TEST: Bang & Olufsen Beoplay EX

Bang & Olufsen gör några av de vackraste produkterna vi känner till, inte minst bland hörlurar. Till exempel Beoplay HX, med sina öronkuddar av memory foam som är klädda i lammskinn. Och icke att förglömma toppmodellen H95 som osar av lyx, med både kåpor och fodral av rejäl aluminium.

På grund av sin ringa storlek är öronproppar inte lika lätta att få att glänsa, men B&O har gjort en bra insats på den fronten också, med Beoplay E8 och Beoplay EQ.

Beoplay EX är däremot de första propparna från Bang & Olufsen som har pinnar för mikrofonerna. Det kan i första hand vara en designdetalj, men flyttar också mikrofonerna närmare munnen. Och är en bättre utgångspunkt för god samtalskvalitet vid samtal och möten.

Smakfull design

I mina ögon har Beoplay EX är väldigt smakfull design. Diskret och elegant, med mjuka detaljer. Mikrofonbommarna är kantiga, men kanterna är rundade och inte vassa. Mitt par hade en matt, ljust svart antracitfärg med en blåaktig spegling på utsidan av husen som ger ett unikt och smakfullt uttryck. Man kan också välja Gold Tone, som är beige med guldfärgade detaljer, eller Black Anthracite. Som helt enkelt är svart.

Laddfodralet har samma färg som propparna, i mitt fall betyder det mörkgrått eller ljust svart, beroende på vad man föredrar att kalla det. Gold Tone har ett gyllene laddfodral, vilket jag också gillade när jag fick känna på det lite inför lanseringen.

Touchfunktioner

Som på de flesta öronproppar kan du styra en hel del av Beoplay EX genom beröring. Starta och pausa musik med en enda tryckning på den högra proppen. Dubbelklicka på höger för att hoppa en låt framåt, dubbeltryck på vänster för att backa en låt. Tryck och håll in höger för att höja volymen, gör samma sak på vänster för att sänka. Tryck en gång på vänster för att växla mellan aktiv brusreducering, omgivningsljud (transparens) och allting inaktiverat. Om du vill väcka röstassistenten trycker du på tre gånger på högra proppen.

Allt detta tar tid att lära sig, och personligen använder jag nästan alltid bara mobilen för att göra allting. Men när man väl har satt sig in i det är det ibland skönt att slippa plocka fram mobilen.

Sagolik komfort

Där B&O träffar mitt i prick för mig är på passform. Rätt in i öronen – sedan sitter de där. Lika fast som bekvämt. Detta är faktiskt bland det bästa jag har haft i öronen, näst efter formgjutna silikonproppar. Suveränt!

Multipoint

Beoplay EX har den senaste Bluetooth-versionen (5.2) och stöder flerpunktsanslutning. Det innebär att två enheter kan anslutas samtidigt, till exempel mobiltelefonen och PC:n. Om du lyssnar på musik på mobilen och får ett videosamtal på Zoom eller Teams kan hörlurarna växla över automatiskt till PC.

Medelmåttig trådlös räckvidd

Bluetooth 5.2 ska också i teorin ge en stabilare anslutning än äldre Bluetooth-versioner (4.2 etc.). Det är också min erfarenhet att de flesta öronproppar i dag har en mycket stabil anslutning, och många av dem har en räckvidd som vida överstiger de garanterade 10 meterna. Både 40 och 50 meter har jag stegat upp ute i det fria, och i redaktionens kontorslokaler är det inte ovanligt att jag måste gå igenom hela rummet på över 25 meter, innan jag märker av dropouts i ljudet.

Så är det tyvärr inte med Beoplay EX. De är stabila vid normal användning, men så fort jag når 10-metersgränsen tappas signalen, med ständiga avbrott i ljudet. Det är en besvikelse, för om man jämför med rivalerna i premiumsegmentet, som Bowers & Wilkins PI7, Devialet Gemini, Sony WF-1000XM4 och Sennheiser Momentum True Wireless 3, så krossar de allihop Beoplay EX när det gäller räckvidd.

Bra samtalskvalitet

Beoplay EX imponerar däremot med samtalskvaliteten. Användarens röst framträder klart och tydligt och bakgrundsljud filtreras bort effektivt. Rösten låter lite skarpare och mindre naturlig än med de bästa stora hörlurarna – speciellt de som har mikrofonbom. Men långt ifrån så avlägset och mumlande som med vissa öronproppar. Sammantaget har B&O löst det väldigt bra.

Bra brusreducering – men inte bäst

Brusreduceringen är bra, men släpper igenom lite fler basfrekvenser än både Sennheiser Momentum och Sony WF-1000XM4. Beoplay EX gör dock jobbet mer än tillräckligt bra, även på bussen. Jag har inte provat flygplan ännu, men det bör fungera fint. Omvänt gör omgivningsljud – eller ”transparens” – att man hör ljud utifrån på ett effektivt sätt. När man känner för det.

Platt ljud från fabrik

Så det viktigaste: ljudkvaliteten. Är den värdig ett par lyxproppar? Både ja och nej. I neutralt ljudläge, som B&O kallar Optimal, är den inte det. Ljudet är platt, tråkigt och har en småvass diskant. Inte direkt någon optimal utgångspunkt när man vill ha gåshud av sin favoritmusik.

Instrumenten har ingen svart bakgrund att ”poppa ut” från. För att använda liknelsen med stjärnhimlen så är ljudet som en grå kväll, där bara de allra starkaste stjärnorna syns.

