: True Detective

Allt är dukat för en vanlig seriemördarhistoria, men vad vi får är en TV-serie som vågar flytta gränser!

Handlingen hoppar fram och tillbaka mellan året då fallet började (1995) och nutid (2012), när de två poliserna förhörs i samband med nya spår och/eller misstanke om en copycat. Det som driver framåt är långa dialoger som ger både karaktärerna och historien gott om tid att utvecklas.

Harrelson spelar den snusförnuftiga snuten som gör allting enligt handboken och har en mycket bra statistik över uppklarade fall. Han lever ett traditionellt, gudfruktigt sydstatsliv tillsammas med sin vackra hustru (Michelle Monaghan) och två döttrar – plus en yppig älskare vid sidan av. Som ny partner får han den skadeskjutne McConaughey som har jobbat undercover i åratal med narkotikafall och har ett personligt förflutet som märkt honom för livet. Han är 110 % icke-kristen och har en dyster syn på mänskligheten i allmänhet och män i synnerhet, och passar inte så bra in i den djupa södern.

Historien blir man inte tvångsmatad med, utan måste hänga med och se den utvecklas och uppenbara sig över lång tid, till ett seriemördarfall som har många likheter med klassikern Seven när det gäller både stämning och färgpalett. Trots att handlingen utspelas i den soliga södern i USA är tonen dyster och har en noir-stil – utan att det känns onaturligt eller krystat.

Vardagslivet i den lilla staden skildras slående jordnära och framställs på ett nästan skrämmande äkta sätt. Detta är ett vardagsliv som vi tittare kan relatera till, och samspelet mellan Harrelson och McConaughey är så gnistrande att vi knappt har sett dess like i en TV-serie förut. Inte minst McConaughey gör sitt livs roll, och det gäller inte bara hur han säger replikerna och den speciella blicken han har i varje scen, hela hans kropp ger liv åt den komplexa karaktären han porträtterar.

Recensionen bygger bara på de tre första avsnitten så vi sparar på maxbetyget, men med tanke på hur det här börjar är det en solklar femma! En uppföljare är redan planerad, fast utan de två huvudpersonerna.

För att vara ett recensionsexemplar har DCD-skivorna (!) förvånansvärt hög ljud- och bildkvalitet. På känt HBO-manér kan vi räkna med toppkvalitet när serien visas på skärmen. Inget bonusmaterial.

https://www.youtube.com/watch?v=mXG1netn9_g