SkyShowtime presenterade nyligen ett antal nya originalserier för vinter- och vårsäsongen, inklusive den nya svenska originalserien: Veronika.
Kriminalserien var ursprungligen en Viaplay Originalserie, men köptes av SkyShowtime när Viaplay praktiskt taget lade ner sin serieproduktion och hade en stor garageförsäljning av ”dödsboet”.
Det är knappast någon stor nyhet när en ny nordisk kriminalserie är på gång, det har gått inflation i genren under de senaste åren. Visserligen har det kommit några riktiga godbitar emellanåt (Kastanjemannen, Bron, Försvunna människor, Huvudjägarna), men allt för ofta är de formelbaserade, generiska kriminalserier som pryder sig med etiketten ”Nordic noir”.
Serieskaparna Katja Juras och Anna Lindblom ligger bakom den välkända kriminalserien Gåsmamman och är också ansvariga för Veronika-manuset. Men den här gången borde de nog ha lånat in extern expertis på manusområdet.
Vi förflyttas till en klassisk, redneck-aktig småstad i de stora svenska skogarna. I byn är pillerknarkaren Veronika Gren (Alexandra Rapaport, Gåsmamman) den erfarna polisutredaren, med ett minst sagt rörigt privatliv och en ansträngd relation till preparatet sobril.
Vi får veta att hon har kämpat med tablettmissbruk under en längre tid och har åkt in och ut på psykiatriska sjukhus – till makens (Tobias Santelmann, Exit) stora förtret. Barnen tas om hand av helyllepappan medan mamman knaprar antidepressiva.
Det tar ett tag innan Veronika lyfter på krim-slöjan och avslöjar att staden döljer en serie brutala övergrepp och mord på barn. Mordgåtor som ligger flera år tillbaka i tiden och som uppenbarligen har en röd tråd. Den enda som (bokstavligen) ser sambandet är Veronika, trots att hon traskar omkring i en pillerdimma. Men varken hennes chef eller hennes nya partner, Nassir (Arvin Kananian), litar på henne.
Att svensk polis har problem med rekryteringen är ett välkänt faktum, men vi vägrar att tro att polisen skulle ha behållit en så nerdrogad, inaktiv polis som Veronika Gren. Hon lunkar omkring med en uppenbart heroinistliknande blick och stirrar stint ut i tomma luften, samtidigt som hon darrar på handen och/eller ser förvirrad ut. När hon inte är förvirrad är Veronika skräckslagen – hon ser nämligen spöken mitt på ljusa dagen…
Här har de flesta arketyper och kännetecken från en hel radda kriminalserier och filmer slängts ihop. Vi mer än anar att manusförfattarna fått inspiration från tidernas bästa TV-serie, True Detective, säsong 1, med massor av övernaturliga element, småstadsmentalitet, en sluten, sammansvetsad krets och poliser utan förtroende. Och precis som Cole i Sjätte sinnet ser Veronika spöken och kommunicerar med dem.
Men där True Detective var banbrytande originell, chockerande genial i sina subtila ledtrådar och genuin med djupa mänskliga problem, saknar Veronika (utan jämförelser i övrigt) alla dessa element. Serien nöjer sig med knarrande dörrar, fladdrande gardiner och jump scares när fasor dyker upp i spegeln. Specialeffekterna håller inte heller måttet.
Serien börjar riktigt, riktigt dåligt, så beklämmande att vi nästan trodde att det var en ofärdig produkt vi tittade på – men under andra halvan återhämtar den sig (knappt). När så den fullständigt empatilösa och cyniska seriemördaren gör entré anar vi en strimma av hopp.
Musikspåret är påträngande, de stereotypa karaktärerna saknar trovärdighet och en dimmig Veronika snubblar ständigt, bokstavligen, över ledtrådar i de olösta barnmorden.
När ett av stadens gifta par får beskedet att deras utflyttade dotter har dött så är reaktionen närmast en axelryckning. Vad i hela friden har Juras och Lindblom fått de här karaktärerna ifrån!?
Den till en början helt frånvarande spänningen hämtar sig en aning i takt med mordgåtan utvecklas. Men detta är långtifrån tillräckligt bra för en rekommendation. Veronika är en tretton-på-dussinet-thriller som har problem med tandlös och icke trovärdig dialog, ointressanta karaktärer och förutsägbara (och konstruerade) mordgåtor. 2 stjärnor till detta misslyckadea försök på svensk-norsk kriminalthriller.
Veronika har streamingpremiär på SkyShowtime den 22 mars. Då släpps de två första avsnitten som sedan följs av två nya varje vecka.
Fakta:
- SkyShowtime
- Release: 22 mars 2024
- Regi: Jonas A. Arnby
- Med: Alexandra Rapaport, Tobias Santelmann, Olle Sarri, Isac Calmroth, Arvin Kananian, Sarah Rhodin, Wilma Lidén, Eddie E. Dominguez
- Genre: Krim
- Land: Sverige
- År: 2024
- Längd: 6:00 h
- Betyg: 2
- IMDb
Håller fullständigt med i recentioren, även om jag har svårt med svenska Krim serier, längesedan vi levererade något bra , och tycker att danskarna och även faktiskt finländarna gör bättre ifrån sig, Men detta var bedrövligt dåligt , jag kan tyvärr inte hitta något positivt att säga, men! Har bara sett 3 avsnitt, kanske och förhoppningsvis blir det lite bättre, men Rapaports roll och även hennes insats är under all kritik, det är min åsikt
Nu har jag sett fyra avsnitt. Stackars Rapaport som jag antar har lurats in i detta. Heroinsmink runt ögonen, en Jeep Cherokee som körs fram och tillbaka av henne på små vägar kantade med fuskdimma och en bro över strömmande vatten. Den heroinsminkade Rapaport ser syner samtidigt som hon slukar tabletter från handskfacket i bilen eller från sminkväskan. En son som har problem i plugget, en äldre dotter som ger sig ilag med tveksamma pojkar istället för att bli den nya Sarah Sjöström. Härregud vilket pekoral. Nog det sämsta jag sett på länge. Nej, ge oss danskt eller norskt eller finskt eller isländskt istället.
Monica, det blir inte bättre. Inte 4:an i alla fall.
Mvh/Torsten
Ja herregud vilken trist serie, jag som älskar Alexandra. Fast i denna serie kommer hon inte till sin rätt. Hade stora förhoppningar, fast denna serie=katasrof!
kan bara hålla med,riktigt usel serie
Oj, vilken trist och mörk serie med dåliga skådespelarinsatser. Har sett tre avsnitt och det verkar inte bli bättre. Nu ger jag upp!