test: BeoSound Shape

Som gammal hifi-nörd har jag vuxit upp med att en stereo består av två högtalare och en förstärkare. Och ska man få ut det mesta ur högtalarna så ska de ställas så att de utgör två av hörnen i en liksidig triangel, där det tredje hörnet är lyssningsplatsen. Och helst ska högtalarna dras ut en bit från väggen.

För BeoSound Shape gäller inget av detta! För det första ska de hängas upp på en vägg. Och så går det åt minst fyra högtalare i ett system, helst många fler. De kan dessutom placeras som man vill, i stort sett. Och till sist finns det egentligen inte någon favoritlyssningsplats. Man kan sätta sig där man har lust, eller till och med gå runt i rummet, utan att det påverkar stereoperspektivet. Vad i hela friden sysslar de med hos B&O?

 

Skalbar skulptur

BeoSound Shape är diskret och iögonfallande på samma gång. Man ser inga synliga högtalare i rummet, däremot en slående ”väggdekoration” som består av sexkantiga fält som sätts i ett mönster. Antalet fält avgörs av plats och plånbok. Fälten är klädda med tyg som finns i flera olika färger och textilier.

Systemet är helt aktivt och består av tre sorters moduler: högtalare, förstärkare och akustiska dämpare. Modulernas fördelning och placering är valfri. Med hjälp av ett onlineverktyg kan man skräddarsy sitt system efter just det vardagsrum som det ska spela i.

Varje förstärkarmodul har åtta förstärkarkanaler på 80 watt vardera, som kan driva upp till fyra högtalare eftersom systemet har elektronisk delning och det alltså går åt två förstärkarkanaler till varje högtalare. Allt styrs – naturligtvis – av en DSP (Digital Signal Processor) som korrigerar fas och frekvensgång och ser till att högtalarna inte tvingas göra något de inte tål. Det kan finnas maximalt 11 ​​förstärkarmoduler och 44 högtalarmoduler i en installation. Då behöver man ha en stor vägg. Fast då befinner vi oss också i en effekt- och prisklass som kan mäta sig med BeoLab 90. Systemet vi testade bestod av åtta högtalare och två förstärkarmoduler. Alltså dubbelt så mycket som det minsta systemet och med ett pris på ungefär 80 000 kronor.

 

Förbättrar akustiken

Shape-systemet är utformat för stora öppna rum. Det kan vara vardagsrum/matsalar eller offentliga utrymmen som hotellobbyer och butiker. Sådana typer av lokaler har ofta dålig akustik på grund av stora rena väggar och golv samt sparsam möblering. Hård akustik kan få även de bästa högtalarna att komma till korta – vilket alla som varit på en konsert i en sporthall kan intyga. BeoSound Shape kan däremot förbättra akustiken med hjälp av ljuddämpande moduler som ingår i systemet och som kan tämja reflektioner och långvarig efterklang. Det finns däremot ingen inbyggd digital rumskorrektion. Men Jakob Dyreby, som i egenskap av elektroakustiker har ansvarat för den tekniska utvecklingen av systemet, hoppas att det kan komma i en framtida uppdatering av programvaran.

Olika ljud i alla högtalare

Det som gör BeoSound Shape extra intressant är hur de många högtalarna arbetar tillsammans. Stereosignalen panoreras och tidsförskjuts nämligen efter varje högtalares placering på väggen. Ingen av högtalarna i klungan spelar alltså exakt samma sak. Det betyder att stereoperspektivet förblir stabilt – och att sångaren stannar kvar på samma plats – även om man rör sig runt i rummet. B&O kallar effekten för ”Band on the wall”. Ambitionen har varit att skapa en ljudupplevelse där man får en känsla av att bandet spelar live från väggen, så att publiken kan röra sig fritt runt den.

 

Trådlösa alternativ

BeoSound Core-anslutningsmodulen kan streama musik trådlöst via Chromecast, AirPlay och Bluetooth. Systemet kan också användas med B&O:s eget multiroom-system.

