: True Detective

Det har gått fyra månader sedan vi såg de tre första avsnitten av True Detective – och tappade hakan! Eftersom vårt recensionsexemplar inte innehöll de sista fem avsnitten höll vi inne med maxbetyget – men det skulle vi ha låtit bli.

 

https://www.youtube.com/watch?v=mXG1netn9_g

 

Louisiana 1995: en ung prostituerad kvinna hittas torterad och mördad mitt ute i ödemarken. Hon är bunden till händer och fötter och har djurhorn som ”krona”. De två omaka poliserna Hart (Woody Harrelson) och Cohle (Matthew McConaughey) får i uppdrag att lösa fallet.

Allt är dukat för en vanlig seriemördarhistoria, men vad vi får är en TV-serie som vågar flytta gränser!

Handlingen hoppar fram och tillbaka mellan året då fallet började (1995) och nutid (2012), när de två poliserna förhörs i samband med nya spår och/eller misstanke om en copycat. Det som driver framåt är långa dialoger som ger både karaktärerna och historien gott om tid att utvecklas.

Harrelson spelar den snusförnuftiga snuten som gör allting enligt handboken och har en mycket bra statistik över uppklarade fall. Han lever ett traditionellt, gudfruktigt sydstatsliv tillsammas med sin vackra hustru (Michelle Monaghan) och två döttrar – plus en yppig älskarinna vid sidan av. Som ny partner får han den skadeskjutne McConaughey som har jobbat undercover i åratal med narkotikafall och har ett personligt förflutet som märkt honom för livet. Han är 110 % icke-kristen och har en dyster syn på mänskligheten i allmänhet och män i synnerhet, och passar inte så bra in i den djupa södern.

Vardagslivet i den lilla staden skildras slående jordnära och framställs på ett nästan skrämmande äkta sätt. Detta är ett vardagsliv som vi tittare kan relatera till, och samspelet mellan Harrelson och McConaughey är så gnistrande att vi knappt har sett dess like i en TV-serie förut. Inte minst McConaughey gör sitt livs roll, och det gäller inte bara hur han säger replikerna och den speciella blicken han har i varje scen, hela hans kropp ger liv åt den komplexa karaktären han porträtterar.

Nic Pizzolatto har gjort ett manus med en synnerligen intrikat och spännande handling, samt repliker på ovanligt hög nivå. Historien blir man inte tvångsmatad med, utan måste hänga med och se den utvecklas och uppenbara sig över lång tid, till ett seriemördarfall som har många likheter med klassikern Seven när det gäller både stämning och färgpalett. Trots att handlingen utspelas i den soliga södern i USA är tonen dyster och har en noir-stil – utan att det känns onaturligt eller krystat. Halvvägs går serien lite på tomgång, men allt byggs sedan upp till en kraftfull och dramatiskt spännande final, där McConaughey får ta till allt han kan och alla sina kontakter för att lösa saken – en gång för alla. Och allt toppas med en uppgörelse som faktiskt är mer nagelbitande än När lammen tystnar!

En uppföljare är redan planerad, fast utan de två huvudpersonerna.

Serien presenteras med ljud (DTS-HD MA 5.1) och bild av toppkvalitet. Bonusmaterialet utgörs av kommentatorsspår (på två avsnitt!), borttagna scener, en kort bakomfilm, bra och insiktsfulla intervjuer med McConaughey och Harrelson samt en intressant minidokumentär till varje avsnitt.