Netflix har fryst. Sonos-högtalaren måste stå där du egentligen inte vill ha den, men det är bara där som den nås av routern. Att komma i kontakt med den så kallade smarta dammsugaren från mobilen fungerar bara varannan gång.
Det här är situationer som många förmodligen känner igen. Det handlar om kommunikation och för att dina prylar ska kunna kommunicera behöver de trådlös täckning. Alla lägenheter som är större än en etta kan ha ”döda zoner” i det trådlösa nätverket, om väggarna är gjorda av tegel är det ännu värre.
Själv bor jag i ett hus med flera våningar och min lösning var att ha en router på varje våning. TV:n på loftet längst upp var ansluten till ett annat trådlöst nätverk än stereon på bottenvåningen. Det funkade fint, även om det var irriterande att behöva växla över mobilen till ett nytt nätverk manuellt när man gick upp eller ner en våning.
Sedan fick jag plötsligt hem den första Google Home-högtalaren och allt förändrades. Problemet uppstod när jag ville använda högtalaren för att styra andra smarta prylar. Den kunde nämligen bara styra de apparater som var anslutna till samma nätverk, och då blev det trubbel. Ska man kunna styra smarta produkter sömlöst måste de vara anslutna till en gemensam knutpunkt. Man kan inte ha flera olika nätverk, utan ett enda gemensamt. Men hur gör man det när routern inte täcker hela hemmet?
Svaret är mesh
Du behöver ett mesh-nätverk. Eller ”maskformigt nätverk” som det också kan heta. Ett sådant består av en huvud-router och en eller flera trådlösa satelliter, eller ”noder”. Routern kopplas med en nätverkskabel till internetmodemet eller fibermottagaren, medan noderna bara behöver ström eftersom de kommunicerar med routern via Wi-Fi. Noderna placeras på ställen dit routern inte når på egen hand. Tillsammans fungerar de som ett enda nätverk, med ett mycket större täckningsområde än vad man får från en enda router.
Hur många noder behöver du?
Hur stort nätverk du behöver beror på hur många ”döda zoner” du har. Ett större hem har antagligen fler än ett litet och ett tegelhus fler än ett trähus.
Om du har ett område utomhus med en övervakningskamera eller en robotgräsklippare som ska anslutas till nätverket måste du naturligtvis se till att räckvidden når dit. Du kan behöva ha en extra nod i ett fönster så nära uteplatsen som möjligt.
Många är inte alltid bäst
Routern och noderna skickar signaler fram och tillbaka hela tiden. Om det är möjligt bör routern bara ha täckning till en nod, som i sin tur kommunicerar vidare med en annan. Har du till exempel tre våningar hemma så ska routern antingen stå på första eller tredje våningen och ha en nod på var och en av de andra. Då behöver routern inte kommunicera med två noder samtidigt och utväxla information fram och tillbaka onödigt många gånger. Betrakta det i stället som en stafett, där en nod tar över där routern når sin gräns, och om det inte räcker med en nod så ställs ytterligare en där den första nodens räckvidd avtar.
Detta är en viktig tumregel och betyder också att det inte handlar om att ha så många noder som möjligt i ett nätverk. De kan förstöra för varandra. Det är bättre att ha färre noder, utplacerade korrekt.
Så hittar du optimal placering
Det kan naturligtvis hända att du har två eller flera döda zoner som behöver var sin nod, där båda noderna har täckning från routern. Som regel fungerar det bra, men du riskerar att halvera hastigheten på nätverket. Det ökar också risken för att nätverket hänger sig och måste startas om.
