Med en kabel på drygt en meter och enbart minijack-kontakt är det uppenbart att Sony har tänkt mer på mobilanvändning än sofflyssning. Å andra sidan följer det med tre kablar.

Sony MDR-1AM2 är en sluten over-ear-hörlur med Sonys välkända design med ovala öronkåpor.

Huvudbandet är fodrat med mjukt konstläder. Detsamma är öronkuddarna, vilket ger en behaglig bärkomfort. På det stora hela är det väldigt trevligt att ha på sig MDR-1AM2. Hörlurarna är så lätta och mjuka att man nästan glömmer att man har dem på sig.

 

Basen är kraftfull och distinkt utan att bli mer överdriven än vad som är bra. Tack vare den slutna konstruktionen finns det gott tryck i trummor. MDR-AM1 har faktiskt en riktigt fin dynamik. Trummorna i Bob Dylans ”Man in the Long Black Coat” har en pulserande rytm.

Rumskänslan i låtar som ”I am Stretched on Your Grave” från The Woolf is Getting Married låter riktigt bra med Sony MDR-AM1.

 

Mellanregistret är angenämt och har inga större betoningar, men är däremot inte lika nyanserat och rent som hos de bästa i testet. I ”Right Hand Man” från Hamilton finns tre röster i samma stämma, var och med sin särprägel. Om uppspelningskedjan förmår ta fram skillnaderna, vill säga. Och det kan den inte här.

Diskanten följer mönstret från de andra tonregistren: den tonala balansen är fin, utan att ljudbilden är för mörk. Men det där sista, lätta och luftiga ”pscht” på hi-haten saknas.

Slutsats

Sony MDR-1AM2 är en hörlur för den som vill koppla av och lyssna på musik med maximal komfort och ha mobilen som källa. Då kommer den fjäderlätta och mjuka konstruktionen till sin rätt. Och så kan man glädja sig åt att den är en tredjedel billigare än de dyraste konkurrenterna. Om man däremot letar efter ett analysverktyg för att få fram de allra sista detaljerna i inspelningarna så ska man leta någon annanstans.

Också i detta test: