TEST: Mazda MX-30 med Bose Sound System

Man kan få intrycket att de flesta elbilstillverkare slåss om vem som kan vara mest futuristisk, men Mazda går åt andra hållet med sin första elbil MX-30. Den har nedtonad mittkonsol och välbekanta instrumentpaneler, där alla knappar och spakar sitter där du förväntar dig att hitta dem.

Inte för att Mazda MX-30 saknar något på utrustningsfronten. Här får du vindrutedisplay (HUD), hela två 7-tums skärmar (där bara den som visar kupétemperatur och luftkonditionering har pekskärm) och en bakre kamera som standard. Du får också en virtuell instrumentpanel som visar allt du behöver veta om batterikapacitet och körekonomi och dessutom var laddningsporten sitter (längst bak till höger).

Välutrustad standard

Standard är även uppvärmda och dimbara backspeglar, LED-strålkastare, parkeringssensorer fram och bak samt 18-tums lättmetallfälgar. 220-volts eluttag i mittkonsolen ingår också, vilket är extra användarvänligt för passagerare fram som har en laptop i knät. De karaktäristiska ”självmordsdörrarna” bak är också en frisk fläkt, även om de inte gör det enklare att sätta sig i baksätet. Helt enkelt för att de är så trånga.

Priset börjar på 370 000 kronor, för det minsta utrustningspaketet som heter Sky. För 30 000 kronor extra får du utrustningsnivå Cosmo, som lägger till ett par extra finesser, bland annat 360-graders parkeringskamera samt en autobroms för fotgängare när bilen backar. Plus annat smått och gott som vitt konstläder och gråmelerad textil. Men för mig är det premium-ljudsystemet, signerat Bose, som är mest intressant.

12 högtalare från Bose

Mazda MX-30 är en liten bil som har begränsat med plats. Bose har fått klia sig lite extra i huvudet för att få plats med den nödvändiga membranytan som behövs för att flytta luft. Först och främst har de velat sätta baselementen i hörnen i stället för mitt på framdörrarna. Hörn ger bättre timing och fasrespons i basen, men är inte optimalt för återgivningen av sångröster och instrumentens mellanregister.

Längst fram i kupén har Bose därför valt att fördela tonregistret på tre högtalarelement för höger och vänster kanal: mellanregister mitt på dörrarna, diskanter längst ner på A-stolparna innanför backspeglarna och baselement i sidorna längre fram, i knähöjd. Längst upp på instrumentbrädan sitter en centerhögtalare. Baksätet har en mellanregisterdiskant i varje dörr.

För att se till att basen blir djup och stark har Bose dessutom placerat en subwoofer i bagageutrymmet. Som därför har minskat i storlek från redan beskedliga 366 liter till blygsamma 341 liter. Det finns ingen ”frunk” heller. Lastutrymmet är visserligen något större än Hyundai Konas 332 liter, men detta är långt ifrån någon familjebil. Å andra sidan får man en finfin basrespons på köpet. Mer om det senare.

Självjusterande ljudnivå

Eftersom bruset i kupén förändras med hastigheten och underlaget använder Bose en teknik som de kallar AudioPilot. Den håller koll på bakgrundsbrus och justerar musikens ljudnivå uppåt och nedåt därefter. På så sätt slipper du ställa in volymen manuellt när du kör fortare eller långsammare eller åker in i en tunnel.

Bose har också jobbat med att kunna ge varje passagerare en bra stereobild, fast om du vill ha det bäst för alla så låter du ljudbildens fokus vara centrerad i kupén.

Väldämpad

Mazda MX-30 har i grund och botten en väldämpad kupé som är väl avskärmad från hjulbrus. Det är en bra utgångspunkt för bra musikupplevelser i en hektisk vardag.

Tyvärr har Mazda i sin iver att behålla känslan av fossila bilar utrustat MX-30 med ett fejkat motorljud inuti kupén. Och det går inte att stänga av! Med musiken på medelhög volym tänker jag inte så mycket på det, men jag kan ändå inte låta bli att undra varför …

Mazda MX-30 har snyggt ljud

Det mesta är förlåtet när favoritspellistan startar. Visst, jag måste justera både diskant och bas en del, annars har Bose-ljudet lite för mycket fokus på mellanregistret för min smak. Men då blir det bra också. Väldigt bra. Billie Eilishs lågmälda röst framträder rent och tydligt i kupén, på samma gång som det är fin kontroll över basrytmerna. Basen är rapp och bestämd, utan att bli överdrivet boomy. Tonerna är rena och det finns inget i kapen som rasslar eller vibrerar. Till skillnad från exempelvis Lexus UX300e, som har ett ännu bättre ljudsystem från Mark Levinson men som har sämre dämpning av kupén och där framför allt dörrarna skorrar i basen när man spelar högt. Mazdan är mer välgjord.