Wi-Fi 6 är räddningen
Risken för att routern får för många saker att hålla ordning på samtidigt blir allt mindre. I sin sjätte generation, alltså Wi-Fi 6 (även känd som ax-nätverk), har det skett en dramatisk förbättring mot Wi-Fi 5 (ac). Båda kommunicerar på 5 GHz-bandet, men i Wi-Fi 6 kan varje antenn kommunicera över flera dataströmmar samtidigt. Resultatet är 50 procent högre teoretisk hastighet än Wi-Fi 5 (9,6 mot 6,1 Gbit/s). Detta är den totala hastigheten för hela nätverket, i praktiken får du maximalt 500–600 Mbit/s till en enhet med Wi-Fi 5, medan jag själv har kommit upp i närmare 1 Gbit/s med Wi-Fi 6.
Högre kapacitet
Anledningen är att Wi-Fi 6 kommunicerar mycket effektivare. Om Wi-Fi 5 ska överföra dataströmmar fram och tillbaka samtidigt behövs många antenner: en för varje dataström. Men Wi-Fi 6 kan skicka och ta emot flera strömmar samtidigt med varje antenn.
Föreställ dig en fyrfilig motorväg med hög hastighetsgräns. I normala fall flyter allt på fint, men under rusningstrafiken på morgonen och eftermiddagen korkar det igen. Föreställ dig då att man ökar antalet filer till åtta eller till och med tolv, utan att det är fler bilar som är ute och kör. Det är Wi-Fi 6. Vi kallar gränssnittet för MU-MIMO (Multiple User, Multiple Input, Multiple Output) och det innebär att en mesh-router med Wi-Fi 6 i mycket större utsträckning klarar att kommunicera med flera noder samtidigt. På senare tid har vi också fått Wi-Fi 6e, med samma teknik men med ett nytt band: 6 GHz. I takt med att vi får apparater som stöder detta band kommer vi att ha fördelen av mycket mindre brus i Wi-Fi-nätverket. Eftersom grannens trådlösa apparater inte går på samma frekvens och orsakar störningar och interferens. Ännu så länge …
Så får du ett optimalt mesh-nätverk
De flesta routrar och mesh-routrar hittar själva den frekvens som har minst brus när du installerar dem. Men ibland tar de fel, så det kan vara värt att skanna nätverket efter brus. Till iOS har vi inte lyckats hitta några appar för just det ändamålet, men Android-användare kan använda Wifi Analyzer. När du hittar kanalen som har minst brus kan du gå in i routerns inställningar genom mobilen eller datorn och växla till den kanalen manuellt.
Men det viktigaste är kanske ändå att hitta den bästa placeringen rent fysiskt för noderna. Detta görs genom att först koppla in routern och sedan gå runt i huset med mobilen. Kontrollera hastigheten på olika platser i huset med Speedtest till Android eller iOS. Där hastigheterna är lägst är ungefär där du ska placera en nod. Se bara till att noden faktiskt har täckning till routern.
Köp inte det billigaste
Hur mycket ny teknik som än finns i mesh-systemen du väljer mellan så vet vi av erfarenhet att du bör undvika de allra billigaste. Speciellt om du vill ägna så lite tid som möjligt åt optimering och placering. Vi har blivit besvikna på de billigaste Wi-Fi 6-produkterna och imponerade av de bästa Wi-Fi 5-produkterna. Kvalitet är alltid viktigt. Ett nätverk med en mer påkostad router och bättre noder, med starkare antenner och mer tolerans för brus och interferens, kommer att bete sig mer stabilt. Då är det inte heller lika kritiskt med helt optimal placering av routern och noderna. Om du vill ha ett mesh-nätverk som fungerar jämt, läs tester innan du bestämmer dig och var villig att lägga en slant.
Det kan låta dyrt att behöva betala 5 000–6 000 kronor för en router och en enda nod. Men det är bättre än att betala 2 000 kronor och få bekymmer med ett nätverk som inte fungerar som du vill. Och sedan blir du kanske ändå tvungen att bita i det sura äpplet och köpta ett dyrare mesh-nätverk och lägga flera timmar på att starta om alla dina 20–30 smarta prylar för att de ska ansluta till ett nytt nätverk. Kvalitet kostar. Alltid.