Lyckligtvis kan man justera ljudet i appen och bland förhandsinställda lägen får man ett bra ljud med det som heter Sport. Kanske med en aning för mycket bas, och fortfarande lite vass diskant.

Personlig fintrimning

Som tur är kan man justera ljudet själv. Det gör man med en prick som flyttas vart som helst på en cirkulär yta. Den övre delen ger ljust ljud (mindre bas), den nedre är ”varm” (mer bas), den vänstra ”avslappnad” (mindre diskant) och den högra ”energisk” (mer diskant).

Personligen hamnar jag en bra bit ner mot ”varm”, eftersom jag vill ha basen ganska mycket fylligare. Då blir den en fin kontrast mot diskanten, som inte längre upplevs som skarp. Vill du ha en ännu mer avrundad diskant kan du dra pricken en aning åt vänster. I Sport-läget ligger den ungefär där jag vill ha den, fast lite för långt ner (för mycket bas) och lite åt höger. Jag vill ha den i mitten, eller en aning till vänster.

Hur som helst finns det hopp om att få ut riktigt bra ljud ur öronpropparna, och även när basen är väl energisk så orsakar den inga irriterande färgningar som maskerar mellanregistret. I stället är basen fyllig och bra, samtidigt som sångröster och instrument får behålla sin klang.

Det enda dumma är att varje gång du sparar en ny inställning så försvinner en annan. Och du kan inte ändra en sparad inställning, utan måste spara ändringarna med ett nytt namn. Till sist har du flera egna inställningar lagrade och förhandslägena har försvunnit. Det kan till exempel vara skönt att inte bli av med den som heter Podcast, som lyfter fram röster när man lyssnar på ljudböcker eller poddar.

Häftig pop

Med mina egna inställningar, med mer bas, låter rytmerna i Jack Harlows First Class riktigt tuffa och engagerande, utan att förstöra för mellanregistret där rösten ligger. Och hi-haten är krispig och snärtig. Fader John Mistys countrygitarr klingar ut snyggt på samma gång som basgitarren är fyllig och läcker. Hans lite nasala röst förstärks ändå en del i de här öronpropparna, och försöker man maskera den i EQ:n så försvinner dyrbara övertoner i samma veva. Diskanten blir med andra ord aldrig fullt så silkeslen som jag skulle vilja.

Men sammantaget låter det väldigt bra. Som Imelda Mays mörka och lågmälda röst i den mollstämda ”kabaretballaden” 11 Past the Hour, som skulle passa lika bra i en film av David Lynch som i en av Quentin Tarantino. Sångrösten är stor, mot en bakgrund av stråkar, slagverk och en bas som lägger ett fundament till alltihop. Mycket bättre än i Optimal-läget, där ljudet är för platt och livlöst.

Jag hade kunnat tänka mig ännu bättre dynamisk kontrast, men med rätt inställningar är det inte många trådlösa proppar som slår Beoplay EX på ljud.

Konkurrenter

Det saknas däremot inte konkurrenter i prisklassen. Sennheiser Momentum True Wireless 3 är förmodligen bäst i prisklassen runt 3 000 kronor, vilket är betydligt mindre än vad B&O vill ha för sina Beoplay EX. Momentum-propparna har ett bättre och mer framträdande mellanregister, och en mer neutral och ärlig spelstil. Men även de kan tjäna på lite finjustering i vissa låtar, och det är fullt möjligt att få B&O-propparna att låta minst lika bra. Sennheiser sitter inte heller lika bra i mina öron, och de går inte att justera lika väl i basen utan att det går ut över mellanregistret.

Sony WF-1000XM4 bör du överväga om du vill ha den bästa brusreduceringen. De låter också väldigt bra, speciellt med en Android-mobil och LDAC aktiverat. Men de har inte riktigt samma transparenta mellanregister som Beoplay EX.

Devialet Gemini är en annan modell som kan övervägas. Den anpassar automatiskt ljudet efter lyssnarnas hörselgångar och låter klockrent. Men Beoplay EX har en högre maxnivå, Devialet når sin volymgräns lite tidigt.

Bowers & Wilkins PI7 är mina personliga favoriter, de har en varm och skön klang på samma gång som de är musikaliska till tusen. De kostar lika mycket som Beoplay EX, som är lite friskare i toppen, men också aningen vassare. PI7 däremot har inga EQ-möjligheter, man får ta vad man får. Just detta är en svaghet när öronpropparna kostar så mycket. I mina öron sitter inte heller PI7 lika bra som Beoplay EX. Samtalskvaliteten är också ännu bättre med B&O-propparna.

Slutsats

Bang & Olufsen Beoplay EX kostar en slant, men de här öronpropparna har också ett läckert premiumutseende som matchar en moderiktig stil. De sitter som en dröm i den här skribentens öron, bättre än nästan alla andra öronproppar! De har strålande samtalskvalitet, tillräckligt bra brusreducering – och ett ljud som efter lite justering låter riktigt bra. Man måste in i EQ:n för att få ut tillräckligt med bas och för att dämpa den aningen framfusiga diskanten. Men gör man det så kommer man inte att ångra sig! Sport-läget fungerar också bra, om man inte vill pilla på ljudet själv.

Beoplay EX är helt klart Bang & Olufsens mest lyckade öronproppar hittills. Men vi kliar oss lite i huvudet över en ganska så kort trådlös räckvidd.