test: Bowers & Wilkins 702 S2

Det var inte utan förundran som undertecknad besökte Bowers & Wilkins engelska fabriker 2015, där den då nya helt nya 800 D3-serien på ett imponerande sätt byggdes av helt automatiserade robotar. Förutom att se nästan magisk ut garanterar produktionen ett helt identiskt resultat varje gång, till skillnad mot om man sätter ihop allting för hand.

Med 800 D3-serien rättade B&W till i princip alla svagheter från tidigare versioner, samt introducerade nya material. Resultatet måste sägas vara högtalare som är rena mästerverk. Priserna är därefter. Du får nämligen punga ut med 87 000 kronor för ett par av den minsta golvmodellen 804 D3, och den största 800 D3 flyttar in hela dit bohag på fattighuset med ett pris på nästan 300 000 kronor.

Personer med mer normala budgetar har varit hänvisade till CM-serien. Där finns det också gott om fina kvaliteter, vilket gjorde att toppmodellen CM10 föll vår recensent i smaken. Men där finns också mer medelmåttighet – bland annat nådde inte CM8 S2 riktigt hela vägen fram i vårt grupptest för två år sedan.

Men nu har det blivit dags för en helt ny högtalarserie. CM har pensionerats, för att bana väg för den helt nya 700-serien. Eller 700 S2 som den heter eftersom B&W faktiskt hade en 700-serie 2004. I den serien testade vi 705-modellen med blandade resultat. Den lät fint på låg volym men drog sig nästan in i sitt skal när man vred upp lite. Gudskelov har inte den nya serien hämtat inspiration från den gamla, i stället har B&W låtit teknik krypa ner från den mycket dyrare 800 D3.

Golvhögtalaren 702 S2 är den vi testar här. Seriens toppmodell. Jämfört med 800-serien går priset på 40 000 kronor helt klart att leva med, speciellt som en del av kvaliteterna är desamma. B&W får konkurrens av flera andra, till exempel Monitor Audio Gold 300 (test är på gång), DALI Rubicon 6 och Audiovector SR3 Super, som är ungefär lika stora och har samma allround-ambitioner.

Modern teknik

Bland annat har Kevlar fått sparken som material i mellanregistret. Kevlar passar egentligen bra för detta ändamål, eftersom det flätade materialet skapar en motfasförvrängning till varje uppbrytning. Men Kevlar har ganska så stora uppbrytningar, vilket orsakar en hel del stående ljudvågor längs membranet. Det betyder att mycket av förstärkareffekten går åt för ingenting – vilket minskar dynamiken.

Precis som i 800 D3-serien används i stället ett silverfärgat, flätat material som är klätt med ett tunt metalliskt lager. Det har samma huvudegenskaper som Kevlar men har mindre uppbrytningar, och stående ljudvågor dör ut med en gång. Och eftersom membranet inte är upphängt i en gummiring, utan i princip är monterat direkt på kabinettet, så kallar B&W det för Continuum. Det innebär att själva membranet – inte gummiringen – åstadkommer det mesta av rörelserna, vilket är en stor fördel när membranet har så god kontroll på förvrängningarna.

Flygplansvingeprofil

I baselementen är membranen av typen Aerofoil, precis som i 800 D3-serien. Det är ett superstyvt membran, tjockare i mitten än ut mot kanterna så om man gör ett tvärsnitt och tittar från sidan så påminner formen om en flygplansvinge i genomskärning. Därav namnet. Detta ska ge mycket mindre förvrängning från en tunnare (och alltså lättare) profil än vad man hade varit tvungen att ha om hela membranet skulle ha varit jämntjockt. 800 D3-högtalarna har membran av en sandwichkonstruktion med kolfiber på båda sidor om ett syntetiskt specialskum, men B&W 700 S2-serien har två lager papper på var sida om ett skikt isopor. Billigare, utan att vara nämnvärt sämre, hävdas det.