 

Ljudet av BeoSound Shape

Eftersom Shape-systemets är uppbyggt som det är, och varje system ska skräddarsys efter lyssningsrummet och sedan ställas in av en installationstekniker, utförde vi inte testet i vårt eget lyssningsrum utan i ett av B&O:s egna demorum på fabriken i Danmark. Rummet hade någorlunda normala mått (ungefär 25 kvadratmeter stort) men en mer kontrollerad akustik än de flesta moderna vardagsrum.

BeoSound Shape är överraskande att lyssna på. Både för att den platta väggdekorationen låter som ”normala” högtalare – och för att den inte alls gör det!

De tallriksstora högtalarna innehåller en 5-tums bas och en 3/4-tums domediskant vardera. Inget som utlovar höga ljudtrycksnivåer eller djup bas. Men när tillräckligt många spelar tillsammans – och dessutom har en DSP som hjälper till med de mest hämmande naturlagarna – så blir resultatet något annat.

Först och främst låter BeoSound Shape stort. När högtalarna täcker det mesta av väggens bredd så blir ljudbilden av naturliga skäl stor nog. Vad som däremot kommer som en överraskning är att punktformigheten och upplösningen är riktigt utmärkt. Körstämmorna i ”Right Hand Man” från musikalen Hamilton framträder snyggt i stereobilden. Och det är enkelt att urskilja rösterna, vilket är extra imponerande med tanke på att de delas upp av signalbehandlingen och panoreras ut mellan högtalarmodulerna. Och det djupa basmullret i samma musikstycke återges med all tyngd som behövs.

 

Inte bara prydnad

Helt omöjliga uppgifter, som James Blakes ”Limit to Your Love”, mäktar inte Shape riktigt med. Den klarar av det, och datorstyrningen gör det i princip omöjligt att spela sönder något. Men subsonisk bas på full volym är inte vad högtalarna är gjorda för. Med mer normala rocklåtar är det däremot högt till taket. Shape ser måhända ut som en skulptur, men är inte alls bara en prydnad!

Det mest komplexa man kan be en högtalare om är djupperspektiv – illusionen av att ett rum öppnar sig bakom högtalarna. Det går faktiskt riktigt bra. I Hanne Boels version av ”The Ballad of Lucy Jordan” känns det som om instrumenten står i ett rum, och inte bara är uppställda på en rad. Rummet är dock inte riktigt lika djupt som med konventionella högtalare med samma prislapp.

 

Band on the wall

Området där Shape skiljer sig från alla andra högtalare jag hört är hur stereoperspektivet beter sig i rummet. B& O kallar som sagt effekten för ”Band on the wall” och det ska tolkas som att det verkar som om artisten befinner sig i rummet, med ryggen mot väggen. Detta är långtifrån första gången en högtalartillverkare har hävdat något liknande. Men den här gången ligger det faktiskt något i allt säljsnack.

Med ett normalt par högtalare är stereoperspektivet en psykoakustisk illusion som man måste befinna sig mittemellan högtalarna för att skapa. Flyttar man sig från ”finstolen” i mitten så kantrar perspektivet och ljudet tycks bara komma från den närmaste högtalaren.

 

Med BeoSound Shape är stereoperspektivet stabilt. Precis som om orkestern stod i vardagsrummet och spelade akustisk livemusik. Det beror på att de två stereokanalerna delas upp och panoreras i ”band” som motsvarar varje enskild högtalares placering. På så sätt bevarar instrumenten och sångrösterna sin plats i perspektivet, var man än befinner sig i rummet.

Slutsats

BeoSound Shape är inte en högtalare för vem som helst. Man kan mycket väl hitta ett högtalarsystem för samma pengar som återger musiken mer nyanserat och med bättre rumskänsla. Men inga som kan skräddarsys och anpassas i samma utsträckning. Och absolut inga som kan växa med uppgiften genom att man kompletterar med extra moduler. Digitaltekniken har också åstadkommit ett par fullständigt unika ljudegenskaper som innebär att musiken kan avnjutas i hela rummet utan att bara bli bakgrundsbrus. Designen kommer förmodligen, precis som vi är vana vid från Bang & Olufsen, att vara en vattendelare. Men genomtänkt och modig är Shape onekligen.