test: Beyerdynamic Amiron Wireless

Om du kan tänka dig ett par highend-hörlurar för ungefär 5 000 kronor – eftersom du är en inbiten musikälskare och bara måste ha det allra bästa ljudet, eller kanske vill ha något riktigt bra att mixa ljud med – och är villig att lägga på nästan lika mycket till för att få dem trådlösa, så finns det bara ett alternativ.

Kapslar in öronen

Amiron Wireless är tyska Beyerdynamics första trådlösa on-ear-hörlurar, alltså hörlurar som är tillräckligt stora för att kapsla in öronen helt och hållet. Det betyder att det finns plats för större element, i detta fall 45 mm. För att få optimal kontroll över ett element, särskilt vid höga ljudtryck, är det viktigt med en kraftfull magnet. Beyerdynamic använder starkare magneter än de flesta och Amiron Wireless har en magnetstyrka på över en tesla, vilket börjar närma sig elementen i stora högtalare. Inga småsaker, med andra ord!

Medan de trådbundna Amiron Home är av öppen typ så är Amiron Wireless slutna. Det gör dem mer användbara när man är på språng. Betrakta dem som en trådlös version av de slutna DT1770 Pro, som vi fortfarande anser vara några av bästa vi har hört för under 10 000 kronor.

Hörlurarna kan styras på höger öronkåpa, där man sveper åt sidan för att hoppa mellan låtar och uppåt eller nedåt för att ändra volymen. Två lätta knackningar med fingret så pausar eller startar musiken.

Byggkvalitet och komfort

Amiron Wireless dryper av byggkvalitet och komforten är felfri. Det enda vi saknar är att kunna fälla ihop dem. De är stora och ganska så klumpiga. Men de sitter som en dröm på öronen, här kan man njuta av musik i timmar utan att det trycker mot skallen, och på samma gång dämpas ljud utifrån effektivt. Aktiv brusreducering saknas visserligen, men det saknar jag bara när jag ska flyga eller åka kollektivtrafik.

Skräddarsydd för öronen

I samarbete med audiologer har Beyerdynamic lagt till en möjlighet att anpassa ljudet från Amiron Wireless efter lyssnarens öron. Man laddar ner en app till mobilen, så upprättas en individuell lyssningsprofil efter ett hörseltest. På så sätt kan man skräddarsy ljudet efter sina egna öron. Det här påminner om Nuraphone, som gör ungefär likadant fast helt automatiskt med hjälp av mätningar av örat. Efter anpassningen kan man välja mellan 20 och 100 procents korrigering, eftersom fullständigt korrigerat ljud kan bli lite i överkant. Personligen tyckte jag att det lät mest naturligt med 60 procent, eftersom musiken kunde bli en smula grov i mellanregistret vid full effekt.

Bluetooth

Bluetooth-anslutningen är väldigt stabil, jag stegade iväg 25 meter från min iPhone X innan ljudet började droppa ut. Bättre ljud med aptX HD stöds och dessutom kortare ljudfördröjning med aptX LL. Eftersom jag är iPhone-användare är bara AAC-kodeken relevant, vilket också finns på plats. Lyssnar man med kabel kan man njuta av högupplöst musik i full kvalitet och parad med en bra hörlursförstärkare får man också allra bäst ljud, ungefär i samma liga som ovan nämnda DT 1770 Pro.

 

 Fantastiskt ljud

Ljudet från Amiron Wireless är det inte många hörlurar – vare sig trådlösa eller trådbundna – som kan mäta sig med. Speciellt sångröster, gitarr och cello återges med en sådan krämig mjukhet och värme att man knappt kunde tror det är sant. I Janelle Monáes R&B-låt I Like That har hennes driviga röst nog knappast låtit bättre.

Mellanregistret har en fyllighet och glöd som man bara inte kan få med billiga hörlurar. Och kantslagen på virveltrumman är spänstiga, fast aldrig skarpa eller hårda. Som jämförelse har Master & Dynamic MW60 en ljusare och mer energisk diskant, där kantslagen och hi-haten är krispigare. Men de kan bara glömma Beyerdynamics kvalitet och musikalitet.

Klassisk musik är kanske Amiron Wirelesss favoritsysselsättning, och allra helst stora orkesterverk. Som Stravinskijs brutala balett Eldfågeln. Den har en stor ljudbild, där instrumenten placeras med gott om plats mellan sig och med övertonstrukturer som på lättaste vis skiljer mellan altfioler och violiner, och träblås från bleckblås. Kontrasten är strålande, detsamma är kontrollen i bassektionen. I trådlöst läge kanske maximal ljudnivå är lite lägre än vad jag hade kunnat tänka mig, speciellt i musik med hög kontrast och därmed en lägre genomsnittlig nivå än normalt. I sådana fall är det bra att kunna använda kabel ihop med en ordentlig förstärkare. Till exempel Chord Mojo, som trollar fram ännu mer dynamik i hörlurarna.

Annan musik på mer normal ljudnivå, som pop och rock, låter som en dröm med Amiron Wireless. Med ett undantag: om du gillar bas så ska du veta att de här hörlurarna inte är de mest energiska i djupbasregistret. Visst, de går de hela vägen ner i avgrunden och strukturen i bastonerna framträder som i få andra hörlurar. Men jag saknar det riktigt energiska trycket i bastrumman i Without Me och slagverket i A Perfect Circles über-feta Counting Bodies Like Sheep to the Rhythm of the War Drums. I sådana fall kommer man ännu längre med en extern förstärkare, eller så finns det andra hörlurar som fixar just det bättre. Till exempel Nuraphone.

Slutsats

Att Beyerdynamic Amiron Wireless med prislappen 8 800 kronor är de dyraste trådlösa hörlurarna vi har testat, går lyckligtvis också att höra. Maken till ljud får man leta efter!

Även om musiken är komprimerad via Bluetooth så låter allt oerhört bra när man kopplar in en källa som stöder antingen aptX eller AAC – vilket de flesta gör. Instrumentens klangstruktur kommer fram i rikliga mängder och det är få lurar förunnade att ha en sådan varm, nästan krämig klang.

Det enda vi saknar är lite mer energi i basregistret. De som gillar väldigt mycket energi i diskantregistret vill nog ha mer av den varan, men vi förstår mycket väl att Beyerdynamic har valt den varma klangbalansen i stället för överdrivna detaljer.