 

Koldiskanter

Men det mest intressanta med 700 S2-serien är diskanterna, som har utvecklats helt från grunden. Fast med inspiration från diamantdiskanterna i 800 D3-serien.

I den dyraste serien är diskantdomerna av industriellt framställd diamant. Processen går ut på att utsätta grafit för extremt tryck, så att det förvandlas till diamant. Enligt Element Six, företaget som tillverkar diamanten, är trycket som materialet utsätts för ungefär samma som om man skulle ställa hela Eiffeltornet upp och ner på en back läsk. Eller, i mer tekniska termer, 6 till 8 gigapascal, vilket motsvarar 60 000-80 000 jordatmosfärer.

700-serien har aluminiumdomerna i de billigare serierna bytts ut, men B&W har inte gått så långt som att använda diamant, eftersom det är en extremt dyr process. I stället används en enklare form av kol som dome-material. Inte för att det är något hafsverk direkt, eftersom diskanterna enligt B&W görs genom att en dome-form bombarderas av kolatomer, och efter ett tag har tillräckligt många atomer fastnat för att formas till ett diskantmembran. De nya koldiskanterna har en uppbrytningsfrekvens på 47 kHz, betydligt bättre än aluminium och ungefär samma som beryllium. Det betyder att när högtalarna rullar av i toppen vid 33 kHz så är det nästan helt utan förvrängning i det återgivna frekvensområdet.

Välgjord toppmodell

702 S2 är den största golvhögtalaren i den nya serien. Med undantag av den största stativmodellen 705 S2 är det den enda som har fått den välkända Nautilus-diskanten i en egen droppformad kammare ovanpå kabinettet. Genom att koppla bort den fullständigt från resten av kabinettet minimeras förvrängningar, så att musiken potentiellt kan veckla ut sig bättre.

Tack vare en tämligen hög känslighet utnyttjar 702 S2 en större del av förstärkareffekten än en del konkurrenter, så det kan finnas pengar att spara på förstärkaren. Ändå är det alltid en fördel att ha gott om kraftresurser för att verkligen få ut de dynamiska kontrasterna mellan svaga och starka passager i musiken. ”Köp det bästa du har råd med” gäller alltså även här.

Snygga högtalare

När jag packade upp högtalarna var de verkligen en vacker syn i svart pianolack. En solid tyngd och kvalitetskänsla rakt igenom. Och det silverfärgade Continuum-membranet är en snygg kontrast mot det svarta, samtidigt som diskanten på toppen lägger till fina kurvor till ett annars fyrkantigt kabinett. Hela tre baselement ger auktoritet och förväntningar om ett rejält tryck!

Bottenplattan måste sägas vara i största laget, med en bredd på 36 cm och mer än 45 cm djup. Om man väljer att montera fast den så får man förbereda sig på att det går ut över det strömlinjeformade utseendet. Fördelen är naturligtvis att det krävs mer för att välta högtalaren, vilket är ett plus om man har småbarn som springer runt.

Första intrycken

När högtalarna kopplades in först lät de mycket öppet och upplöst, drivna av digitalförstärkaren NAD M32. Särskilt klassisk musik lät väldigt imponerande, med luftiga trianglar, aggressiva fioler och ytterst livliga trumpeter. Där det saknades en smula, men som bara krävde lite arbete med placering för att få på plats, var i basregistret. Långt ut på golvet var kontrabasarna lite tama och pukornas fundament kom inte fram riktigt ordentligt. När högtalarna ställdes mer exakt där vi mätt upp att deskulle stå, satt allt mycket bättre. Kontrabasarna kändes fysiska och sista satsen i Beethovens 5:e symfoni i högupplöst MQA-kvalitet från Tidal fick en svartare bakgrund, med mer djup.

Extra trevligt var att det var mycket lättare att få högtalarna att låta bra nära bakväggen. Basen flyter ut lite mer än med helt optimal placering, och somliga tycker kanske att den är fyllig i överkant, men den ligger så nära att jag inte är rädd att rekommendera de här till personer som har begränsat med plats hemma.

