dyrare, och att de behöver en seriöst potent förstärkare för att öppna upp sig ordentligt. Om inget av detta känns avskräckande så är detta högtalare som verkligen är värda att komma ihåg. De för vidare arvet från 800-serien med bravur och lägger sig i highend-högtalarnas tätskikt i kompaktklassen. Designen är en bonus i mina ögon, särskilt i svart pianolack eller matt vit lack, som passar fint till de ljudmässiga prestationerna man snabbt blir beroende av.