Det är fin dynamik även i svårare stycken. Klassisk musik låter bra och den brutala Krotona Days med Rodrigo y Gabriela, där de sitter och hamrar loss på var sin flamencogitarr, har snygg snärt och bra tryck.

Ljudsystemet har inte riktigt samma tryck och underhållningsfaktor som Harman Kardon-systemet i Mini Cooper SE, men Bose gör vad de ska i Mazda MX-30 och mer än så. Har du precis köpt en Volkswagen ID.3, säger du? Är du är intresserad av ljud så är det läge att börja sura, för den stereon når inte Mazda-systemet ens upp till knäna.

Inte särskilt spännande att köra

Bortsett från ljudsystemet är Mazda en mer vardaglig historia. Jodå, den ligger fint på vägen, styrningen är lyhörd och fin och bilen är intuitiv att använda för de som inte är vana vid elbilar.

Tyvärr gäller det även accelerationen. Här finns inget som påminner om en elbil. 0–100 km/h på 9,7 sekunder är inte precis raketsnabbt, och det berättar inte ens hela historien. Min egen 2013 års Nissan Leaf gör samma bedrift på 11 sekunder, men den upplevs fortfarande som piggare än Mazdan. Den är nämligen mer direkt precis när man trycker på gasen. Mazda har däremot lagt in en vridmomentfördröjning, vilket var något jag inte heller gillade i Honda e. Hondan är däremot snabbare, ännu fräschare på insidan och har bland annat kameror som sidobackspeglar.

”Växelspaken” på Mazda MX-30 är som en gammaldags automatlåde-växelspak: För att växla från Park till Drive måste spaken tryckas åt höger och sedan nedåt. För att lägga i Park igen måste spaken dras upp till R och sedan till vänster. Lite krångligare än i andra elbilar, men något som fossilbilister är vana vid.

Döda vinkeln

Mazda MX-30 varnar för döda vinkeln, och det är tur. Förarens sikt blockeras nämligen av ramen mellan förardörren och den bakvända bakdörren. Alltså där B-stolpen skulle ha suttit om det fanns någon. Det betyder att man måste luta sig fram ganska så mycket för att se om det kommer trafik från vänster när man ska svänga i en korsning.

Begränsad räckvidd

När vi pratar om körning måste vi nämna räckvidden. Den uppges vara 200 kilometer enligt WLTP-standarden, vilket är ännu lite kortare än vad både Honda e och Mini Cooper SE klarar. Snabbladdning går också långsamt, max 50 kW. Detta behöver inte vara något stort problem, eftersom det här knappast är bilen du väljer om du åker på långresor ofta. Här får du varken plats med stor familj, vuxna baksätespassagerare eller särskilt mycket bagage.

Med andra ord är detta en stadsbil förklädd till en SUV. Lite som Hyundai Kona, bortsett från att denna faktiskt kan köra mer än dubbelt så långt. Fast då kostar den lite mer också.

Slutsats

Mazda MX-30 är en elbil som ger mycket utrustning för pengarna. Här finns massor av funktioner – några är praktiska och andra är överflödiga – och det ingår ett mycket kapabelt Bose-system. Det förbättrar körglädjen avsevärt, oavsett vilken musikstil du gillar.

Vad bilen saknar är plats i baksätet och bagageutrymmet, plus att detta är långt ifrån den piggaste elbilen vi har kört. Den har också en betydande död vinkel på grund av de stora karmarna runt bak- och framdörrarna.

MX-30 påminner lite om Hyundai Kona både när det gäller storlek och utrustning, bortsett från att den senare har mer än dubbelt så lång räckvidd. Även om den också är lite dyrare.

Med andra ord måste du väga räckvidden mot kostnaden. Om du inte behöver en bil för långa resor, utan klarar dig fint med att åka till och från jobbet och uträtta små ärenden här och där, är det ingen tvekan om att Mazda RX-30 ger väldigt mycket bil – och utrustning – för pengarna. Och inte minst bra ljud när du kör. Även om den alltså är lite långsam.

Och hur är det egentligen med det där fejkade motorljudet?