Musiken framträder

702 S2:s största styrka är att den kan förmedla musiken som den är inspelad. Det betyder framför allt att bra produktioner i hög upplösning briljerar ännu mer.

Ta till exempel Ragnhild Hemsings och Tor Espen Aspaas klassiska Northern Timbre, utgiven på skivbolaget 2L. I 96 kHz FLAC-versionen låter det stort och snyggt, med massor av sprödhet i fiolen och tung klangbotten i pianot. Man skulle kunna tro att det knappast kan bli bättre. Men i MQA-versionen framträder samma musik ännu mer organiskt. Små dynamiska variationer i fiolstråkarna kommer fram bättre och när Hemsing spelar kraftfullt låter det vassare i 96 kHz-versionen, som ”naggar lite i örat”, meden MQA-versionen bara låter härligt aggressiv, utan att bli vass. Mer som att höra en fiol levande live.

Akustiska visor

Högtalare som låter så bra med klassisk musik klarar automatiskt enklare vismusik på rak arm, och 702 S2 är inget undantag. Ed Sheeran och Beyoncés ballad Perfect Duet är en mycket välproducerad, lugn låt med gitarr och elorgel, och Sheerans röst kommer ut rakt ur högtalarna och hänger viktlös i luften. Ljudbilden är bred, luftig och öppen. Och övertonerna. Övertonerna! Gitarrsträngarnas krispighet överträffas bara av ackordens utklingning och harmonisering. Sedan kommer Beyoncé halvvägs in i låten och understryker verkligen alla kvaliteter. Sångrösterna och kören har en fantastisk klang, och hela tiden ligger orgeln och lurar i bakgrunden. Luftig, klar och stämningsfull.

Rock och rytmer

Men det här är inte bara en högtalare för klassisk musik och lugna visor. Sätt på tuff rock som A Perfect Circles Counting Bodies Like Sheep och förbered dig på en häftig och rockig upplevelse.

Med tre 6,5-tummare i basregistret slår högtalarna definitivt tillräckligt hårt för att lämna spår efter sig. Musiken är fysisk, med hårtslående trummor och sköna distade gitarrer. Förfriskande viktlöst och hårt på samma gång. Det låter omisskännligt som Bowers & Wilkins, fast ännu stramare och mer dynamiskt än vi är vana vid. Och luftigare.

I nedre basregistret kan bastrumman uppfattas som lite mjuk, speciellt om man är van vid stenhårda saker från Klipsch eller JBL. Även Audiovector SR3 Super kan kännas något rappare i övre basregistret. Men 702 S2 är minsann ingen mes, den låter både luftigare och mer homogen och städad. Tar man med alla kvaliteter i beräkningen så är de helt enkelt ett par mer kompletta högtalare.

Jag gillar också att de funkar så bra med en förstärkare för rimliga pengar, vilket inte är någon självklarhet. Men man kan mycket väl koppla in en highend-förstärkarkombination som Hegel P30 och H30 – och det har jag gjort också – och få ännu mer kontroll, upplösning och alla andra fina ord och beskrivningar man kan fylla på med. Men det viktigaste är att högtalarna går att driva optimalt med en förstärkare i samma prisklass. Och det kan de definitivt.

 

Slutsats

I egenskap av en toppmodell cementerar 702 S2 den nya högtalarserien från Bowers & Wilkins som en av de allra bästa i sin klass. Det här är något av det bästa vi har hört i prisklassen, och de fungerar lika bra med pop, rock och rap som med klassiskt och jazz. Det finns mer hårtslående saker där ute, men homogeniteten och upplösningen är 702 S2 nästan ensamma om för de här pengarna. Högtalarna fängslar med alla musikstilar och du får ut mycket ur dem även med en billig förstärkare. Och att de tål att stå ganska nära bakväggen är inte heller någon nackdel. Två tummar upp!